Rysliga Halloween-filmtips

Peachfuzz är tillbaka i helgalna Creep 2 – värm upp med ettan för en perfekt double feature

2008 var första gången jag kom i kontakt med Mark Duplass när han tillsammans med Jay Duplass revolutionerade världen (okej, min värld) med mikrobudgetfilmen Baghead. Fyra misslyckade skådespelare/kompisar drar sig tillbaka till en stuga för att skriva världens bästa manus. Men diskussionerna kring filmen – en skräckfilm där en man med papperspåse över huvudet terroriserar en liten grupp människor – leder till ett slags förkroppsligande av just denna och skräcken är ett faktum. Liksom de ändlösa samtalen kring den. För även om Baghead handlar om skräck så är den mer intresserad av de bakomliggande mekanismerna än att faktiskt skrämmas. Det vrids och vänds på varje aspekt av genren, varför blir vi rädda, hur blir vi rädda, av vad? Hade Woody Allen klivit in i en tidsmaskin för 25 år sen så är chansen rätt stor att han hade regisserat något liknande.

Just när man tycker sig se en berättarmässig stagnering så slänger man in ett bubbelbad med experimentell jazz-funk eller en märklig anekdot om hur Aaron fått sina skäggfläckar genom att ha gullat för mycket med sina tidigare offer.

För ett tag sedan skildes bröderna åt. Jay satsade på pratigt drama – Transparent som just nu är inne på sin fjärde säsong – och Mark utvecklade sin talang för pratig skräckfilm i Creep, som han skrev tillsammans med nykomlingen Patrick Brice.

Creep svarar Aaron, Brice, på en Craigslist-annons – är Craigslist roten till all ondska i USA? – som efterfrågar hans tjänster som videofotograf. Jobbet går ut på att dokumentera Josefs, Mark Duplass, sista dagar i livet. En slags snyftig videodagbok för hans ofödda son. Tack och lov är det bara en lögn, en härligt sadistisk lögn. För Creep är stalker-skräck som bäst, en tät »found footage«- film utan egentliga ledtrådar. Vem är Josef? Varför älskar han jumpscares? Vem är Peachfuzz? Men framför allt, varför har inte Mark Duplass alltid spelat den här typen av karaktärer? Man skrattar högt, eller kanske mer fnissar, åt hans gosiga boy-next-door-anlete. Samtidigt som man äcklas åt kommentarer som: »I'd like to saw your head off and cuddle-fuck it.« Vad är ens det?

Tre år efter Creeps mardrömsaktiga avslut kommer nu den självklara tvåan – det hela är tänkt som en trilogi. Problemet med den här typen av uppföljare brukar ju vara avsaknaden av överraskningsmoment. Eftersom tittaren vid det här laget vet vem Josef är – i Creep 2 verkar han dock under namnet Aaron, som en kärleksfull homage till den så tragiskt bortgångne Aaron från första filmen. Men det gör inte så mycket, det är ändå en fröjd att återigen se Mark Duplass i sin vargmask – dessutom helt naken i en scen!

Uppföljaren är mer en slags version av den belgiska Man Bites Dog från 1992. Aaron fyller snart fyrtio och börjar tröttna på sitt liv som seriemördare. Han anlitar en rätt misslyckad »vlogger« för att dokumentera sin bekännelse. Hon tror såklart inte på honom, men hänger på i hans narcissistiska utläggningar för att få till sitt reportage.

Liksom föregångaren kastar sig Creep 2 mellan skräck, humor och vardagliga trivialiteter. Men det blir aldrig tråkigt. Just när man tycker sig se en berättarmässig stagnering så slänger man in ett bubbelbad med experimentell jazz-funk eller en märklig anekdot om hur Aaron fått sina skäggfläckar genom att ha gullat för mycket med sina tidigare offer. Tvåan har också ett av de bästa intron jag sett på mycket, mycket länge.

Creep 1 finns på Netflix. Creep 2 går att hyra på iTunes.

 

 

 

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel