Kriminaldokumentär

Netflix-dokun Making a Murderer – det mest skrämmande vi sett i år

Det kräver ingen större analys för att kunna konstatera att vi blivit oerhört fascinerade av brott och kriminalitet de senaste två åren. HBO:s The Jinx sågs av i stort sett alla, den som vågar säga att man aldrig lyssnat på podden Serial löper en stor chans att klassas som konstig och på svensk television visas Veckans brott på bra sändningstid.

Inte så konstigt då att Netflix också hoppar på true crime-tåget. Men Making a Murderer är till skillnad från The Jinx oerhört välgjord och ställer stora, skrämmande frågor om inte bara den mänskliga naturen utan också hur ett rättsväsende egentligen ska fungera. Efter de tio timslånga avsnitten känner man sig lurad, tom, arg och ledsen på samma gång. Jag ligger raklång på soffan och undrar hur man kan leva i en värld som så tydligt gör skillnad på folk och folk. Även (eller kanske speciellt?) inför lagen.

Till skillnad från i The Jinx har filmskaparna här haft den goda smaken att ställa sig utanför berättandet. Inga överläggningar, regianvisningar eller keffa iscensättningar.

Jag ska inte spoila någonting. Steven Averys besynnerliga livsöde finns redan korthugget redogjort på Wikipedia, men i den sammanfattande texten ryms såklart inte de mer mänskliga bitarna. Som vad en brottsanklagelse gör med en människa och dennes familj. Vad ett begått brott gör med ett helt samhälle. Alltså, en brottsanklagelse är en svår sak att tvätta bort. Ingen rök utan eld, »jag har alltid tyckt att han verkat skum« och så vidare. Vi är alla snabba på att döma och vi älskar faktiskt att ha åsikter om saker och ting. Om hur det ligger till. När denna groteska sida av människan dras till sin allra fulaste och läskigaste spets så blir det så här, som i fallet med Steven Avery, en tilltufsad, outbildad och fattig skrotsamlare i ett litet samhälle i Wisconsin.

Till skillnad från i The Jinx har filmskaparna här haft den goda smaken att ställa sig utanför berättandet. Inga överläggningar, regianvisningar eller keffa iscensättningar. Stundtals är materialet mer eller mindre odramatiskt, den mesta delen av tiden tillbringar vi i domstolen där bistra advokater (varav en med en irriterande fånig röst) gör sitt bästa för att få en redan mediapåverkad jury på sin sida. Det är smärtsamt i sin realism och nakenhet. De stillsamma scenerna med Averys föräldrar som träget plockar skrot på tippen och som steker en bit vitt bröd i stekpannan till middag. Det finns inte ett uns av nedtrashning eller sentimentalitet i detta. Berättelsen får ta tid. Faktum är att den tar flera år, nedklippt till tio entimmaravsnitt. Och så har ett liv försvunnit och flera andra med det.

Jury alltså. Vad är det för ett jävla påfund? Att kreti och pleti ska bestämma om en person utifrån tidningar, tv, spekulationer, övertyganden och ja, i viss mån bevisföring, ska skickas i fängelse på livstid utan möjlighet till frigivning eller inte? Jag skulle inte kunna göra det. Och jag tycker det verkar rent av livsfarligt att en grupp människor ska konferera och gemensamt komma fram till ett beslut i frågan. En bisarr och muterad form av darwinism där den med starkast vilja och käft mycket väl kan påverka någon med en svagare ståndpunkt eller argumentationsförmåga. Vad betyder egentligen oskyldig till motsatsen bevisats? Ingenting. Vår allra största drift tycks vara att få ett resultat, vilket som helst.

Making a Murderer bekräftar naturligtvis alla de tankarna. Att allt handlar om att övertyga juryn. Inte nödvändigtvis om en sanning men om sin version. Det tycks mig som om Amerika i all sin tävlingslystnad också ser rättssalen som en tävling där den som lyckas övertala är den som vinner. Sanning eller rättvisa är oväsentligt. Och den som är bäst på att övertala är den som har mest pengar. Detta blir så smärtsamt uppenbart. Allt handlar om vinnare och förlorare. Ja, jag är faktiskt helt knäckt efter detta. Det första jag gjorde när jag sträckkollat alla avsnitt var att se om det finns något sätt man kan stödja internationella medborgarrättsadvokater. Det här är en riktigt bra dokumentär. Den är fängslande men mest av allt upprörande. Och den visar vad det här med spännande brott egentligen handlar om – förstörda liv.

Making a Murderer finns att se på Netflix.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019
Recap

Så mycket kärlek i veckans Younger – The Debu-taunt

8 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel