Kommentar

På spåret-kritiken obefogad – klarar sig bra även utan »Stefan Holm-typer«

Vi är nu i mitten av gruppspelet i årets upplaga av På Spåret. Hittills är överraskningarna inte speciellt många. Eric Ericson och Kjell Wilhelmsen har blivit en säsong bättre, Johar Bendjelloul och Josefin Johansson vann sin första match i överlägsen stil och de två nya lagen som deltagit har varit uppfriskande. Fem bra avsnitt har sänts. Den generella uppfattningen angående årets säsong är dock någonting helt annat. Egentligen har det varit så här i två raka säsonger, men kulminerat under årets inledande avsnitt. Om du gör en snabb sökning på Twitter efter På spåret, är en stor andel av detta som skrivs kritik. Egentligen mot allt. Programledarna, resorna, följdfrågorna, deltagarna och artisterna. Allt tycks vara sämre än innan.

Kompetensen har ökat och det är fortfarande så att deltagarna som presterar bäst ofta blir mest omtyckta. Till exempel Johar Bendjelloul och Jesper Rönndahl.

Någon som gjorde detta mer nyanserat var Andreas Eriksson, här på TVdags. Han skrev en text som både var underhållande och innehöll sina poänger. Han efterfrågar mer naturkunskap och har en vettig åsikt om ledtrådarna på resorna. 10 poäng blir ofta för långsökt, och allt handlar i stället om åttan och sexan. Sedan blir det för lätt, i alla fall tillräckligt för att lagen omgående svarar rätt på fyran. Ledtrådarna blir för få i relation till nivåskillnaden, och det kan förbättras.

Jag har dock väldigt svårt att förstå mycket av kritiken i övrigt. Spridningen av deltagarna har blivit allt bättre, till skillnad från för ett par säsonger sedan. Grotesco, Skärgårdsdoktorn och förra årets debutanter med Anders Johansson och Marianne Ahrne ger en fullgod blandning. Många tv-personligheter och radiopratare, men från olika genrer, i olika åldrar med dynamik inom lagen. När person för person nämns är den allmänna uppfattningen ofta bra, men det har blivit någon missvisande sanning att det är okända radiopratare som enbart castas.

Min absolut största invändning mot kritiken från många – är den begränsade förståelsen kring vilken riktning programmet gått åt. Det finns inte plats för typer som Niklas Wikegård eller Thomas Ravelli idag, för att de helt enkelt inte skulle ha en chans. Kompetensen har ökat och det är fortfarande så att deltagarna som presterar bäst ofta blir mest omtyckta. Till exempel Johar Bendjelloul och Jesper Rönndahl. Hade det varit större profiler med, som hållit sämre nivå, är jag övertygad om att kritiken varit massiv mot att det knappt blivit någon tävling. Det optimala enligt många blir att hitta Stefan Holm-typer. Känd från en bransch där allmänbildningen inte står i centrum, och som sedan visar sig vara ett geni. Men hur lätt är det att hitta? För mig duger det gott och väl med karismatiska personer, med hög kompetens, i ett dynamiskt lag.

Det kanske är så enkelt att det inte är programmet eller programledarna det är fel på, utan tittarna.

Jag skrotar gärna hatobjektet »Listan«. Den är dock inte  dålig, som folk ofta anser. Nivån är ofta lagom, och man får som tittare alltid se listan cirka fem sekunder innan deltagarna vilket ger en chansen att tänka själv. »Vem där?« höll högre nivå, men att testa ett annat koncept tre säsonger, gör inte programmet så mycket sämre. Skådespelare från Dallas och begrepp från brottning är ämnen från de senaste avsnitten som varit roliga.

Slutligen – har Luuk och Lindström blivit sämre? Jag tycker inte det. De har däremot ett väldigt svårt jobb. Programmet har alltid haft många tittare, men åsikterna är fler än någonsin. När de ärvde programmet från Oldsberg och Hellberg fick de nästan uteslutande beröm, för att programmet snarare utvecklades än blev sämre. Sedan har förväntningarna varit enorma. Jag kan på rak arm inte komma på två personer som skulle göra det bättre än Luuk och Lindström. De har fortfarande en humor som passar formatet och de är tillräckligt uppdaterade för att utveckla programmet. I och med programmets storhet, skulle det dessutom bli väldigt svårt att inte ha två stora namn som programledare. Det kanske är så enkelt att det inte är programmet eller programledarna det är fel på, utan de kritiska tittarna. Folk är kritiska till precis allting för att de varit bortskämda med »för bra« tv, helt enkelt.

På spåret visas på SVT1 i kväll kl 20.

Just nu på TVdags

Recension

Njutbar McAvoy räcker inte hela vägen för Glass

18 januari, 2019
Recension

Blod, våld & mer blod i spännande andrasäsong av The Punisher

18 januari, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: tv-våren & Ralph Breaks the Internet

17 januari, 2019
Trailer

Vad sägs om nya Spider-Man: Far From Home-trailern? Två tummar upp!

15 januari, 2019
Premiär

Synd! Finans-knasiga Black Monday är alldeles för ojämn

14 januari, 2019
Nyhet

Slutet är nära! Då är det premiär för Game of Thrones sista säsong

14 januari, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: 7 veckor med Mahershala Ali i True Detective

13 januari, 2019
Hyllning

Från fabulös Baker Boy till The Dude – Tora Liliedahl om favoriten Jeff Bridges

13 januari, 2019
Klipp

Här försöker bedragaren Trump få folk att bygga en mur – i ett tv-avsnitt från 1958

11 januari, 2019
Recension

Netflix ungdomsserie Sex Education inleder tramsigt – men växer

11 januari, 2019
Nyhet

Stellan Skarsgård blir genomond rymdbaron i Villeneuves Dune

10 januari, 2019
Trailer

Hurra! Snart dags för mer Grace and Frankie!

9 januari, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel