Helgens bästa filmer: Med munnen full av Manchego och Michael Caine

1. The Trip (Silver kl 22:15 fredag)
Steve Coogan och Rob Brydon spelar sig själva i denna nedklippta version av Michael Winterbottoms underskattade miniserie The Trip. »Underskattad«, tänker ni… »den blev väl tokhyllad?« Jo, det blev den. Men inte tillräckligt. För vad det handlar om är ett mästerverk i klass med Woody Allens Manhattan eller Cassavetes Husbands. Vi snackar alltså pratfilm av rang.
Handlingen i korta drag: Steve Coogan blir ombedd att recensera Engelska toppkrogar för The Observers räkning, han tar med sig vännen Rob som ressällskap. En vänskap som kanske inte löper på helt friktionsfritt, vilket även återspeglas i deras kulinariska språkresa.
Det diskuteras, debatteras och tjafsas om allt mellan himmel och jord. Coogan om sin misslyckade karriär och Brydon om sitt lyckade liv. Bland annat. Det pratas i ett. Oftast i bilen på en av Lake Districts många snirkliga vägar, på någon helmysig gastropub eller mitt ute i ingenstans: med den karga naturen som fond. Inte sällan med munnarna fulla av Manchegoost, alternativt halstrade pilgrimsmusslor eller ett glas rött. Ibland allt på en gång. The Trip är en film man äter sig mätt på, dricker sig berusad av. The Trip är en kemisk explosion, ett perfekt fångat möte. Ibland skaver det, ibland flyter det på. Det hela är mycket mänskligt.
Låter det tråkigt? Tvärtom, det är roligt, tragiskt och ömsint. Men med ett stråk av missunnsamhet från Coogans sida. För även om samtalen oftast framkallar skratt så är de inte alltid helt sympatiska. Både Coogan och Brydon är nämligen extremt tävlingsfixerade. Oavsett det handlar om Lord Byron A till Ö eller att imitera Michael Caine så vill båda vinna. Detta resulterar i en hel del sköna imitationsdueller som man kan se hur många gånger som helst. Tack för det YouTube!

2. Hanna (C More Action kl 19:10 lördag)
När den okrönte kungen av skir kostymfilm, Joe Wright (Stolthet & fördomFörsoning), ger sig på actiongenren så blir det ju så klart en film lika vacker men med ett helt annat tempo.
Hanna är iskall neo-techno-action som vi inte serveras allt för ofta. Bourne trilogin (fjärde delen talar vi tyst om)? och Matthew Vaughns Kick-Ass kanske? Låt gå för det, men faktum är att russinen i dagens mjäkproducerade actionsmet är allt för få för att få till en kaka som smakar berg- och dalbana, med kardemumma på. Så frågan man ställer sig efter att ha sett Hanna är: Hur kan det vara så svårt att göra bra action, när det ser så lätt ut?
Vi tar ett styck Saoirse Ronan, Hanna. Soundtrack av föredettingarna Chemical Brothers, Cate Blanchett som elak antagonist med anal tandhygien och Tom Hollander som komplex psykopat med ett koppel tonåriga skinheadstorpeder … Lägg till detta den helt otroliga historien om det svala mördarvapnet Hanna, fostrad av sin far Erik Heller (CIA så klart) någonstans i Finlands vildmarker. Vid sexton års ålder bestämmer hon sig för att avslöja deras position för omvärlden och jakten är igång.
Urflippad dataspelsestetik blandas med bisarra tabloider à la Hal Hartley. Plus också för kopplingarna till sagans värld, Rödluvan och vargen till exempel … Jepps, det hela är både surrealistiskt och bisarrt. Men det fungerar alldeles utmärkt. Framför allt så är Hanna bra action!

3. Bones Brigade: An Autobiography (Netflix)
Sex extremt dedikerade tonåringar bildar The Bones Brigade och blir en av de första grupper att lyckas med professionell skateboarding i USA. Om dessa målmedvetna slynglar handlar Stacy Peraltas Bones Brigade: An Autobiography. Eller, det var ju långt ifrån hela sanningen. Den här filmen är större än så.
Jag köpte min första skateboard för ett år sedan och skyller alla blåmärken, tejpade skor och dumma Facebookinlägg på den här dokumentären. Alltför gammal och med ständig dödsångest lyckades jag aldrig prestera en Ollie fem centimeter ovan marknivå. Men jag tränar fortfarande.
Det säger rätt mycket om Bones Brigade: An Autobiography. Man behöver inte kunna göra en Triple nightmare flip with a double whopper twist för att uppskatta den, det räcker med att du en gång varit ung och drömt om någonting stort. Sedan skadar det väl inte heller om du sett och uppskattat filmer som Lords of Dogtown och Trashin'.

4. Straw Dogs (C More Action kl 19:10 söndag)
Ni som sett originalet och älskar den över allt annat kanske ska stå över Rod Luries bortglömda nyinspelning från 2011, ni andra har ett märkligt stycke psykologiska/sexuellt våldsamma tveksamheter att se fram emot. Det här är nämligen värre än Peckinpahs ohyggligheter när det begav sig för trettio år sedan. Kanske inte bättre, men värre. Storyn är i stort sett annars den samma.
David och Amy Summers, en manusförfattare från Hollywood och hans fru, en skådespelerska, återvänder till hennes söderhemstad där konflikter mellan dem och lokalbefolkningen snabbt byggs upp för att slutligen explodera. Det är landsbygd mot storstad lika med våldsam konfrontation.
Och sedan är ju Alexander Skarsgård med också, ni vet svensken från … stryk det. Här spelar han i alla fall Amys ex från förr och visar att han kan mer än att bita och knulla i fast forward (det har man ju nästan glömt bort vid det här laget). Hans roll som sexig alfahanne med bristande självkänsla utan spärrar, men med en absolut känsla för rätt eller fel, är det bästa han gjort sedan Zoolander.

Just nu på TVdags

Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021
Linus Fremin betygsätter & tippar

Melodifestivalen 2021: Starkt startfält – men allt handlar om Danny

6 februari, 2021
Recension

Biopremiär för Sound of Metal! Riz Ahmed brinner när oljudet tystnar

5 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Göteborgs filmfestival i vardagsrummet

31 januari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel