Hurra för säsong två – och ettan på dvd

My Mad Fat Diary fortsätter slå i magen

Innehåller spoilers för My Mad Fat Diary säsong 2, avsnitt 1.

När jag tipsade om My Mad Fat Diary för ganska precis ett år sen, skrev jag att jag gillade att det för en gångs skulle fick vara en tjej som var pubertalt sexfixerad och lite rå, sådär. Nu drar andra säsongen i gång – hurra! – med en pakt av det slaget som annars brukar ingås mellan tonårssnubbar i amerikanska high school-filmer. Innan terminstarten måste tjejgängets kvarvarande oskulder, Izzy och Rae, bli av med sina »V-plates«. Och det blir ungefär lika pervigt som det brukar, förutom att det är en tjej som pervar. (Bästa repliken: »I don't want him as a friend. I want him to go down on me for so long that he has to evolve gills.«)

På ytan och till en början verkar det som att Raes problem från förra säsongen har gett med sig. Hon mår bra, hon har en kille, hon får hångla, hon ska få ligga.

Innan terminstarten måste tjejgängets två kvarvarande oskulder bli av med sina »V-plates«. Det blir ungefär lika pervigt som det brukar, förutom att det är en tjej som pervar.

Det låter hemskt att säga, men jag uppskattar att det inte är så enkelt. Förra säsongen slutade både tillfredsställande och inte: å ena sidan, Finn gillar Rae och min inre önsketänkande tonåring dånar av lycka; å andra sidan, det är inte som att det genast löser upp all annan smärta och osäkerhet. Och det är precis det Rae tvingas inse, efter sina egna protester.

Samtidigt vill jag inte att det vi får med oss av det här är att Finn objektivt är för bra för henne. Jag vill att de ska fortsätta vara ihop, och att de ska ligga för att hon ska få ligga och för att han ska få ligga eftersom han vill det och för att jag vill se den historien berättas (återigen, utan makeover). Det hugger lite i hjärtat att se hur han känner sig avvisad för att Raes osäkerhet spökar och sextonåringar är för dumma för att våga prata om hur de känner. (Vilket de förstås inte är ensamma om.) I en klassisk romantisk historia skulle missförståndet avslöjas och de skulle skratta och falla i varandras armar, men det här är en serie med verklighetsanspråk, och då kan det gå hur som helst.

Jag vill framför allt att nytillskottet Liam ska bli en polare, inte killen som Rae blir ihop med för att han också är lite udda och galen. Oavsett vad som hände i den verkliga förlagan.

My Mad Fat Diary säsong 2 har precis börjat på brittiska E4, ingen svensk kanal sänder serien. Säsong 1 kan köpas på brittisk dvd.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Jägarna vs Exit – svensk triumf, norskt fiasko

21 mars, 2021
Hyllning

I morgon är en annan dag – tack för allt Christer!

14 mars, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Var »4 Blocks« den bästa gängkrimserien som gjorts?

14 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel