Seriefinal

Nu är det slut! TVdags tuggar igenom avskedssäsongen av Homeland

Björn: Jahopp, så blev jag lite besviken ändå… Fast jag har sagt och bestämt mig för att jag inte skulle bli det. I efterhand kände jag att jag trodde att Carrie skulle dö. Men hade inte tänkt så långt som att de ska kunna återvända om fem år och göra en säsong till, så som de så ofta gör nuförtiden.

Malin: Blandade känslor. Tycker huvudsakligen att de har tänkt till kring slutet och vävt ihop trådar från flera säsonger.

De visar till exempel backlashen från Carries arbete som drone queen i säsong 4 och på att det blir konsekvenser för en destruktiv utrikespolitik. Här genom en avhoppad agent som likt någon sorts Snowden skriver bok från Ryssland om hur hon har varit med och bombat bröllop. Homeland föddes mot bakgrund av amerikanska utrikespolitiken efter 11 september med Bushs krig mot terrorismen. I den här säsongen speglas och refereras hela tiden tillbaka till då, liksom till vad kriget fick för långsiktiga geopolitiska och lokala konsekvenser. Tycker det var snyggt, och snyggt att ta tillbaka gamla karaktärer som Mike Dunne och Tasneem Qureishi.

Homeland har alltid premierat fart och aldrig skyggat för att vara »over the top«, samtidigt som man lyckats undvika att låta dessa element helt ta överhanden.

Malin: Carries forna relationer med Brody och Quinn får också något slags syntes i denne sexige ondgode ryske spion (för övrigt sannolikt castad på grund av sin roll som ryske underrättelseagenten Oleg i The Americans, vilket ibland var svårt att bortse ifrån).

Björn: Jag var sen med The Americans, så jag såg honom först i Homeland. Det var kanske bra då! Jag har inga problem alls att hålla isär dem.

Malin: Jag tycker att det fanns en och annan medveten blinkning till The Americans, bland annat i hur serien skapar sympati och förståelse för den andra sidan (båda lika goda kålsupare, båda försöker försvara sitt land och skydda sina egna) och hur de privata och moraliska gränserna för och mellan dessa underrättelseagenter suddas ut.

Daniel: Jag tillhör dem som alltid hållit Homeland högt, tycker det har varit riktigt kvalitativ agentdrama-action hela resan igenom. Visst, serier som The Americans och Falsk identitet är kanske båda bättre när det kommer till att även skildra det vardagliga och monotona, men Homeland har alltid premierat fart och aldrig skyggat för att vara »over the top«, samtidigt som man lyckats undvika att låta dessa element helt ta överhanden. Och jag hade faktiskt lite ont i magen nu inför slutet. Inte för att jag egentligen var rädd för att Saul eller Carrie skulle dö eller att hon skulle ha gått över till ryssarna på riktigt, utan för att det var slut. Jag kommer verkligen att sakna Homeland.

Malin: Carrie visar genom alla säsonger att hon är villig att sätta allt och hela sig själv i pant för ett »högre syfte«, och här dras det till sin spets, liksom hennes relation till Saul som är det enda beständiga. Också snyggt att Carrie själv blir den dubbel-dubbelagent som hon fick Brody att bli i säsong 1, och att detta sker inom ramarna för en relation som är både ljug och på riktigt samtidigt.

Björn: Jag håller också Homeland otroligt högt, även de sista säsongerna. Jag tycker också de gestaltar det väldigt bra, med att både Saul och Gromov tycker att det inte går ibland. För Carrie är det otänkbart. Väldigt drabbande!

Malin: Huvudteman för den här säsongen var Carries lojalitet (var ligger den, var tror alla andra att den ligger), skyddandet av källor och det omöjliga tågspårs-dilemmat (kan man döda en för att skydda många). Alla dessa teman tycker jag slutfördes i sista avsnittet. Hade möjligen gärna sett tolk-spionen än tydligare planterad i tidigare säsonger även om jag tror att hon har dykt upp i förbifarten?

tolk-spionenDaniel: Enligt IMDb verkar hon inte ha varit med tidigare, vad jag kan se. Faktum är att Tatyana Mukha som skådisen heter inte verkar ha gjort en roll sedan 1990 innan hon dök upp i de här två Homeland-avsnitten. Hm, det sammanfaller ganska väl med Sovjetväldets sammanbrott. Kan hon vara en sleeper agent som plötsligt har aktiverats…?

Stefan: Lite irriterad blev jag ändå på att Carrie och Saul hela tiden påstår sig lita på varandra no matter what men ändå hela tiden måste hålla saker hemliga för varandra. Varför kunde inte Carrie berätta hur det låg till så att de tillsammans kunde komma på en plan för att 1. få tag på svarta lådan, 2. sätta dit den där John Zabel och 3. få alla att inse vilka hjältar de båda är. Jag hade dessutom gärna sett Jenna hjälpa till med den där planen, och samtidigt sätta Mike Dunne på plats. Och i stället för att de skulle bli ett par hade jag väldigt gärna sett Carrie lura Gromov på något liknande sätt som han lurade henne när han snodde svarta lådan. Hur hon så snabbt och lätt kunde låta det passera var lite märkligt.

vidroBjörn: I den bästa av världar skulle den vidriga presidenten ha fått smäll, men framför allt, som Stefan är inne på, skulle hans vidriga, vidriga rådgivare Zabel gått en ond bråd död till mötes.

Malin: Ja, men jag gillar också att de lämnar åt tittaren att dra egna slutsatser kring amerikansk utrikespolitik och på vilka premisser krig startas, tänker att det i en amerikansk kontext ändå är lite radikalt och blir starkare att de inte skriver på näsan. Håller med om att Jenna kunde fått ett tydligare avslut, men det impliceras väl ändå att hon på något sätt tar vid där Carrie slutar.

Stefan: Men även om jag gärna sett ett lyckligare slut tyckte jag att det var en  bra avslutning på en bra och spännande sista säsong. Dessutom fick jag upp ögonen (eller öronen) för Kamasi Washington som jag bara hört lite halvhjärtat tidigare.

Malin: Kan det ha funnits någon särskild mening med just den artisten och konserten? Den fick ju som en symboliskt upphöjd plats i serien? Eller skulle det bara visa att Moskva i själva verket är en rätt göttig och internationellt öppen plats att bo på? Notera för övrigt att Carrie i sitt nya liv går in för ett lite mer ryskt och glammigt mode!

Björn: Jo, helt klart. Även om de nu skulle på konsert! Jag tar alltid fram skämskudden när folk diggar musik på film/i tv, för det blir alltid botten. Det var svårt att stå ut, jag funderade på att snabbspola.

diggMalin: Denna säsong var sanslöst spännande, men kände mig tveksam till genomförandet och inte helt tillfredsställd av avsnittet. Lite blekt och trött, särskilt action-sekvenserna (jakten på tolk-spionen ner i källarförrådet till exempel). Och det där med »kill Saul« (för övrigt lite väl dramatiskt) gick ju tydligen enkelt att lösa utan att det behövde hända.

Daniel: Det kan jag hålla med om att det var knepigt genomfört. Carrie verkade ju vara helt i ryssarnas våld, men så helt plötsligt framstod hon som GRU-agenternas överordnade? Med tanke på hur rationellt och kallt ryssarna hela tiden framställts, verkar det inte särskilt sannolikt att de plötsligt skulle acceptera att Carrie bara låtsas att Saul är död för att lura hans syster att ge henne USB-stickan. Anar en del vånda i manusrummet när de skulle få ihop det där på ett någorlunda trovärdigt sätt utan att döda Saul.

Björn: Det känns på det stora hela som att rätt många år nöjda och jag är egentligen inte missnöjd, bara inte helt nöjd. Mitt problem är att jag tyckte att det var ett rätt fegt slut.

Malin: Ja, lite väl lätt lösning på de stora etiska problemen kanske, även om jag inte ser något självändamål i att Carrie eller Saul skulle dö. Men det är ju å andra sidan rätt mörkt att Carrie kanske aldrig mer kommer att träffa Frannie.

Daniel: Fegt? Ja, kanske. Men samtidigt – i allmänhetens ögon är Carrie nu en landsförrädare tvingad till ett liv i rysk exil som en sorts offentlig marionett för den ryska statens intressen, och kommer antagligen att så förbli under decennier, om hon på allvar ska axla den roll som Anna Pomerantsova hade för Saul. Carrie känner antagligen att det är den botgöring som krävs för de handlingar hon utfört (det Malin var inne på tidigare), men det torde bli ett väldigt ensamt, kallt liv.

Bäst & sämst i säsongen?

Malin: Bäst: Jag tycker att det var snyggt hur de hanterade spåret kring Max och byggde upp det kring soldatskrock. Att Max inledningsvis ansågs föra så mycket tur med sig och inte ens fick lämna basen, vilket sedan övergick i den totala vändningen där alla dog.

Malin: Sämst: En småsak som gör mig galen med Homeland är hur seriens känsla av autenticitet hela tiden devalveras av att alla av inget skäl alls pratar engelska hela tiden. I seriens första säsonger tycker jag att de ansträngde de sig lite mer vad gäller språk, då var Carrie till och med lärare i arabiska.  Jag köper inte att varenda lastbilschaufför i Mellanöstern pratar felfri engelska och tyckte det var otroligt pinsamt när Haquani senior insisterade på att Haquani junior ska tala engelska med honom! Också omotiverat att Afghanistans president ska väsa på Bondskurks-engelska hela tiden. Hatar när denna i övrigt smarta serie gör sig dum.

Stefan: Bäst: Inget speciellt egentligen, mer än att de höll spänningen upp hela säsongen.

Stefan: Sämst: Att Zabel inte blev gjord till åtlöje och att Carrie inte gav igen på Gromov.

Daniel: Bäst: Att finalsäsongen på det stora hela levererade. De tog varken i för mycket eller för lite, tycker jag.

Daniel: Sämst: Att hela talibangrejen litegrann gick upp i rök framåt slutet. Hade gärna sett att vi fått lite mer closure kring det. Vad hände med Haqqani? Hur förnedrande blev det för presidenten och Zabel när sanningen kom fram? De tappade intresset för det när allt kom att fokusera kring Carrie och Saul i slutet.

Björn: Bäst: Nu är det jag som är lättköpt, men glädjen när Saul fiskade fram lappen ur boken och man bara känner att allt groll dem emellan blir vatten under broarna.

Björn: Sämst: Två-års-pausen. Det är ju fullt förståeligt med tipshoppet, men har vi inte sett det så tråkigt skyltat lite väl ofta på film och i tv den senaste tiden? Vad hände med grejen att någon har bytt frisyr? Fått lite gråa stänk? Verkligen en skitsak. Det sämsta på riktigt var ju att Max fick sätta livet till.

Vad tyckte ni var bäst respektive sämst?

Sista avsnittet av Homeland finns på SVT Play.

Just nu på TVdags

Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Les demoiselles de Rochefort (1967)

11 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel