TVdags-kalendern lucka 5

Olivia Colman hjärtekrossande bra i våldsamma Tyrannosaur

Joseph lever ensam och arbetslös i en nedgången del av Leeds. Vi ser honom första gången när han svärandes blir utkastad från stampuben. Kort därpå sparkar han ihjäl sin hund – och krossar fönstret till spelbutiken där han tycker sig ha blivit illa behandlad. Han är fylld till bredden av manlig våldsamhet, ett brinnande raseri mot omvärlden och en smärta som han bara får ut genom nävarna.

Olivia Colman är så hjärtekrossande bra som Hannah – bland de bästa skådespelarprestationer jag har sett faktiskt – att det inte går att värja sig för hennes massiva sorg.

Joseph möter en dag en kvinna, Hannah, när han tar sin tillflykt till kyrkans secondhand-butik. Även hon bär på en stor smärta. Bakom radhusfasaden i en finare del av Leeds, lever hon med en make som slår och sexuellt utnyttjar henne. Mellan Joseph och Hanna börjar något växa fram, kanske inte en regelrätt romans, men något ömt som gör dem båda lite mindre ensamma och som utmanar deras syn på sina liv.

Och filmen utmanar verkligen tittaren. För den komplicerar hur vi ser på våld och hur det används – och bilden vi har av offer och förövare. Mycket beror på de briljanta skådespelarna. Peter Mullan gör Joseph så levande att en ser bortom det manliga raseriet och börjar känna sympati för honom.

Och Olivia Colman är så hjärtekrossande bra som Hannah – bland de bästa skådespelarprestationer jag har sett faktiskt – att det inte går att värja sig för hennes massiva sorg. Jag har tidigare skrivit om hennes storhet. Hur hon i roller i tv-serier som Broadchurch, Run och Accused har visat vilken dramatiskt fulländad skådespelare hon är. För att inte tala om hennes stora komiska talang i serier som Peep Show och Rev. Men hon har aldrig varit så bra som i Tyrannosaur.

Filmen lyckas verkligen skapa något tankeväckande och berörande kring hur våldet påverkar människan – både hos den som brukar det och hos den som drabbas av det. Sällan har våldets destruktiva kraft visats upp så här hudnära. Även om det är långtifrån en feelgood-film anas samtidigt någon sorts hoppfullhet i berättelsen. Att det går att bryta upp och börja om igen.

Tyrannosaur finns att strömma.

Just nu på TVdags

Streamingtips

The Cry på C More – isande drama om föräldraskapets värsta prövningar

21 oktober, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Den självklara oberäkneligheten i One Dollar

21 oktober, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Bäst i kvällens Så mycket bättre: Albin Lee Meldaus inlevelse & quirky charm

20 oktober, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: svenske succé-filmfotografen Linus Sandgren

20 oktober, 2018
Recension

Daredevils nya skurk gör tredje säsongen fantastisk trots en långsam start

19 oktober, 2018
Kommentar

I Bonde söker fru: bonniga bönder, en lookalike & kärlekssnyftande Lindorff

17 oktober, 2018
Streamingtips

Muppdiggare, kolla in Christine McConnells skräckdelikatesser

17 oktober, 2018
Premiärrecension

Filmisk kvalitet men ytligt tempo i nya Kristina Ohlsson-noir-deckaren Sthlm Rekviem

17 oktober, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om Bernard Butler, Mother Goose & prällesex

16 oktober, 2018
Kommentar

Nu på HBO Nordic – estetiskt & aptitligt fluff i A Discovery of Witches

16 oktober, 2018
Nyhet

Dracula ska bli Netflix-serie i händerna på Sherlock-skaparna

15 oktober, 2018
Recension

Lena Dunhams-serien Camping är inte helt oäven – både parodisk & småskruvad

15 oktober, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel