Recension

Netflix-premiär för Serkis Mowgli – klart godkänd men ingen klassiker

Betyg 3 av 5

»Men vänta nu, kom inte den här filmen för ett par år sedan?«, undrar kanske någon.

»Häng med nu, det var ju Disneys version!«, svarar jag.

Men, vad är då Mowgli: Legends of the Jungle (bortsett från en kass titel)? Tidigare känd som Jungle Book: Origins (också en rätt kass titel) har den legat i vila ett par år nu. Ursprungligen tänkt att släppas redan 2016 valde man att skjuta på releasen ett par år. Officiellt för att inte blandas samman med Disneys »live action«-remake av sin tecknade klassiker som kom samma år. Efter några regissörsbyten blev det Andy Serkis som fick styra den här filmatiseringen av Rudyard Kiplings klassiker i hamn.

Animation av uttryck och ansiktsrörelser är fenomenal, men det finns något obehagligt hos ett djur som ler som en människa.

Bara några månader innan planerad biopremiär i slutet av 2018 gick nyheten ut att Netflix övertog rättigheterna från Warner Bros. Netflix valde dock att låta filmen ha biopremiär knappt 2 veckor innan den även rullas ut till streamingkonton runt världen.

Att välja en kortvarig bioperiod kan troligen härledas till Netflix försök att få sina filmer att kunna nomineras till Oscarsstatyetter, då akademin tidigare varit skeptiskt till att klassa en film utan biopremiär som en riktig film.

Inledningen på filmen känns väldigt bekant. Inte för att det handlar om en människovalp som hamnar hos en vargfamilj, utan för att Andy Serkis valt att låta Cate Blanchett som Kaa sköta introberättandet, med långsam dov stämma. Naturligtvis är det (hoppas jag) en medveten ögonblinkning till Sagan om ringen, men för mig blir det dock mest parodiskt. Även om Gollum själv råkar stå för regin.

Naturligtvis är det svårt att släppa Disneys version när Mowgli börjar rulla, men det är inte fråga om någon direkt kopia. Storyn är snäppet mer hämtad från Kiplings källmaterial, även om grunden är densamma: pojke blir uppfostrad av vargar, måste slåss mot Shere Khan (Benedict Cumberbatch), har konflikter angående sitt ursprung, etc. Animationen är också lite mindre naturtrogen än hos Disney. Inte dålig, men vid ett par ögonblick tyckte jag att något inte kändes helt färdigt, trots de två extra åren till premiär.

Andy Serkis är kanske mest bekant som Hollywoods första val när det kommer till motion capture-roller (Gollum i Sagan om ringen, King Kong i King Kong, Caesar i senaste raden Planet of the Apes) och detta är inget undantag. Det vill säga att skådespelarna bakom djurkaraktärerna har inte bara suttit i en ljudstudio och läst från manus, utan har själva agerat för sina alter egon i tjusiga spandexdräkter. Förutom nyss nämnda Blanchett som Kaa och Benedict Cumberbatch som Shere Khan, gör Serkis rollen som Baloo och Christian Bale Bagheera. Animation av uttryck och ansiktsrörelser är fenomenal, men det finns något obehagligt hos ett djur som ler som en människa.

I am Catman
»I am Catman.«

Det kanske bara är jag, men jag tycker även att djuren i vissa fall fått lite för mänskliga drag från sina respektive skådespelare. Shere Khan som tydligast exempel. Även om det dock får sägas att jag är imponerad över hur mycket av Benedict Cumberbatch de lyckats klämma in i ett tigeransikte.

Shere Khan som Benedict Cumberbatch
Shere Khan som Benedict Cumberbatch.

När vi ändå är på temat obehagliga djur så presenterar jag Baloo.

Obehaglig mysbjörn
Obehaglig mysbjörn.

Casten i Mowgli, Legend of the Jungle består av flera stora stjärnor, men den största stjärnan  här är utan tvekan Rohan Chand, som briljerar i rollen som Mowgli. I övriga framträdande mänskliga roller syns Freida Pinto (Slumdog Millionaire) och Matthew Rhys (The Americans, m.m.).

Överlag är filmen klart sevärd och definitivt mörkare än sina föregångare. Vi följer Mowgli när han tränar för att kunna bli upptagen i flocken, men möter även mobbning och gliringar från hans »jämnåriga«. Även i människobyn brottas den nyfunna tillhörandekänslan med konflikten mellan människa och djur på ett bitvis dystert vis. Jag upplever dock tyvärr även filmen som något hattig, något som borde kunnat putsas på under tiden den fick före premiären.

Betyget är klart godkänd, men den kommer inte leva vidare som en klassiker om 50 år.

Mowgli: Legend of the Jungle kommer till Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Recension

Premiär för HBO Nordics klart hyggliga originalserie Beforeigners

21 augusti, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel