Streamingtips

Par i prinsessdramer hos C More: The White Princess & The Spanish Princess

Betyg 3 av 5

Efter att ha slukat fyra säsonger av Outlander på några veckor har jag utöver en viss besatthet av den serien, utvecklat mitt intresse för historia. Historiepodden går varm i värmen och mer engelsk historia lockar. Vad passar då bättre än att testa några av Starz andra serier, till exempel The Spanish Princess vars alla åtta avsnitt sedan några veckor finns på C More. Jag förväntar mig inget som helst mästerverk, serier som Outlander dyker inte upp ofta, och jag har inte ens hört talas om denna serie. Men en tv-serie behöver inte vara överväldigande för att ge någonting och historien om den spanska prinsessan är lite lagom roande, samtidigt som jag får minna mig om de engelska kungarna och drottningarnas historia. 

The White Princess är betydligt mörkare än The Spanish Princess. En tragedi jämfört med ett mera lättsamt drama, båda underhållande på sitt sätt.

I början av 1500-talet kommer den unga spanska prinsessan Katarina av Aragonien till England för att gifta sig med kronarvingen, prins Arthur, äldste son till kung Henry VII. Catherine spelas av Charlotte Hope som varit med i en handfull avsnitt av Game of Thrones för några år sedan. På något höga hästar och bruten engelska intar hon tillsammans med sina medföljande två hovdamer scenen där hon överraskande möts hon av både besvikelser, rena motgångar och en yngre broder – prins Henry. 

Serien utspelar sig mellan verklighetens 1501 och 1509 även om årtalen inte nämns och känslan i serien är att det rör sig om en kortare tid. Arthur och Catherine var faktiskt bara 15 år gamla när de gifte sig år 1501. Historien bygger på fakta som födslar, dödsfall, äktenskap med mera tillsammans med vedertagna frågetecken som till exempel om Arthurs och Catherines äktenskap verkligen var fullbordat. Runt detta bygger man sen en ganska intrigant berättelse, vilken först beskrevs i Philippa Gregorys böcker. 

The Spanish princess 1x03
Charlotte Hope som Catherine of Aragon i The Spanish Princess.

The Spanish Princess känns som en romantisk, inte alltför nyanserad tonårshistoria. Rollfigurerna är simplistiska även om de gör sitt jobb. Man behöver inte fundera så mycket på vad som sägs mellan raderna, men maktstriderna med sina sluga spel, inom kungafamiljen såväl som mellan länder, är fascinerande att följa. Här härskar maktlystna mödrar över män som framstår som förlamade. Det är inte heller svårt att låta sig förtrollas av miljöerna med alla gamla magnifika byggnader. Serien är inspelad förra året i trakterna kring Bristol där det finns många bevarade slott och katedraler som kunde användas. 

Visst är kärlek en ingrediens i smeten, men den blir inte lika söt som man skulle kunna tro.

Det här är en serie av kvinnor (serien är skapad av Emma Frost) och med kvinnor i huvudrollerna, och visst är kärlek en ingrediens i smeten, men den blir inte lika söt som man skulle kunna tro inser man snart. För vad är egentligen äkta kärlek värd? Det är inte nödvändigtvis romantik som står högst på Catherines lista. Här handlar det snarare om att göra det bästa med det man får och inte blir bitter över det man inte har, när det ändå finns större saker att uppnå. Den berättelsen är inte helt oäven. Utöver Hopes Catherine ser vi bland andra mycket meriterade brittiska skådespelerskan Harriet Walter som Henry VII:s moder, Margaret Beaufort, och Laura Carmichael (Downton Abbey) som Margaret Pole, kusin till drottning Elizabeth. Jag hade gärna lärt mig mer om Aragonien och om 1500-talets levnadsförhållanden i England, men The Spanish Princess underhåller och slutar riktigt magnifikt. 

Serien visar sig vara den tredje delen in en fristående serie. 2013 kom The White Queen, 2017 The White Princess, som båda utspelar sig på 1400-talet. Jag backar tillbaka och börjar titta på det nummer två The White Princess med supertalangen Jodie Comer (Killing Eve) i huvudrollen som Elizabeth of York, mamma till prinsarna Arthur och Henry från The Spanish Princess. The White Princess tar sin början knappt 20 år tidigare, runt 1485. The wars of the roses, kriget mellan huset Lancaster och huset York anses precis avslutat. Kung Richard III är död och Henry VII (Tudor) har tagit tronen med hjälp av sin mamma Margaret. För att ena familjerna ska unga Elizabeth av York, dotter till tidigare kungen Edward IV, gifta sig med den nya kungen, men detta, ja, det går ju sådär.

The White Princess känns minde tillrättalagd än The Spanish Princess. Det är mer nyanser och relationsdramat mellan Lizzie och Henry VII är riktigt fängslande.

Många av karaktärerna är samma som i The Spanish Princess men de spelas här av andra skådespelare. Ibland uppfattar man personerna som två helt olika, till exempel Henry VII som med Jacob Collins-Levy i rollen är ganska annorlunda mot tidigare (eller senare). Men med Margaret Pole, eller Margaret Plantagenet som hon heter i denna del, har man lyckat hitta en skådespelare, Rebecca Benson, som skulle kunna vara Laura Carmichaels yngre syster. Både röst, rörelsemönster och utseende är slående likt och det är fascinerande att se. Joanne Whalley dyker också upp i en roll, som intrigerande dam naturligtvis.

The White Princess känns minde tillrättalagd än The Spanish Princess. Det är mer nyanser och relationsdramat mellan Lizzie och Henry VII är riktigt fängslande. Äktenskapet är arrangerat, ingen av dem har något att säg till om och även om äktenskapet som sagt är till för att skapa fred, så är det en mycket bräcklig fred och konspirationer fortsätter att frodas. Det finns otroligt mycket känslor kvar efter år av krig och mord. The wars of the roses må vara över men makten om tronen är långt ifrån över i serien i alla fall. Nu är det the war of the mothers istället – Henrys och Elizabeths – vilket blir aningen tröttsamt efter ett tag. 

The White Princess 1x02 Henry
Jacob Collins-Levy som Henrik VII i The White Princess.

Elizabeth får erfara att även om man är gift med kungen av England är man ingen, speciellt inte i svärmors ögon och absolut inte så länge man inte har producerat en manlig arvinge. Henry VII i sin tur är en ganska oerfaren och oförmögen kung egentligen. Fostrad från barnsben att bli kung, men passionen ligger i att vara kung, inte att regera. Det är en ovanlig kung vi får träffa. Han är rädd och velig och därför osympatisk. Han stressar hela tiden över tanken att blir av med tronen, av att vara hotad. Överallt ser han förrädare och verkar vara på gränsen till paranoid. Han litar inte på någon, inte ens sin fru är han riktigt säker på hur ofta hon än försäkrar det. Fram emot mitten av serien börjar även detta tema bli aningen tjatigt och berättandet lite långsamt.

Kampen om tronen handlar om makten, men inte alls om vad man ska göra med makten.

Det historiska, vedertagna frågetecknet som används i The White Princess är det kring vad som faktiskt hände med de två prinsarna i Towern, Edward och Richard, söner och arvingar till kung Edward IV, brorsöner till Richard III, och även här lyckas man sätta egen knorr på historien på ett lyckat sätt. Det är inte helt lätt att håll rätt på alla bröder, fastrar, farbröder och kusiner, speciellt inte när de tenderar att använda ett begränsat antal namn. Själv lusläste jag wikipedia för att hänga med och det borde undertextarna också gjort. Ibland blir det morbror när det ska vara farbror, vilket blir lite lustigt när mor och »morbror« är kära i varandra. 

Mot slutet av de åtta avsnitten blir det otäckare och mer fängslande igen. Kampen om tronen handlar om makten, men inte alls om vad man ska göra med makten. Vad vill man åstadkomma? Upproren hos folket handlar om att skatterna som är för höga, man vill inte bekosta sådant man inte har med att göra. Båda omständigheterna känns ju oerhört aktuella. Lojalitet har man till tronen snarare än till landet och efter ett tag bryr man sig inte om vilka offer som skördas. The White Princess är betydligt mörkare än The Spanish Princess. En tragedi jämfört med ett mera lättsamt drama, båda underhållande på sitt sätt. Vid tillfälle ska jag ge mig i kast med första delen. The White Queen, som tar sin början 1464 och handlar om Elizabeth Woodville, mamma till Elizabeth of York, Margaret Beaufort, mamma till Henry VII och Anne Neville, gift med Richard III.

The Spanish Princess, The White Princess och The White Queen finns på C More.

 

Just nu på TVdags

Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Bästa buddy cop-duon sen Turner & Hooch

24 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Miss Lis starka Ljungström-tolkning regerar i kvällens Så mycket bättre

23 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel