Recension

Mysrolig nostalginoir i otecknade Pokémon-filmen Detective Pikachu

Betyg 3 av 5

Pokémon har de senaste åren genomgått en renässans som började när mobilspelet Pokémon Go blev ett världsfenomen, och fortsatte med bästsäljande spel till Nintendo 3DS och Nintendo Switch. Nu är nästa steg här med Pokémon: Detective Pikachu.

När nyheten om att det skulle göras en otecknad pokémon-film med Ryan Reynolds i rollen som en pratande detektiv-pikachu var jag minst sagt skeptisk till hela idén. Alla som spelat spelen och sett den tecknade tv-serien har väl fantiserat om hur det skulle se ut om pokémon fanns i verkligheten, men snarare än en mer realistisk pokémon-värld lät det här bara… konstigt. Jag har aldrig haft något emot Ryan Reynolds, men efter hans framgång med superhjältefilmen Deadpool, som trots att den var barnförbjuden var ungefär lika barnslig som Ash Ketchums värsta tendenser i Pokémon-serien, så kunde man ju föreställa sig att de ville göra något liknande här – en film om en gullig pokémon som säger fräcka skämt. För någon som inte är ett fan låter det säkert paradoxalt att någon som gillar Pokémon skulle klaga på att premissen i en Pokémon-film låter fånig, det är jag fullt medveten om.

Nu efter att ha sett filmen kan jag bekräfta att Ryan Reynolds mycket riktigt gör en väldigt barnvänlig och nedtonad Deadpool-variant i sin Pikachu-tolkning, som dock oftare är rolig än jobbig. Jag var fortfarande skeptisk i första scenen när vi möter vår mänskliga protagonist och hans kompis övertalar honom att försöka fånga en cubone. Det är ju någonting konstigt med att se riktiga människor som beter sig som vanliga personer (det vill säga inte anime-karaktärer) och interagerar med (vad som ser ut som) verkliga pokémon. Det tog dock inte lång tid att övertyga mig, för så fort Tim sätter sig på tåget för att åka till Ryme City och blir slickad i ansiktet av en äckligt realistisk lickitung, så började jag känna att det här kanske kunde vara något ändå.

Som Pokémon-fan är det omöjligt att inte dras in i den storslagna världen de skapat, som är en blandning av klassisk film noir och science fiction-anime, fylld med pokémon. Omgivningarna är snygga och kul, och bakgrunderna är verkligen proppfulla av detaljer och referenser till olika pokémon och grejer från spelen. Bland det roligaste är förstås att se deras datoranimerade versioner av alla pokémon, och hålla utkik efter olika sorter i stadens myller. Det är massor av olika pokémon med i filmen, men självklar långt ifrån alla hundratals som etablerats i spelen. Fram mot filmens slut känns det dock som att man bara får se samma sorter om och om igen i bakgrunden, och man förstår ju att det är mycket lättare att lägga in fyra growlithe på olika ställen i en folkmassa än att skapa nya 3d-modeller för andra pokémon som ändå inte har någon större roll, men det är lite tråkigt att det är så.

pika3
Jigglypuff har inte en stor roll i filmen, men var ju bara tvungen att vara med på ett hörn.

Tim spelas av Justice Smith från den fantastiska Netflix-serien The Get Down och förra årets Jurassic World: Fallen Kingdom som jag älskade, och handlingen kretsar runt hans jakt på sanningen om vad som hände med hans pappa – en polis som just dött i en olycka. Pikachu var pappans partner och har förlorat minnet, men han är övertygad om att det är någonting väldigt skumt med det hela. Det börjar som en hårdkokt deckare men går sen över till ett mer klassiskt actionäventyr som man brukar förvänta sig av en Hollywood-blockbuster. Filmmusiken är gjord av Henry Jackman som målar upp en bild av en mystisk sci-fi-storstad. Sångerskan Rita Ora har en liten roll i filmen och sjunger singeln från soundtracket.

Filmer baserade på tv-spel har ju aldrig varit speciellt lyckade, men Detective Pikachu har just nu med 71% på Rotten Tomatoes mycket högre betyg än förra årets Tomb Raider som låg etta på listan med tv-spelsfilmer med ynka 52% fördelaktiga recensioner. Jag har absolut mersmak efter att ha sett filmen, och tydligen håller de redan på att utveckla en uppföljare. Jag skulle lika väl kunna föreställa mig ett helt nytt Pokémon-äventyr med nya karaktärer och en annan slags pokémon än en pikachu i titelrollen, men vi får väl vänta och se.

I år är det 20 år sen de första Pokémon-spelen släpptes till Game Boy här i Europa. Jag minns fortfarande hur spännande det var. Jag och en kompis köpte varsitt spel och den speciella kabeln man behövde för att kunna koppla ihop sina Game Boys och byta pokémon med varandra. I grund och botten är Pokémon ett briljant koncept som väcker barns fantasier om utforska nya världar och upptäcka nya arter av gulliga, konstiga, och/eller häftiga varelser. De första avsnitten av tv-serien (som finns att se gratis på den officiella hemsidan eller i Pokémon TV-appen, till och med på svenska!) levererade så utmärkt känslan av äventyr och upptäcktsfärd.

I Detective Pikachu, som förresten är baserad på ett spel med samma namn och bitvis liknande handling, så är ju upptäckten av olika pokémon inte något fokus. Det är en handlingsdriven film, och handlingen är ganska bra men känns bitvis utdragen. Klassiska noir-scenarion kan aldrig bli uttjatade för mig, men något som när de försöker få information från en mr mime som bara kan kommunicera genom att mima är inte ett tillräckligt roligt skämt för att hålla på så länge som det gör. Som tur är har berättelsen flera finurliga vändningar som tar den i oväntade riktningar, och i slutändan är det ett väldigt tillfredsställande och logiskt slut. Jag skulle gissa att 30-åringar som växte upp med Pokémon är en av de största målgrupperna som filmen vänder sig till utöver barn, men genom hela filmen satt jag och föreställde mig hur mycket jag skulle älskat filmen om den kommit ut för 20 år sen. Det finns en hel del med Detective Pikachu som man som vuxen kan gilla – det är ett mysigt och kul äventyr för hela familjen som jag tror man kan uppskatta även om man aldrig haft något intresse för Pokémon-spel. För de som gillar Pokémon men inte tycker att filmen verkar tilltalande kan jag säga att jag varmt rekommenderar den. Det är en fin film med en hel del hjärta – den fräcka pikachu-detektiven är mer en rolig medhjälpare än filmens huvudperson. Vill du inte se när en gullig, lurvig pikachu gråtandes går och sjunger på den första introlåten från tv-serien?

Pokémon: Detective Pikachu har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Nyhet

Se »Battle at Big Rock« i väntan på nästa »Jurassic World«

17 september, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Present till fansen i nya Room 104-premiären

15 september, 2019
Kommentar

Filip & Fredrik levererar – SVT sjunker som en sten

14 september, 2019
Recension

Netflix-premiär för drabbande våldtäktsdramat Unbelievable

13 september, 2019
Nyhet

Fantasynytt! Terry Pratchetts The Watch har fått skådespelare

12 september, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: kvinnorna bakom gripande Netflix-serien Unbelievable

11 september, 2019
Nyhet

Apples drag för att locka tv-kunder: Lågt pris och friår

11 september, 2019
Podcast

Filmfrossa! TVdags-podden från Malmö filmdagar

9 september, 2019
Kommentar

I säsong 6 av Younger får Diana lysa – medan annat luktar blöt filt

8 september, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Från sylvass satir till syskonkram i Succession

8 september, 2019
TVdags listar

Plötsligt ser man dem! Stjärnorna du inte visste var med i storfilmen

7 september, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Mindhunter-producenten & manusförfattaren Liz Hannah

4 september, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel