Recension

Mamma Mia! Here We Go Again – eller Mamma Mia 2: The Mammening!

Betyg 3 av 5

Du har säkert också sett The Onion-videon med filmkritikern som förklarar att man kan välja att underhållas av Mamma Mia 2: Here We Go Again eller att vara en försurad, förstoppad gnällspik som förstör allt. Och lite så är det ju.

Som disclaimer: Jag växte som ganska många svenskar i min generation upp på en kost rik på ABBA. Min mor fick insmugglade LP-skivor av svenskar hon tolkade åt i Moskva och gick på hemliga privata visningar av ABBA: The Movie. Jag fortsatte lyssna när jag blev äldre och i teorin fick egen smak, för att ABBA är bra. Jag såg musikalen i London med mamma och när första filmen kom för tio år sen såg vi den på bio precis innan hon flyttade till England. Jag är inte känslomässigt neutral, om vi säger.

Filmen är absolut värd att se, men jag klandrar ingen som väntar tills den finns tillgänglig att strömma, även om luftkonditioneringen i biografen var ljuvlig.

Dock kan jag ändå se att tvåan, där Sophie ska inviga sin mammas drömhotell och bjuder in hela familjen att haka på, är en torrare kaka än den första filmen. Låtarna känns lite mer ansträngt intryckta i manus – eller tvärtom, att manuset måste anstränga sig mer för att trigga i gång dem – och får ofta bara en vers eller ett par strofer. De mest älskade låtarna har redan använts och man vågar inte köra tre hela minuter av en låt folk inte känner igen. Dessutom är det på sina ställen lite kackig ljudmixning, vilket känns märkligt i en musikalfilm som rimligen borde ha någorlunda höga ambitioner.

Den småpikanta detaljen att mamma Donna hade ihop det med tre killar på någon vecka blir liksom lite svårare att illustrera mer konkret och som något äldre och klokare tänker jag dels att ja, okej, varsågod, allt är stor äkta kärlek när man är tjugotvå och dels att 1979 var AIDS-epidemin visserligen inte känd än men vi visste ändå hur barn blir till. (Skammar ingen! Ligg så mycket du vill, men räkna inte med att det är lätt att få en snabb abort på en grekisk ö. Ja, jag googlade; det var inte lagligt än.)

Mamma-Mia-2-a

Filmen är absolut värd att se, men jag klandrar ingen som väntar tills den finns tillgänglig att strömma, även om luftkonditioneringen i biografen var ljuvlig.

Några höjdpunkter: De yngre versionerna av de tre papporna är pricksäkert rollsatta. (Bra trivia: Unge Pierce Brosnan har tidigare också spelat ung Colin Firth i en annan film. Jag önskar lite att Bill Skarsgård fått spela unge Bill-spelad-av-Stellan men gissar att han skulle ge fel associationer just nu.) Den unga Christine Baranski är fantastisk, och håller sig precis på gränsen till en parodi av det redan halvparodiska originalet. Cher som flyger in från både sin egen och rollfigurens residency i Las Vegas bör ha gjort alla andra nervösa. Några av de pyttesmå bifigurerna hade kunnat få en halv egen film.

Grät jag? Ja. Fnissade jag? Ja. Fick jag samma fåniga lyckorus som av första filmen? Mjä, men lagom med sockerdrickesommarkänsla. Ungefär vad man kunde begära.

Mamma Mia! Here We Go Again går på bio.

Just nu på TVdags

Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om knivungar, censur & par i Tara

23 mars, 2019
Streamingtips

Nytt & kommande på Netflix i april – Sabrina, Ultraman & Our Planet

22 mars, 2019
Recension

Get Out-regissörens nya film Us kritiserar, skrämmer & underhåller

22 mars, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Christina i samtal med en favoritförfattare – David Sedaris

22 mars, 2019
Kommentar

Såssuccé för systrarna Jones tack vare Queer Eye-effekten

21 mars, 2019
Intresseklubben Antecknar #60

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: M. Night Shyamalan

20 mars, 2019
Trailer

Spana in första trailern för säsong 3 av Stranger Things

20 mars, 2019
Kommentar

Pete Holmes förändring & vändning i Crashing – HBO:s snällaste serie

18 mars, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Good Fight är Trump-erans största motstånds-måste

17 mars, 2019
Klipp

En mycket mörkare Fresh Prince i en fejk-trailer som ger mersmak

15 mars, 2019
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om David Brent, Beta-bröl & papier maché-tigern

15 mars, 2019
Recension

The House that Jack Built: pretentiös, rolig & så in i helvete grotesk!

15 mars, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel