Analys

Premiär i dag: Så bra är nya Gilmore Girls-säsongen

Betyg 4 av 5

Dagen innan jag fick titta på de två första avsnitten av Gilmore Girls-miniserien så pratade jag med några kompisar om att nästan alla i Gilmore Girls egentligen är hemska. Jag tror jag sa att det var som en Marian Keyes-roman, fast utan den andra halvan där huvudpersonen inser att det egentligen är dem det är fel på. Kanske inte helt rättvist; de gjorde faktiskt vissa lärdomar under seriens gång, men det var ändå liksom alltid de som var hjältarna. Det spelade ingen roll hur de betedde sig, hur kassa vänner eller flickvänner eller döttrar de var – de bara kom undan med precis allting, och fick en festival som belöning.

Tonsäkerheten är inte riktigt där. Som bäst är det som bra kärleksfull fanfic, som sämst som någon som gör en halvrolig parodisk Tumblr-post.

Och miniserien är som att Sherman-Palladinos nu vill vara explicita med att ja, de är dåliga människor och vi vet det. Där den gamla serien kanske kunde låta en sympatisera med Lorelai och Rory och först i efterhand börja ifrågasätta dem, så blir det nu mycket tydligare att nej, det är inte Lorelai det är synd om när hennes mamma skäller på henne och hennes ögon tåras. För ja, precis som Emily säger så har Lorelai alltid gjort precis som hon velat. Och sorg gör knäppa saker med en, men den där reaktionen var verkligen helt bisarr. Nej, det är inte Rory det är synd om när hon kommer oförberedd till en arbetsintervju hon tycker är lite under hennes värdighet – och ännu mindre med tanke på att hon är trettiotvå. När hon var arton–tjugo kunde man känna med den kalviga förvirringen och överlägsenheten, för vi har alla varit där, men tio år senare är det inte lika charmigt.

Jag är jämngammal med Rory, så vi växte liksom upp tillsammans. Även om jag gick journalistutbildning några år senare. När jag fyllde trettiotvå tänkte jag att oj, nu är jag lika gammal som Lorelai var när serien började. Förhoppningsvis är jag dock snarare en förtida Emily, och gör inte folk omkring mig illa bara för att jag är en skön tjej i korta kjolar. Fast, jo, jag är väl egentligen en Sookie som gör mig själv illa, i lugg och flätor.

gg2

Tonsäkerheten är inte riktigt där. Som bäst är det som bra kärleksfull fanfic, som sämst som någon som gör en halvrolig parodisk Tumblr-post. Kanske är det för att Sherman-Palladinos inte riktigt kunde bestämma sig hur långt de skulle gå, hur balansen skulle vara mellan gullig fanservice och att ge Gilmorarna vad de länge förtjänat. Ibland blinkas det lite för mycket, gästinhoppen är lite hårt intryckta – men samtidigt jämför jag sju säsonger, nästan fem raka dygn speltid, med två nittiominutersavsnitt. Då blir det lite mastigt. Skämt som behöver byggas och upprepas blir inte roliga när de kommer var tolfte minut istället för en gång i veckan. Detsamma gäller för nutidsreferenser – handlar utrensningen faktiskt om Emilys sorg eller är det roligt med Marie Kondo-skämt?

Samtidigt har det förstås gått tio år även för serieskaparna, och det kanske är svårt att dels hitta tillbaka till seriens själ, dels placera den i en helt annan verklighet.

Dock: Det är fint att lägga Richards död ganska nära i tid, så att vi får sörja Ed Hermann tillsammans med serien. Och i stort är det ju fortfarande den serie vi älskat och stört oss på, men med lite av samma självmedvetenhet och distans som vi förhoppningsvis själva har med oss efter något decenniums erfarenheter.

Man kan aldrig komma hem igen, men Stars Hollow är, i Gilmore-termer, byggt inuti en snow globe och finns alltid där när man behöver virvla upp lite snö och drömma sig bort ett litet tag.

Tankar efter två avsnitt

  • Never mind om Lorelai och Luke inte pratat om barn på tio år. Hon är 48, det är inte så givet att det ska gå och det är inte hennes livmoder utan hennes ägg som är problemet, de behöver en donator mer än en surrogatmor. Dessutom är det sällan så unga tjejer som är surrogater för de ska ha fött ett eget barn innan, och IVF funkar inte så att man sätter in ett ägg och sen befruktar det. Paris har förvånansvärt dålig koll.
  • Paul-biten hade varit lite rolig om de dejtat i ett par månader. Två år av bortglömdhet och otrohet? Not so roligt.
  • Ljudsnuttarna i början som klipps hårt får det att kännas som att det är en Efter katastrofen-film.
  • Ska det vara en Lena Dunham-referens i varje avsnitt?
  • Varför dessa förlängda musiknummer? Ni har begränsat med tid, slösa den inte på det här! (Eller okej, jag ser gärna mer av Hep Alien, men jag behöver inte trubadurerna.)
  • Ska »SandySays« vara JaneXo, Rookie, Buzzfeed eller Lenny Letter?
  • »I can smell snow« – ja, det är snö överallt. Lorelai kan känna lukten av den första snön, sluta tönta er.
  • Samt: Förstår ni dilemmat i att få förhandstitt på Gilmore Girls, och behöva se den utan sina vänner?

Gilmore Girls finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel