Recension

Njutbar McAvoy räcker inte hela vägen för Glass

Betyg 3 av 5

Även om jag tyckte rätt bra om M. Night Shyamalans hatade klassiker The Village från 2004 så går det inte förneka att den var början på slutet, som sen fick en oväntad början igen med 2015 års mikrobudgeterade The Visit. The Village var stor. The Visit var liten. 2004 peakade Shyamalan, mot ett stup. Han föll handlöst och förstod säkert inte ens själv vad som hänt. Vart gick det fel? Kanske var det hybris? Kanske borde han ha käkat svamp som herr Woodcock i Phantom Thread, varvat ner med febriga drömmar och en kall handduk mot pannan.

Glass är inte alls dålig, den är mer bara ovidkommande. Snyggt berättad, men samtidigt lite snårig och krystad. Shyamalan har helt enkelt velat berätta för mycket, under för lång tid.

Varför jag nu drar den här tragiska historien ännu en gång är för att ett mönster tycks träda fram. Är det så att M. Night Shyamalan står där vid stupet nu igen? Mycket i Glass tyder på det.

Glass är tredje delen i Eastrail 177-trilogin. Döpt efter tåglinjen som startade allt i Unbreakable. Därefter kom Split förra året och nu ska alltså säcken knytas ihop med Glass. En slags antisuperhjältefilm där James McAvoy ännu en gång står i centrum som Dennis/Patricia/Hedwig plus tjugo till, typ. För att inte glömma The Beast. Dissociativ identitetsstörning när den är som allra bäst/värst. Glass hade egentligen kunnat heta Split 2.

McAvoy är fortfarande njutbar. Inledningen där han dansar runt och snackar om Drake, samtidigt som ett mindre antal cheerleaders försöker komma loss från det rör de fjättrats vid är stor, fnissigt otäck underhållning. Sedan vänder berättelsen då Bruce Willis säkerhetsvakt David Dunn från Unbreakable återintroduceras som hjälten The Overseer – urk, vilket tråkigt namn – och ska tampas mot The Beast. Fighten avbryts av Dr. Ellie Staple som inte är helt övertygad om hjältarnas superhjältighet, så hon låser in dem på någon slags toppmodern anstalt där de nu ska övervakas och övertygas. Att det går sådär är knappast någon spoiler. Just det ja, på den toppmoderna anstalten finns även Elijah Price från Unbreakable. Han har en plan.

En plan som inte känns helt genomtänkt. Liksom filmen. Man får känslan av att Shyamalan känt sig nödtvungen att spinna vidare på Splits succé fortare än bra.

Glass är inte alls dålig, den är mer bara ovidkommande. Snyggt berättad, men samtidigt lite snårig och krystad. Shyamalan har helt enkelt velat berätta för mycket, under för lång tid. Dessutom är sista halvtimmen både löjlig och rätt tråkig. Att han ska börja »tvista« till saker och ting igen är ju rätt kul, men här blir det inte på långa vägar lika snärtigt som i till exempel Sjätte sinnet.

Med detta sagt finns det fortfarande mycket att glädjas åt. Eller mycket av en sak rättare sagt. James McAvoy. I en fenomenal scen växlar han mellan ett tiotal personligheter på bara ett par minuter, dessutom högst trovärdigt. McAvoy talang, som jag antar har att göra med Shyamalans manus, är att blanda stor humor med teatralt allvar och skräck. Resultatet blir ett bisarrt smakande smörgåsbord.

Glass har biopremiär i dag.

 

Just nu på TVdags

Recension

Tonårstrots i apokalypsen i Netflix-rullen I Am Mother

25 juni, 2019
Streamingtips

Nytt & kommande på Netflix i juli – Stranger Things, Orange Is the New Black & Queer Eye

24 juni, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Vem kan gå tillbaka till romcoms efter Easy?

23 juni, 2019
Recap

Syrliga oförskämdheter & onödiga bekännelser i veckans Younger

20 juni, 2019
Betraktelse

Oh mio Dio! Så skulle italiensk mat-tv som Little Big Italy funka i Sverige…

18 juni, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Shane Meadows katarsis-mästerverk The Virtues

16 juni, 2019
Trailers

Veroncia Mars flyttar hem – Frances & Robert i Divorce famlar vidare

15 juni, 2019
Recap

Förlupna ord & försonande sång i säsongsstarten av Younger

13 juni, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Succession-stjärnan Jeremy Strong

12 juni, 2019
Streamingtips

Efter succén för Chernobyl – se svenska dokumentären Ljudmilas röst

12 juni, 2019
Säsongspremiär

Förra årets finaste serie! Ryan Murphys Pose är tillbaka

12 juni, 2019
Kommentar

Spännande om vetenskapen i HBO Nordic-serien Years and Years

10 juni, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel