Recension

Premiär för ny Marvel-serie på Netflix i dag – TVdags har smygtittat på Luke Cage

Marvels senaste Netflix-serie är här och vi på  TVdags har smygtittat på de sju första avsnitten. I recensionen skriver jag om seriens bakgrund och inspirationskällor, samt jämför karaktärer med motsvarigheter från serietidningarna, utan att spoila vad som faktiskt händer i seriens avsnitt.

Tanken med en svart man i huvtröja är att visa att det inte behöver utgöra ett hot – såvitt vi vet kan han lika gärna vara en hjälte.

Det kan vara bra att veta att man inte behöver ha sett Jessica Jones (där Luke Cage först dök upp som en återkommande rollfigur) eller Daredevils två säsonger för att se Luke Cage. Att ha sett dessa och veta lite om serietidningen och vart den kommer ifrån kan förstås göra att man uppskattar alla små kopplingar mellan serierna, men om inte så är det nog ingenting man stör sig på. Luke Cage är helt enkelt lagom fristående och precis vad man kan förvänta sig när det kommer till referenser till andra superhjältar och händelser.

Lite bakgrund

lukecage2

Serietidningen Hero for Hire handlade om Carl Lucas som blivit dömd för ett brott han inte begått, fått superkrafter i ett fängelseexperiment som gått fel, och befann sig på rymmen. Han var tvungen att ta sig an en ny identitet och som Luke Cage började han hjälpa betalande kunder med att lösa mysterier, agera livvakt, och slåss mot superskurkar.

Marvel skapade karaktären Luke Cage 1972, året efter att filmen Shaft haft premiär och blaxploitation-genren blivit väldigt populär. I dessa filmer fick afroamerikanska protagonister för första gången vara actionstjärnor, ibland i problematiskt stereotypiska roller som gangsters eller knarklangare, och vita rika män insåg att den marknaden kunde vara lönsam. Eftersom det var stränga regler för vad som fick publiceras i amerikanska serietidningar på den tiden så var Hero for Hire Marvels väldigt tama svar på denna genre, som vanligtvis innehöll mycket sex, svordomar och överdrivet våld. De hade även svårt att hitta rätt balans för vad serietidningen skulle vara. Efter dåliga försäljningssiffror fick Luke Cage ett catchigt superhjältenamn, serien döptes om till Power Man och de tonade ner huvudkaraktärens användande av slangspråk.

Iron Fist var en Marvelkaraktär från samma tid som inspirerats av de populära kung fu-filmerna, vars egna serie likt Power Man inte sålde tillräckligt bra, så i slutet av 1970-talet gick de samman och fortsatte som serietidningen Power Man & Iron Fist. De två karaktärerna jobbade tillsammans som Heroes for Hire och serien fortsatte i många år till. Anledningen till att detta kan vara relevant är för att Iron Fists egna Netflix-serie håller på att filmas nu och kommer ut nästa år. Vi vet inte hur starka kopplingar de två serierna kommer ha (förutom att båda hjältarna tillsammans med Daredevil och Jessica Jones kommer vara med miniserien The Defenders på Netflix), men det skulle inte förvåna mig om de i stället för att göra en andra säsong av Luke Cage och en andra säsong av Iron Fist, kombinerade de två som de en gång gjorde med serietidningarna.

Från Hell's Kitchen till Harlem

lukecage3

Marvels serietidningar är kända för att ofta utspela sig i New York där företagets kontor alltid legat. Både Daredevil och Jessica Jones bor i Hell's Kitchen, som när Daredevil skapades var känt som fattigt och farligt. I Marvels serietidningar har området sen dess varit oförändrat även om det i verkligheten rustats upp och det sedan ett bra tag tillbaka varit fint och dyrt att bo där. I tv-serien kunde de säga att »incidenten« i Avengers ödelade delar av stan så att Hell's Kitchen skulle kännas som ett ställe som behövde en beskyddare, men det går inte riktigt att göra samma sak med Luke Cage. På 1970-talet var Times Square en sliskig plats för strippklubbar och gamla biografer, där knarkförsäljning och prostitution pågick på trottoaren. När man hör nu att Luke Cage i serietidningen hade sitt sunkiga kontor vid Times Square, numera känt för enorma reklamskärmar, Toys»R«Us och proppfullt av turister, har det inte direkt samma betydelse som det hade då. I stället är det till Harlem Luke Cage flytt för att ligga lågt i tv-serien, efter händelserna i Jessica Jones. Det är förstås ett område som är väldigt rikt på afroamerikansk kultur och har beskrivits av många inblandade i serien som en helt annan värld, även om det via tunnelbanan bara ligger några minuter från Hell's Kitchen. Visst har de lyckats ge serien lite av sin egen känsla och det Harlem de målar upp är både vackert och farligt, men »annan värld« känns väldigt överdrivet. Den passar perfekt in med de andra Marvel-serierna i ton och tema. Som jag förstår det är princip alla exteriörer filmade på plats i Harlem och de har sett till att inkludera många lokala kändisar, läs till exempel på om Dapper Dan.

Musik

lukecage4

Seriens showrunner Cheo Hodari Coker är en före detta musikskribent, så man kan förstå att musiken har ett större närvarande i Luke Cage är i de tidigare Netflix-serierna. För att ge serien tydlig karaktär med hjälp av bakgrundsmusik (likt hur 1970-talets blaxploitation-filmer hade minnesvärda soundtrack som ofta bestod av funk, soul och jazz) anlitade Coker en gammal bekant, producenten och kompositören Adrian Younge (som tidigare gjort musiken till blaxploitationparodin Black Dynamite och spelat in skivor med både klassiska R&B-gruppen The Delfonics och Wu-Tang-rapparen Ghostface Killah) och hans kollega, producenten och A Tribe Called Quest-rapparen Ali Shaheed Muhammad. De har pratat om att de ville att musiken de komponerade till serien skulle låta som 90-tals-hiphop, vilket jag inte har någon erfarenhet av att lyssna på. Jag älskar 1970-tals R&B/soul/funk/jazz och tycker mig i Luke Cage höra en modernare form av detta med mer trummor, vilket jag antar är hur deras form av instrumental hiphop låter, så jag kan inte klaga. Det låter ibland inte så annorlunda från vissa delar av Marvin Gayes soundtrack till filmen Trouble Man, som nämns av Avengern Falcon i Captain America: The Winter Soldier, om jag ska koppla det hela tillbaka till det större Marvel-universumet.

lukecage5

Förutom musiken som de själva komponerat (och stått på sig för att få spela in live med en orkester, något som är ganska ovanligt för tv-serier), så har de valt existerande musik som passar väldigt bra för att sätta stämningen (till och med när det kommer till rapmusik som jag annars aldrig skulle välja att lyssna på). Första avsnittet öppnar med retro-kännsla då funkiga låten Dap Walk av Ernie and the Top Notes spelas och etableringsbilden på barberarsalongen där vi kommer spendera ganska mycket tid ser ut som en kuliss från Netflixs 1970-talsdrama The Get Down. Det är inte förrän vi ser en platt-tv och Luke Cage där inne som jag förstod att vi befann oss i nutid. Det är dock inte många andra gamla R&B och soul-låtar som används i de första sju avsnitten (ett av mina favoritband, The Stylistics, bidrar med ett undantag i slutet på sjätte), men det är även väldigt få raplåtar som spelas (tror det är totalt två stycken). I stället är det en hel del modern R&B av ett ganska tidslöst slag, exempelvis Raphael Saadiqs framföranden i första avsnittet, eller låten »Enemies« från den tidigare nämnda Delfonics-albumet. Missa inte heller fantastiska neo-soul-låten Feel Alive från ett album som seriens två kompositörer kommer släppa tillsammans senare i år. Introlåten fortsätter i samma anda som i Jessica Jones, med jazziga elgitarrer men med lite tuffare hiphop-trummor.

Luke

lukecage6

När seriefiguren först skapades var han en typisk »tuff« superhjälte: högljudd, med kort stubin och som inte tog skit från någon. Mike Colters karaktär i serien är förstås mycket mer logisk, lugn och lågmäld. Detta stämmer även på hans klädstil, som i serietidningarna var en väldigt märklig utbrytarkung-utklädsel som han hittade i en maskeradbutik. Jag förstår självklart att Mike Colter inte kan gå runt i den dräkten, men jag skulle ändå vilja att de klädde honom lite mer i gult. Det finns en fantastisk referens till hans originalutstyrsel i ett avsnitt men det varar inte länge nog. Colter har sagt att en av idéerna bakom huvtröjorna han ofta har på sig i serien är en hyllning till Trayvon Martin, en ung svart kille som dödades av en medborgargardsgalning för några år sen. Martin bar huvtröja och medborgargardsgalningen tyckte han såg skum ut, blev rädd och sköt honom. Tanken med en svart man i huvtröja är att visa att det inte behöver utgöra ett hot – såvitt vi vet kan han lika gärna vara en hjälte.

Om någon oroat sig för att man inte kommer utforska närmre hur Luke fick sina krafter är det inget att oroa sig för. Det de gjort är att adaptera karaktärens ursprung på ett modernt och trovärdigt sätt är väldigt smart och kul att se.

Cottonmouth

lukecage7

Cottonmouth (som är ett av de engelska namnen på ormen vattenmockasin) var en skurk som Luke Cage slogs mot i kampen att rentvå sitt namn i Power Man. Han var aldrig en särskilt välutvecklad karaktär, så det är inte mycket att känna igen i Cornell »Cottonmouth« Stokes, spelad av Mahershala Ali från House of Cards. Att höra från seriens kostymdesigner att de ändå tänkt på att inkorporera hans ormliknande klädsel från serietidningen i den vagt gröna (och oerhört snygga) tredelade Dolce & Gabbana-kostymen som Stokes bär i första avsnittet är ändå imponerande. Stokes är ägaren till nattklubben Harlem's Paradise, ett riktigt stilfullt ställe där Faith Evans, Charles Bradley, Jidenna, och den tidigare nämnda Raphael Saadiq uppträder i olika avsnitt. Cottonmouth själv är inte heller dålig på att spela piano. Younge och Mohammad har komponerat förtrollande små stycken (alldeles för korta) som Cottonmouth spelar när han är ensam på sitt kontor. Han är annars en typisk gangsterkaraktär som är inblandad i lite av varje. Till exempel säljer han vapen tillverkade av Justin Hammer (skurken i Iron Man 2) och sysslar med diverse utpressning och mord för att behålla Harlems gator under sin kontroll. Ali har beskrivit karaktären som någon som inte ser sig själv som en skurk och jag kan helt klart se honom som protagonisten i sin egen blaxploitation-film à la The Mack eller Super Fly.

Mariah Dillard

lukecage8

I serietidningen var Black Mariah en av de mest absurda av de tidiga Luke Cage-fienderna. Hon var enormt fet och pratade med en stereotypiskt rasistisk brytning. Hennes grej gick ut på att hennes gäng hade en stulen ambulans och såg till att hinna före den riktiga ambulansen med att hämta upp folk som dött, så att de sedan kunde stjäla allt offren hade i sina fickor. Känns inte som det bästa sättet ett kriminellt gäng kan tjäna pengar på, men Black Mariah ville väl inte vara som alla andra. Alfre Woodard spelar som tur nog en väldigt annorlunda karaktär i tv-serien. Hon är en rik och noga sammansatt lokalpolitiker som är kusin till Cottonmouth. En stor del av vad hon försöker uppnå kan sammanfattas av hennes slogan »bevara Harlem svart«, som är i respons till gentrifikationen av området som pågått sen 1990-talet – en dokumentär om ämnet kan ses här. Mariah är inte en uppenbar skurk. Det är mest hennes kopplingar till kusin Cottonmouth och det hon hjälper honom med som håller henne från att spela enligt reglerna, eller så är det bara det hon lurar sig själv att tro. Deras relation och familjehistoria som undersöks djupare efter några avsnitt är väldigt tilltalande och intressant.

En lite märklig sak är att Alfre Woodard hade en liten roll i filmen Captain America: Civil War tidigare i år, men det är alltså inte samma karaktär som hon spelar här.

Misty Knight

lukecage9

Simone Missick spelar Misty Knight, en tuff, självsäker, professionell kvinna som är född och uppvuxen i Harlem där hon nu jobbar som polis. Karaktären skapades egentligen först som kärleksintresse åt Iron Fist i hans serietidning, där hon enligt skaparen var inspirerad av filmen Black Belt Jones som handlar om en svart kampsportmästare. Hennes utseende var baserat på populära blaxploitation-ikonen Pam Grier. Att Misty dyker upp i Luke Cage, som poliskommissarie, i stället för privatdetektiv som hon är i serietidningarna, förstår man snabbt eftersom hennes sida av berättelsen känns väldigt nödvändig och karaktären är bra skriven. Det känns som att detta är Missicks genombrottsroll och förhoppningsvis kommer vi få se mycket mer av henne framöver. Det finns många spännande saker med karaktären från serietidningarna som också vore kul att se.

Rafael Scarfe

lukecage10

Scarfe är också en återkommande karaktär från Iron Fist och senare Power Man & Iron Fist där han fungerade som hjältarnas poliskontakt och kompis. Frank Whaley, som jag bäst känner till som framtidsgubben Christopher Wey i serien The Dead Zone, spelar Scarfe ganska annorlunda från hur jag skulle föreställt mig karaktären. I tidningarna är han en charmig och cool poliskommissarie (med snygg mustasch) medan han i Luke Cage är en ganska mesig och lam partner till Misty Knight (utan mustasch). Detta ger förstås Misty mer plats att skina och hans funktion är att låta henne se bra ut. Scarfe tar lite mer tid på sig utvecklas som karaktär, men kom igen, hur svårt skulle det vara att ge honom en mustasch så man omedelbart skulle gillat honom lite mer?

Shades

lukecage11

Theo Rossi som spelade vår älskade Juice i Sons of Anarchy spelar här den mystiska skurken Shades, som jobbar för den ännu mer mystiska skurkbossen Diamondback. Shades skickas till Cottonmouth för att hjälpa till med hans organisation, vilket är väldigt annorlunda från den Shades vi träffar i första numret av Hero for Hire. Där var nämligen han och hans bästis Comanche två klantiga skurkar med enormt fula dräkter. Ibland hjälpte de Luke lite grann och ibland slogs de mot honom, beroende på vad som passade deras planer bäst. Theo Rossi har jämfört Shades i tv-serien med Littlefinger i Game of Thrones i att vara opportunistisk, så det kan vara en av få saker han har gemensamt med serietidningens Shades. Förvänta er inte att han kommer få laserskjutande glasögon…

Claire Temple

lukecage12

Ni minns säkert Claire som hittills dykt upp i alla Marvels serier på Netflix i varierande grad. Det ni kanske inte visste var att karaktären skapades som Luke Cages kärleksintresse i Hero for Hire. Anledningen att hon hamnade i Daredevils tv-serie är för att författarna ville använda en annan karaktär som var upptagen i ett annat potentiellt projekt, så de hittade Claire Temple som också var doktor och som inte använts i någon serietidning på trettio år. Detta skapar förstås en väldigt annorlunda dynamik när Luke och Claire träffas igen i Luke Cage (efter att de först träffades i Jessica Jones) jämfört med hur det låg till i serietidningen. Jag skulle inte tro att det ligger romans i deras framtid, men det kan vara kul att hålla ett öga på när man vet att det är det karaktären från början skapades för.

Diamondback

lukecage13

Jag ska inte skriva allt för mycket om den mystiska Diamondback som nämns flera gånger i serien, men det är tydligt att de försöker bygga upp hans rykte till att vara en potentiellt ännu större och elakare fiende än Cottonmouth och Mariah Dillard. Diamondback är en karaktär från serietidningen med starka kopplingar till Luke Cage från både innan och efter han suttit i fängelset. Det ska bli väldigt spännande att se hur de använder karaktären i serien, vad för roll han har i berättelsen och om han kommer ta stor plats eller hålla sig mer i bakgrunden. Värt att se fram emot är Erik LaRay Harvey i rollen, som så fantastiskt spelade den skrämmande Dunn Purnsley i Boardwalk Empire.

Jet Black

lukecage14

Något alla kanske inte känner till är att de första Luke Cage-berättelserna gavs ut på svenska i svartvita deckartidningen Helgonet 1973, då under namnet Jet Black, hämnaren från Harlem. På engelska säger Luke att han tar namnet Cage för att det är det han »kommer ihåg mest från fängelset« men på svenska då han heter Jethro ger han ingen förklaring till varför han kallar sig »Black«… Hur fick Luke Cage sitt namn i tv-serien? Du får se själv! 

Om ni är nyfikna på Luke Cages ursprung i serietidningen för att jämföra det ni får se i tv-serien kan ni läsa första numret på svenska, som det gavs ut i Helgonet nr 7, 1973 här.

Luke Cage har premiär på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel