TVdags recappar Penny Dreadful

Medlidande och poesi i en madrasserad cell – veckans Penny Dreadful får högsta betyg

Ack! Hur ska man kunna skriva en lång och spexig recap efter det här avsnittet? Jag är fortfarande lite uppskakad efter alla känslor!

Innehåller spoilers för Penny Dreadful säsong 3, avsnitt 4: A Blade of Grass.

Jag gillar verkligen när en produktion gör specialavsnitt. Det får aldrig ske för tidigt, utan först när man gjort ett par säsonger så karaktärerna sitter. Klassiker är förstås musikalavsnitt (inget slår Buffys Once more with feeling) men en annan favorit är Felicitys svartvita Twilight Zone-special.

Förutom inledande och avslutande scen tillbringar vi hela avsnittet i Vanessas madrasserade cell på mentalsjukhuset, i ett slags tillbakablick. »Ett slags« eftersom vi egentligen befinner oss i nutid, då Vanessa är under hypnos för att minnas vem »The Master« egentligen är.

giphy

Efter förra avsnittets avslutande scen vet vi att det var vårt kära Monster som innan han dog jobbade som skötare på avdelningen på Vanessas mentalsjukhus. Vem hade kunnat ana att hans karaktär skulle bli så intressant, efter allt gnällande?

Vi vet att Vanessa tillbringade fem månader i detta helvete. Jag har inte första säsongen speciellt fräscht i minnet (känns som att det är jag som har ett hål i huvudet), men jag tror det var något i den här stilen: Vanessa såg sir Malcolm, sina bästa vän Minas far, ha sex med Vanessas mor. Sedan ligger Vanessa med Minas fästman. Vanessa kan då på något oklart sätt nås av demonen Lucifer (mer om honom senare). Mina blir the Bride of Dracula (mer om honom senare) och Vanessa åker alltså in på hispan. Hon är inte sjuk. Det vet hon själv om. Men hon bryr sig så lite om sig själv att hon lika gärna kan dö, eller bli lobotomerad.

Så där sitter hon i cellen. Hon vet inte ens vad dag eller natt är – men hjärtesvid på den här dialogen:

"Är det natt eller dag?
»Vad vill du att det ska vara?«
»Natt.«
»Då är det natt.«

Skötaren (som jag nu kommer kalla Monstret för) byter ut pottor och hämtar och lämnar orörda tallrikar med mat. Det är enda interaktionen till en början. Han tvingas tvångsmata henne (vidrigt övergrepp där jag stängde av ljudet) men försöker få Vanessa att må bättre. Små tecken av omsorg. »Försök att äta.«, »Här är en filt.«

Så den dagen när han gör ett desperat försök att få Vanessa att hitta tillbaka till sig själv. Hans fru har lånat ut smink till Vanessa. Ömsint borstar han hennes hår, sminkar hennes bleka, sönderrivna ansikte, och visar hur hon ser ut i en spegel: »Det här är du Vanessa«.
Det är hans gåva till henne. Det är julafton.

Som man hoppas, hoppas att det inte ska vara några baktankar! Att skötaren enbart vill hjälpa en medmänniska han känner medlidande för!

Som man hoppas, hoppas att det inte ska vara några baktankar! Att han enbart vill hjälpa en medmänniska han känner medlidande för! Men så kommer scenen där det går över gränsen…men den vill jag inte tänka på. Han satte ju också stopp för det.

Det här avsnittet är som en gigantisk reklamfilm för »det var inte bättre förr«. Trepanering, alltså en primitiv form av lobotomi, beskrivs med oönskad tydlighet av skötaren/Monstret i ett försök att få Vanessa att åtminstone spela frisk. Hydroterapin hon utsätts för var olika tortyrliknande behandlingar med iskallt vatten.

Vanessa är inte ensam i cellen. Eller, gamla Vanessa var det. Nu under hypnosen är dr Seward med henne, men meddelar också att Vanessa fastnat och kan dö! Om hon inte går genom hela minnet ordentligt. Att återigen genomleva mardrömmen är enda sättet att faktiskt överleva.

pennydreadful_304_0955.r-2

Minnet hon förträngt visar sig vara att hennes snälle vårdare blir kärl à la Exorcisten för inte bara en, utan två demoner som vi träffat förr. Två bröder! Ja för i Penny-mytologin var det genom ett härligt sammelsurium av mytologi, historia och litteratur en av Gud störtad ängel som delade sig i två bröder. En finns under jord (helvetet, antar jag) och livnär sig på själar. Den andra lever på jorden och vill ha kroppar – blod, närmare bestämt, och det är ju vår gamla vän Dracula. På något sätt finner Vanessa kraft att besegra dem – tillfälligt. Hon kommer tillbaka till dr Sewards kontor och får en stadig whiskeypinne, vilket är det minsta man kan begära.

Det är endast tre skådespelare i avsnittet: Eva Green, Patti LuPone och Rory Kinnear som gör inte bara en, utan tre roller. De här tre är alla så fruktansvärt bra, speciellt Kinnear och Green. Emmy-regn. Nu!

Greens förtvivlan och frustration, viljan att dö, men ändå inte, hur hon pendlade mellan att acceptera sitt öde och kämpa emot…

200

Hennes melodrama, skräck, gråt och smärta balanserades perfekt av Kinnear. Han gör ett så hjärtslitande porträtt av den vänlige familjemannen med varmt hjärta, som älskar sin fru, oroar sig för sin son och läser barnpoesi (Robert Louis Stevenson’s My Shadow) för Vanessa… ja jag grät.

För att bli skrämd då han en sekund senare, med bara svarta linser som enda kostymskillnad, spelade inte en, utan två kusliga demoner – en mer segerviss, den andra mer gnällig.

Jag satt som på nålar under hela avsnittet. För att nästan enbart utspela sig i samma, madrasserade cell, utan kostymbyten och med bara en stol eller en filt som rekvisita, hade man lyckats få ett fantastiskt visuellt avsnitt även den här gången. Skuggorna av en gigantisk orm och fladdermus som rörde sig över väggarna, som symboler för de två onda demonerna…

Tänkte ni på skillnaden i färg? Den ena demonen visades alltid gröntonad. Den andra i blått. Varje gång dr Seward var i bild var det ett varmare, gulare, mer normalt rumsljus för att bli iskallt när hon försvann. Varenda lins i hela kamerakitet har använts för att maximera de olika sätten att skildra Vanessa i cellen. Ge Emmys till ljus- och foto också när vi ändå håller på. Ska vi även ge en eloge till ljudet? De två demonernas röster… hade man lagt Draculas (Christian Camargo) röst över Rory Kinnears när han pratade med Draculas röst, fast i vårdarens kropp? Det lät som flera lager.

Tre veckor tog tydligen avsnittet att spela in, och man gjorde det i kronologisk ordning för att deras relation skulle utvecklas och fördjupas åt rätt håll, så att säga.

Jag har längtat efter riktigt mycket Vanessa och kan inte säga att jag saknade någon annans historia. Rörande, vackert, sorgligt, läskigt. Ingen skrattfest, kan erkännas. Men them feels! Ett vackert budskap, om normalitet och hur den inte behöver se ut som för alla andra.

Citat 1: »One day soon, no one will touch you when you don’t want to be touched, or put makeup on you or take it off, ever, ever again.« Gråååt.

Citat 2: »I realized I was wrong. One person does live there, where it’s cold and lonely all the time.« Gråååååååååååt.

Betyg: Jag ger avsnittet 4 starka whiskeypinnar. Eller vad fasen, 5 whiskeypinnar!

Penny Dreadful finns på HBO Nordic.

Just nu på TVdags

Recension

Beck – Utom rimligt tvivel är en klassisk Beck-story med schysst twist

4 december, 2020
Recension

Årets julkalender i SVT – Ett härligt litet julmirakel

1 december, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Bo Widerberg-nivåer i »Jakten på en mördare«

29 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kate Mara som sexförbrytare i »A Teacher«

22 november, 2020
Recension

Saint Maud borde helgonförklaras – eller åtminstone kultförklaras

20 november, 2020
Säsongspremiär

Dags för 1980-talet när The Crown är tillbaka på Netflix

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Kjellman & Brynolfsson i »Kärlek & anarki«

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: hockey-hatkärleken i »Björnstad«

8 november, 2020
Recension

Beck – undercover: en medioker krimstory men med nya pusselbitar i Beck-universumet

6 november, 2020
Streamingtips

Äntligen! Nu finns Cityakuten på C More

2 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Ministern« på SVT är ett unikum

1 november, 2020
Recension

Nu på Viaplay! Josephine Bornebusch jobbiga & välspelade social distansering-drama Orca

30 oktober, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel