Recension

När Netflix & Nina Åkestam frossar i sushi… gör TVdags detsamma

Att böcker förvandlas till film och tv är kutym men att tv-produktioner blir till böcker är inte lika vanligt. När så sker är det ofta matlagningsprogram som materialiserar sig mellan pärmar. Och på sätt och vis var det just en slags kokbok i essäform som för två år sedan destillerades fram ur den uppmärksammade dokumentären Jiro Dreams of Sushi. Texten var till råga på allt författad av en svensk doktorand i ekonomi och kretsade kring sushikökets hållbarhet. Ja, det är riktigt, doktorer in spe tittar också på tv. Det är en av många anledningar till att det i våra dagar är mycket mer intressant att fundera på vad en människa tycker sig se när hen ser på tv – än att stirra sig blind på vem som tittar och på vad.

Att se dokumentären om sushikocken Jiro på Netflix och sedan läsa Nina Åkestams teori är en spännande ingång till diskussioner om ekonomisk historia, textanalys, mediekritik och aktivt tittande/läsande.

nina_akestam_rgb

Nina Åkestam, ekonomen och debattören som författat ovan nämnda fackbok i fickformat, har tittat in i den 85-årige sushikocken Jiro Onos stjärnbeströdda kök och fått syn på en metafor för en form av ekonomiskt nytänkande – en ekonomisk ekonomi. I den stilrena och nedtonade dokumentären om en mycket auktoritär och patriarkal japansk fiskrestaurang lyckas hon finna ett inspirerande resonemang för ett hållbart sätt att arbeta som inte nödvändigtvis bygger på tillväxt och som åtminstone i teorin skulle tvinga råkapitalismen att värna om kvalitet framför ödeläggande kvantitet. Boken heter Jiroekonomi (Novelix, 2014) och sammanfattas så här:

Jiro Onos sushibar i Tokyos tunnelbana har tilldelats tre stjärnor i Michelinguiden. Om man utgår från klassiska ekonomiska resonemang borde verksamheten vara ohållbar: väntetiden är flera månader och restaurangen har endast tio sittplatser, inga riktiga bord och ingen serveringspersonal. Jiro skulle utan problem kunna expandera sin verksamhet, men väljer istället att fokusera på att göra världens bästa sushi. Vad är det som driver honom, och vad innebär det att vara en »Jiromänniska«?

Undertecknad kan varmt rekommendera denna tv-baserade lilla skrift. Det borde skrivas fler tryckta texter med utgångspunkt i populärkulturens rörliga bilder. När undervisningen går på knäna i grund- och gymnasieskolor i hela landet behöver såväl lärare som elever inbjudande facktexter som drar till sig uppmärksamhet och talar till eleverna om samhället på ett vis som speglar dem och deras samtid. En ny tid kräver nya läsare och seende ögon med analytiskt perspektiv. Att se dokumentären om sushikocken Jiro på Netflix och sedan läsa Nina Åkestams teori utifrån densamma skulle kunna vara en spännande ingång till diskussioner om ekonomisk historia, textanalys, mediekritik och aktivt tittande/läsande så god som någon. Precis som i litteraturundervisningen för unga läsare i nya medielandskap krävs det intresseväckande och nytänkande uppslag för att lotsa en generation som utöver läsningen också måste lära sig att se på skärmens rörliga berättelser med granskande och kreativa ögon.

Med ett sådant perspektiv kan populärkulturen bistå folkbildningen och förmå den att likt en glänsande bläckfisk i Jiros berömda kök sträcka sina tentakler åt alla håll och kanter efter oväntade grepp. När vi har sett den finstämda Jiro Dreams of Sushi och läst Nina Åkestams essä – är det exempelvis möjligt att växla över till Tarantinos actionrulle Kill Bill: Vol. 1 och börja betrakta vapensmeden Hattori Hanzos verksamhet som ett uttryck för hållbarhet och motvikt till massproducerade och undermåliga produkter. När Uma Thurmans karaktär The Bride behöver ett svärd vasst nog att besegra sin dödsfiende Bill, beger hon sig iväg till Japan för att söka upp den hemlighetsfulle svärdmakaren Hanzo. Inte på grund av att han gör mest reklam för sig själv eller ens är trevlig. Nej, hon beger sig dit för att hon måste eftersom Hanzo helt enkelt är den ende som vet hur det går till att göra världens bästa svärd. Det är en intuitiv kunskap som Hanzo besitter efter många år av hårt och kontinuerligt arbete. Sådan kvalitet kräver största möda och mycket tid att frambringa. Tiden, som Hanzo låtit gjuta in i sitt livsverk med sin egenhändigt utformade teknik är nyckeln till ett kroppsligt, själsligt och intellektuellt arbete som i praktiken tar hela livet i anspråk. Det är något att betala dyrt för – och att njuta av. Det är därför ingen tillfällighet att den motvillige och skygge hantverkaren Hanzo driver en klassisk sushirestaurang som täckmantel för sin exklusiva vapensmedja. Det tar lång tid att göra processen kort.

Jiro dreams of sushi & Kill Bill: Vol. 1 finns på Netflix. Jiroekonomi finns i bokhandeln och på bibliotek.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel