HBO-dokumentär

Premiär för dotterns delikata doku Natalie Wood: What Remains Behind

Natalia Nikolaevna Zakharenko blev Natalie Wood när hon som sjuåring fick en roll mot Orson Wells och Claudette Colbert i Tomorrow Is Forever (1946). Vad som följde var en drygt 20 år lång fantastisk filmkarriär med flera Oscars-nomineringar och ett antal år då fokus på barn och familj tog över innan hon tragiskt drunknade 1981. Äldsta dottern Natasha Gregson Wagner, som då var 11 år, har tillsammans med regissören Laurent Bouzereau nu gjort en dokumentär, Natalie Wood: What Remains Behind, som har premiär på HBO Nordic i dag.

Dottern Natasha gör det här bra. Hon är rättfram i sitt sätt, inte alltför sentimental och lätt att lyssna på när hon låter en gladare och intressantare bild av mamman målas upp.

När Natasha börjar intervjua sin 89-åriga styvpappa Robert »RJ« Wagner, Woods första och tredje make, blir jag först orolig att det ska bli lite cringe där de sitter och pratar, stelt och pinsamt, men det blir inte det. Eller någon gång kanske, men bra cringe. Jag älskar sånt här, i alla fall när det gäller de kändisar jag gillade när jag var ung. Nu bryr jag mig mindre, eller inte alls om skådespelare, men som tonåring botaniserade jag inte bara bland alla titlar i pappas gedigna VHS-bibliotek med filmer från det klassiska Hollywood utan också i det med biografierna över filmstjärnorna för att lära känna dem och få en glimt av deras privatliv. Natalie Wood får väl på grund av sin förtida död tyvärr anses hamna i kategorin klassiska Hollywoodstjärnor.

Natalie Wood Natasha and Daddy Wagner
Natasha Gregson Wagner pratar om mamma Natalie med Robert »RJ« Wagner.

Just en biografi över Natalie Wood köpte jag faktiskt och läste långt senare. Den gav minns jag en sorglig bild av hennes liv. Ytterligare en av dessa deprimerade kvinnor – jag tänker på Vivien Leigh och Marilyn Monroe – som aldrig riktigt verkade hitta nån harmoni i livet. Och det är inte oförståeligt. I Woods fall var hon en barnskådespelare som plötsligt står med tyngden av att vara familjens enda försörjare. När jag lyssande på podcasten You Must Remember This och avsnitten om Marilyn Monroe så satt jag verkligen och hoppades att hennes historia skulle sluta annorlunda den här gången, men det gjorde den inte. Det gör naturligtvis inte Natalie Woods heller, men den här dokumentären framställer hennes liv lite ljusare ändå.

Det mörka skymtar endast fram då och då, men får inget egentligt utrymme, till exempel den överdos av sömnmedel Wood tog i början av 1960-talet.

Dottern Natasha gör det här bra. Hon är rättfram i sitt sätt, inte alltför sentimental och lätt att lyssna på när hon låter en gladare och fängslande bild av mamman målas upp. Hon börjar med att berätta om »daddy Gregson«, hennes far, och »daddy Wagner« som i stort sett uppfostrade och älskade henne sen hon var två. RJ får gott om utrymme i dokumentären och han börjar i sin tur med att berätta om hur han och Natalie träffades samtidigt som vi får se många fina foton, privata och publika. Sedan följer härliga filmklipp både bakom scenen och från filmerna.

814076_4749758_5325x3567
Natasha intervjuar vänner (Mart Crowley, Mia Farrow), motspelare (George Hamilton, Robert Redford, Elliot Gould) med flera och det blir detaljer kring filmer, inspelningar, om livet med RJ och livet i Hollywood. Igen, jag älskar det här, även om det blir lite jobbigt igen när Crowley ska berätta hur Warren Beatty och Natalie absolut inte hade ihop det under inspelningen av Splendor in the Grass (1961). RJ informerar oss om att »de hade problem« i äktenskapet. Där hade han gärna fått bre på lite mer. Jag vill förstå varför, vilka problem, vad bråkade de om?

Visst vi får mest se och höra det som var bra, det fina, det romantiska, det lyckliga, och varför inte?

Vi får klipp från intervjuer, vi hör gamla pojkvänner uttala sig gulligt och medspelare som har både fina och intressanta saker att säga. Inte visste jag att det var Natalie Wood som fiskade upp Redford från Broadway och insisterade på att ha honom som motspelare i Inside Daisy Clover (1965) och att hon inte bara var modig nog att ge Paul Mazurskys Bob & Carol & Ted & Alice (1969) lite stjärnkraft, hon bestämde sig för att ta ut procent på intäkterna också istället för en fast lön, vilket gav utdelning.  Vi ges också en inblick vad som fick henne att välja olika projekt, vad som var viktigt för henne i hennes arbete.

814076_4749753_4520x6618Det blir öppenhjärtigt och uppriktigt när Natasha frågar sin pappa (som dog i Parkinson strax efter inspelningen) vad som hände när han och Wood skiljdes. Som sagt, Natasha är inte blyg av sig. Skilsmässan med Gregson öppnade upp för Wood och Wagner igen som gifte om sig 15 år efter första bröllopet. Huset på Canon Drive i Beverly Hills där familjen bodde under 1970-talet verkar få spela huvudrollen i deras liv ett tag, med ständiga gäster som Robert Wagners bonusbarn, Richard Gregsons barn från tidigare äktenskap, diverse filmstjärnor, regissörer och vänner. Det var alltid fullt och barnen verkar bara ha glada minnen.

Det mörka skymtar endast fram då och då, men får inget egentligt utrymme, till exempel den överdos av sömnmedel Wood tog i början av 1960-talet. Den nämns och en nära vän berättar om den, men sedan inte så mycket mer om varför och att det hände igen. Eller det sorgliga i att dottern Courtney som Wood fick med Wagner inte riktigt kan ta till sig att »den där kvinnan« är hennes mamma och hur hon senare berättar hur hon var mer fäst vid den älskade nannyn än sin mamma.

Natasha i sin tur kallar sin mormor för en narcissistisk, dominant och kontrollerande kvinna, men hur detta påverkade Wood utforskas inte vidare. Att hon både hade alkohol och tabletter i kroppen när hon dog  kommenteras inte heller, men vi får dock höra en kort version av Wagner om vad som hände på båten. Återgivelsen av hans samtal med Christopher Walken är jobbigt och plötsligt känner jag att jag inte vill veta, men å andra sidan så måste vissa saker få skava.

Natasha berättar själv i dokumentären hur hon tittar på mammas filmer för hitta ledtrådar kring vem hon var, för att lära känna henne bättre. Filmen är väl bland annat ett sätt att sätta ihop alla dessa ledtrådar och för att ge en bild till oss som inte bara fokuserar på hennes filmer generellt och hennes tragiska död.

Som filmälskare fick jag veta mer om Natalie Wood och blev påmind hur oerhört karismatisk hon var. Jag fick se många fantastiska foton och intressanta intervjuer satta i ett sammanhang. Som den sucker jag är för romantiska kärlekshistorier, här om två som fick en andra chans tillsammans, så är det en shippers mumma att få lyssna på RJ:s berättelse om deras återförening i nutid samtidigt som Natalie berättar den i dåtid. Visst vi får mest se och höra det som var bra, det fina, det romantiska, det lyckliga, och varför inte? Jag blir glad av att få möta denna relativt sett lyckliga och fängslande kvinna. Ibland kan faktiskt eländet få sitta på bänken.

Natalie Wood: What Remains Behind har premiär på HBO Nordic i dag.

Just nu på TVdags

Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Les demoiselles de Rochefort (1967)

11 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel