TVdags-kalendern lucka 5

Olivia Colman hjärtekrossande bra i våldsamma Tyrannosaur

Joseph lever ensam och arbetslös i en nedgången del av Leeds. Vi ser honom första gången när han svärandes blir utkastad från stampuben. Kort därpå sparkar han ihjäl sin hund – och krossar fönstret till spelbutiken där han tycker sig ha blivit illa behandlad. Han är fylld till bredden av manlig våldsamhet, ett brinnande raseri mot omvärlden och en smärta som han bara får ut genom nävarna.

Olivia Colman är så hjärtekrossande bra som Hannah – bland de bästa skådespelarprestationer jag har sett faktiskt – att det inte går att värja sig för hennes massiva sorg.

Joseph möter en dag en kvinna, Hannah, när han tar sin tillflykt till kyrkans secondhand-butik. Även hon bär på en stor smärta. Bakom radhusfasaden i en finare del av Leeds, lever hon med en make som slår och sexuellt utnyttjar henne. Mellan Joseph och Hanna börjar något växa fram, kanske inte en regelrätt romans, men något ömt som gör dem båda lite mindre ensamma och som utmanar deras syn på sina liv.

Och filmen utmanar verkligen tittaren. För den komplicerar hur vi ser på våld och hur det används – och bilden vi har av offer och förövare. Mycket beror på de briljanta skådespelarna. Peter Mullan gör Joseph så levande att en ser bortom det manliga raseriet och börjar känna sympati för honom.

Och Olivia Colman är så hjärtekrossande bra som Hannah – bland de bästa skådespelarprestationer jag har sett faktiskt – att det inte går att värja sig för hennes massiva sorg. Jag har tidigare skrivit om hennes storhet. Hur hon i roller i tv-serier som Broadchurch, Run och Accused har visat vilken dramatiskt fulländad skådespelare hon är. För att inte tala om hennes stora komiska talang i serier som Peep Show och Rev. Men hon har aldrig varit så bra som i Tyrannosaur.

Filmen lyckas verkligen skapa något tankeväckande och berörande kring hur våldet påverkar människan – både hos den som brukar det och hos den som drabbas av det. Sällan har våldets destruktiva kraft visats upp så här hudnära. Även om det är långtifrån en feelgood-film anas samtidigt någon sorts hoppfullhet i berättelsen. Att det går att bryta upp och börja om igen.

Tyrannosaur finns att strömma.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Succession-säsongsfinalen, vad annars?

20 oktober, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Petra & Orup bäst i kvällens Så mycket bättre-premiär

19 oktober, 2019
Recension

Netflix Living with Yourself är lättviktig & mångbottnad på samma gång

18 oktober, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Joker, Succession & mycket mer

17 oktober, 2019
Säsongspremiär

Keeping Faith tillbaka på C More! »Varje bildruta utsökt komponerad«

16 oktober, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Korrupta snutar, korrumperade samurajsjälar & Kanda-skotrar

15 oktober, 2019
Streamingtips

Dplay-måstetittning: Spielbergs & Gibneys hat-dokumentär Why We Hate

14 oktober, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Unbelievable – en feministisk triumf när vi behöver den

13 oktober, 2019
Premiär

Älska mig: Josephine + Sverrir = bäst

12 oktober, 2019
Intresseklubben Antecknar #65

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Death to Smoochy & Funny Bones

9 oktober, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Basket, bokmalar & blodsband

8 oktober, 2019
Recension

Tv-comeback för svinig Richard Gere i politiska dramat MotherFatherSon

8 oktober, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel