Netflix-tips

Mat som brygga mellan människor i mysiga Midnight Diner: Tokyo Stories

Sara: På en av Tokyos bakgator ligger den anspråkslösa restaurangen Meshiya. Med ett fåtal sittplatser runt bardisken och öppettider från midnatt till sju på morgonen lagar restaurangägaren – endast kallad Master – mat till nattvandrarna. Det finns ingen meny. Säg vad du vill ha, om Master har ingredienserna lagar han det till dig. Det är ramberättelsen för serien Midnight Diner: Tokyo Stories som släpptes på Netflix i höst och som jag fastnade i av en slump. Det är en förunderlig men mysig liten serie, och för att sätta den i mer kontext tog jag hjälp av TVdags expert på östasiatisk tv: Patrik Andersson. Patrik, jag har förstått att denna serie baseras på en serieroman, och att den även finns i koreansk variant? Vad kan du berätta om ursprunget?

Det finns 10 nyproducerade delar på Netflix, alla med namn efter en maträtt. Även den simplaste husmanskost kan berätta komplexa historier och föra samman människor.

Patrik: Ja, som du säger så är Midnight Diner ursprungligen en serietidning som skrivits och tecknats av Abe Yaro kontinuerligt sedan 2006. Den här Netflix-säsongen är den fjärde säsongen i serien – de tre första samproducerades av japanska tv-kanalerna MBS i Osaka och TBS i Tokyo och sändes som nattdrama höstarna 2009, 2011 samt 2014. Det finns även två långfilmer som släpptes 2015 och 2016. Matsuoka Joji, mest känd för filmerna Tokyo Tower: Mom and Me, and Sometimes Dad och Snow Prince har varit huvudförfattare och huvudregissör för samtliga tv-säsonger och filmer. Och som du säger finns det också en koreansk version som sändes sommaren 2015, då serien har varit populär även där. Något som japansk och koreansk popkultur har gemensamt är den centrala plats maten ofta får. Mat är förstås central i alla kulturer, men i japansk och koreansk (pop-)kultur har maten en särskild plats, och symboliserar familj, tillhörighet, glada tider, god hälsa, och så vidare.

Sara: Det syns verkligen här! Det finns 10 nyproducerade delar på Netflix, alla med namn efter en maträtt. Även den simplaste husmanskost kan berätta komplexa historier och föra samman människor, så är tanken. För mig som är relativt ovan att se östasiatisk tv är tonen svår att sätta fingret på: den har beskrivits både som drama och komedi och det svänger från farsartat överspel till hjärtskärande dramascener inom varje halvtimmesavsnitt. Är det typiskt?

Patrik: Både överspelet och tonskiftena är väldigt typiska för japansk tv, och något som du finner i majoriteten japanskt tv-drama. Överspelet kan förstås göras för komedi, men också för att det tillhör vissa arketyper, till exempel den larvigt ofarliga gangstern Gen som nästan skriker ut sina repliker och hård-rullar sina »R« för att visa hur manlig han är.

Sara: Det är fascinerande. »Master« och hans nattöppna restaurang är alltså ramverket för historien, men som rollfigur är han mystisk och bara en bifigur i handlingen. I stället är det en slags antologiserie med fokus på olika berättelser och karaktärer varje avsnitt. Som den avdankade komikern som får se sig omsprungen i karriären av sin tidigare assistent, eller den olyckligt förälskade kontorsarbetaren som stickar tröjor åt den som för tillfället är föremål för hennes kärlek, eller taxichauffören som försöker glömma sitt tidigare liv som superhjälte i en tv-serie, men riskerar att få sin hemlighet avslöjad av ett fan hon träffar på restaurangen. Historierna lyckas vara både subtilt finstämda och absurda på samma gång, och liknar ingenting jag har sett förut. Serien har sina upp- och nedgångar, men rekommenderas varmt för den som behöver ett annorlunda feelgood-tidsfördriv.

Midnight Diner: Tokyo Stories finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel