Recension

Netflix-premiär! Live – en realistisk men aldrig rå polisserie

Betyg 4 av 5

När det stod klart förra sommaren att hyllade sydkoreanska manusförfattaren Noh Hee-kyungs nästa serie skulle vara en polisserie var det många som frågade sig hur en sådan från hennes penna skulle arta sig. Hon, som normalt skriver intellektuella, samhällskritiska, men ändå lättillgängliga melodrama-komedier med feministisk vinkel om utsatta grupper. It's Okay, That's Love handlade till exempel om psykiskt sjuka, och Dear My Friends om ett gäng gamla tanter i ett patriarkalt, åldersdiskriminerande samhälle. Vad skulle hon i polisgenren och göra?

Live är en polisserie som bara Noh Hee-kyung kunnat skriva, och när hon än en gång samarbetar med regissören Kim Gyu-tae så blir det som alltid enastående.

Hon skulle göra mycket bra, visade det sig. Live är en polisserie som bara hon kunnat skriva, och när hon än en gång samarbetar med regissören Kim Gyu-tae – deras femte serie tillsammans sedan de först jobbade ihop för tio år sedan – så blir det som alltid enastående.

Live handlar om tre nyutbildade poliser som placeras som patrullpoliser i det tuffaste distriktet i Seoul, samt om deras mentorer och samtligas jobbliv och vardag. Alltid för liten budget, ständigt för stor arbetsbelastning, och med allmänhetens kritiska ögon i nacken, så kan man förstå varför en manusförfattare som dras till utsatta grupper valde att skriva om poliser.

Två av de nya rekryterna är Han Jeong-oh, spelad av Jung Yu-mi som senast kunde ses i Train to Busan och Psychokinesis, och Yeom Sang-su, spelad av Lee Kwang-soo, som förutom att ha medverkat i tidigare nämnda It's Okay, That's Love och Dear My Friends kanske är mest känd som en av de tävlande i geniala lekprogrammet Running Man.

Jeong-oh är en stark individ, kanske lite för stark och kanske lite för mycket individ då hon har svårt att lita på andra. Sang-su å andra sidan är en sentimental, lite omogen kille som gärna går på känsla. Båda har mycket att lära av veteranerna, varav en är Oh Yang-chon, spelad av Bae Seong-woo i en sällsynt tv-roll. Han var deras hatade, stränga lärare i polisskolan, som när han inte var lärare jobbade på våldsbrottsenheten. Dock dog hans partner i en olycka, så cheferna gjorde honom till syndabock och omplacerade honom som patrullpolis i det tuffa distrikt där serien utspelas – till hans tidigare elevers och hans egen stora förtvivlan. Han är gift med Ahn Jang-mi (Bae Jong-ok), chefen för avdelningen för brott mot kvinnor och barn, men de kommer inte så bra överens längre så hon har funderat på skilsmässa. Serien handlar som sagt om allas privatliv också, och gör allt den kan för att humanisera poliser på ett sätt som andra, kanske mer testosteronstinna serier egentligen aldrig gjort.

Under seriens gång får patrullpoliserna göra alla möjliga jobb från att ta hand om fyllebråk till att hjälpa till i jakten på en seriemördare i deras distrikt.

Under seriens gång får patrullpoliserna göra alla möjliga jobb från att ta hand om fyllebråk till att hjälpa till i jakten på en seriemördare i deras distrikt. Det kanske minst realistiska i serien är väl att brotten eskaleras efterhand, helt enligt manusregelverket. I avsnitt 2 måste de till exempel lite motvilligt bryta upp en olaglig demonstration på ett universitet där studenterna vill ha bättre villkor, och senare i serien stöter de på allt från människosmugglare och våldtäktsmän till mördare. Dock är brotten, hur grova de än är, aldrig filmade på ett sensationellt, våldslystet sätt. Live är aldrig en serie som gottar sig i andras misär, något som Sang-su blir varse när han tidigt i serien, uttråkad av att ständigt behöva torka upp spyor på stationen och andra enformiga uppgifter säger högt att han önskar de kunde göra »riktiga« jobb som att jaga mördare och därför får en utskällning för att han vill att folk ska dö. När han sedan faktiskt ser ett lik för första gången är han förstås allt annat än glad.

Avsnitten är ibland lite väl långa, och serien lägger ibland i melodramaväxeln lite väl högt, men allt som allt är Live ändå en serie som måste ses.

Live finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Vardagen med Tunna blå linjen

28 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Eric Saade gör en perfekt comeback

27 februari, 2021
Dokumentär

Så många magiska melodislingor i Bee Gees-dokun How Can You Mend a Broken Heart

27 februari, 2021
Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel