Netflix-sommar: Hjärtskärande & roligt i nya versionen av One Day at a Time
I den nya versionen av Norman Lears klassiker är det Justina Machados Penelope som står i centrum. En ensamstående kubansk-amerikansk mamma och krigsveteran med posttraumatiskt stressyndrom. Det var längesen jag såg en familje-tv-komedi som lyckas vara så fullständigt charmig, varm och berörande.
Justina Machado hanterar den breda humorn på ett fantastiskt inlevelsefullt sätt, men framför allt är hon hjärtskärande bra i de mer allvarliga stunderna.
Mycket beror på just Justina Machado i huvudrollen. Hon hanterar den breda humorn på ett fantastiskt inlevelsefullt sätt, men framför allt är hon hjärtskärande bra i de mer allvarliga stunderna. För precis som i originalet så växlar man sömlöst mellan komedi och drama – och tar upp svåra ämnen kring missbruk, sexualitet, rasism och psykisk ohälsa.
Jag skrev mer om den första säsongen här. I den andra säsongen fortsätter tårarna och skratten komma. Rita Moreno som mormodern Lydia river ner huset med sin fysiska humor. Men återigen är det Justina Machado som snor showen. Utan att avsluta för mycket så är säsongens sista avsnitt en fullständigt emotionell knockout, där hon i en sex minuter lång scen gör årets kanske starkaste skådespelarinsats. Jag är så glad att serien har fått en tredje säsong.
One Day at a Time finns på Netflix.
