Recension

Njutbar McAvoy räcker inte hela vägen för Glass

Betyg 3 av 5

Även om jag tyckte rätt bra om M. Night Shyamalans hatade klassiker The Village från 2004 så går det inte förneka att den var början på slutet, som sen fick en oväntad början igen med 2015 års mikrobudgeterade The Visit. The Village var stor. The Visit var liten. 2004 peakade Shyamalan, mot ett stup. Han föll handlöst och förstod säkert inte ens själv vad som hänt. Vart gick det fel? Kanske var det hybris? Kanske borde han ha käkat svamp som herr Woodcock i Phantom Thread, varvat ner med febriga drömmar och en kall handduk mot pannan.

Glass är inte alls dålig, den är mer bara ovidkommande. Snyggt berättad, men samtidigt lite snårig och krystad. Shyamalan har helt enkelt velat berätta för mycket, under för lång tid.

Varför jag nu drar den här tragiska historien ännu en gång är för att ett mönster tycks träda fram. Är det så att M. Night Shyamalan står där vid stupet nu igen? Mycket i Glass tyder på det.

Glass är tredje delen i Eastrail 177-trilogin. Döpt efter tåglinjen som startade allt i Unbreakable. Därefter kom Split förra året och nu ska alltså säcken knytas ihop med Glass. En slags antisuperhjältefilm där James McAvoy ännu en gång står i centrum som Dennis/Patricia/Hedwig plus tjugo till, typ. För att inte glömma The Beast. Dissociativ identitetsstörning när den är som allra bäst/värst. Glass hade egentligen kunnat heta Split 2.

McAvoy är fortfarande njutbar. Inledningen där han dansar runt och snackar om Drake, samtidigt som ett mindre antal cheerleaders försöker komma loss från det rör de fjättrats vid är stor, fnissigt otäck underhållning. Sedan vänder berättelsen då Bruce Willis säkerhetsvakt David Dunn från Unbreakable återintroduceras som hjälten The Overseer – urk, vilket tråkigt namn – och ska tampas mot The Beast. Fighten avbryts av Dr. Ellie Staple som inte är helt övertygad om hjältarnas superhjältighet, så hon låser in dem på någon slags toppmodern anstalt där de nu ska övervakas och övertygas. Att det går sådär är knappast någon spoiler. Just det ja, på den toppmoderna anstalten finns även Elijah Price från Unbreakable. Han har en plan.

En plan som inte känns helt genomtänkt. Liksom filmen. Man får känslan av att Shyamalan känt sig nödtvungen att spinna vidare på Splits succé fortare än bra.

Glass är inte alls dålig, den är mer bara ovidkommande. Snyggt berättad, men samtidigt lite snårig och krystad. Shyamalan har helt enkelt velat berätta för mycket, under för lång tid. Dessutom är sista halvtimmen både löjlig och rätt tråkig. Att han ska börja »tvista« till saker och ting igen är ju rätt kul, men här blir det inte på långa vägar lika snärtigt som i till exempel Sjätte sinnet.

Med detta sagt finns det fortfarande mycket att glädjas åt. Eller mycket av en sak rättare sagt. James McAvoy. I en fenomenal scen växlar han mellan ett tiotal personligheter på bara ett par minuter, dessutom högst trovärdigt. McAvoy talang, som jag antar har att göra med Shyamalans manus, är att blanda stor humor med teatralt allvar och skräck. Resultatet blir ett bisarrt smakande smörgåsbord.

Glass har biopremiär i dag.

 

Just nu på TVdags

Recension

Premiär för HBO Nordics klart hyggliga originalserie Beforeigners

21 augusti, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel