TVdags listar film- och tv-året 2018

Linus Fremin rankar årets 10 bästa rollprestationer

1. Sandra Oh & Jodie Comer i Killing Eve (HBO Nordic)

Årets bästa serie gav oss också årets bästa skådespelarinsatser. Sandra Oh har varit min favorit sedan jag såg henne i den kanadensiska filmen Last Night 1998. Här får hon karriärens kanske bästa roll som MI6-agenten Eve som upptäcker sin egen styrka i katt och råtta-leken med Villanelle. Och hon matchas av årets genombrott i form av Jodie Comer som Villanelle. Hon var förvisso redan bra i sevärda Thirteen (HBO Nordic), men här går hon all in och lyckas skapa en kallblodig psykopat som jag faktiskt hejar lite på. Men det är framför allt när Sandra Oh och Jodie Comer delar scen som det verkligen sprakar av nerv och intensitet.

2. Regina King i Seven Seconds (Netflix)

Regina King var på 1980- och 1990-talet mest känd som flitig birollsinnehavare i komedier där hon ofta spelade frun till huvudkaraktären. Men något hände när hon fick rollen i polisserien Southland, en av tv-historiens kanske mest underskattade serier. Hon var dess blödande hjärta och hade förtjänat ett antal Emmys. De kom dock för hennes strålande insatser i utmärkta antologiserien American Crime. Och i lysande Seven Seconds, årets kanske mest förbisedda serie, gör hon ytterligare en magisk insats. Som mamman till en svart kille som dödas av en polis visar hon hela känsloregistret i jakten på rättvisa. En tour de force-prestation.

3. Billy Porter i Pose (HBO Nordic)

Pose gav oss en inblick i den fantastiska ballroom-scenen i New York i slutet av 1980-talet. En värld där hbtq-personer skapade sina egna familjer efter att ha blivit utkastade av sina biologiska familjer. Det är fantastiskt att se så många transpersoner framför och bakom kameran i en serie – och nya bekantskaper som MJ Rodriguez, Indya Moore och Dominique Jackson gav alla utmärkta prestationer. Men den som grabbade tag mest var Billy Porter. Denna skådisveteran, som bland annat vunnit en Tony för originaluppsättningen av Kinky Boots, gör sitt livs roll som Pray Tell – ballroomgeneralen som tar hand om sin aidssjuka pojkvän. Tårarna bara rann när han försökte hålla sin älskade vid liv med vetskapen att han kanske var näst på tur. Hjärtekrossande bra.

4. Justina Machado i One Day at a Time (Netflix)

One Day at a Time må vara en traditionell burkskratt-familjekomedi, men ingen görs med mer hjärta. Justina Machado var så hjärtskärande bra under seriens andra säsong. Till exempel när hennes karaktär Penelope i ett avsnitt slutade ta sin medicin för PTSD och sjönk ner i en depression. Men framför allt var det i det sista avsnittet som hon var lysande när hon i en sex minuter lång monolog till sin sjuka mamma fick mig att gråta och skratta okontrollerat. De sex minuterna är bland de bästa som producerats i en tv-serie i år.

5. Christine Baranski i The Good Fight (HBO Nordic)

I sju säsonger av The Good Wife var Christine Baranski alltid strålande, men i The Good Fight har hennes karaktär Diane Lockhart fått ännu mer spelutrymme. Inte minst under årets andra säsong där hon börjar mikrodosera i ett försök att klara av den galna värld Trump har skapat runt henne. Det känns som att hon har gått all in i galenskaperna. Det är befriande att se en 60+ kvinnlig karaktär uppvisa en sån fuck the world-attityd.

6. Keri Russell och Matthew Rhys i The Americans (Netflix)

I The Americans sista säsong fick vi se Keri Russell och Matthew Rhys ge allt de hade för att ge oss det värdiga känslomässiga avslut vi behövde. Och de lyckades med råge.

7. Betty Gilpin i Glow (Netflix)

Som Debbie gav Betty Gilpin allt för att visa all den sorg och smärta som fanns bakom hennes karaktärs Wonderwoman-fasad.

8. Kieran Culkin i Succession (HBO Nordic)

Han spelar med lust och inlevelse det största assholet i vad Julia Skott så träffande beskrev som »Shakespeare-tonad business-dramatik full av assholes«.

9. Hugh Grant och Ben Whishaw i A Very English Scandal (SVT)

Jag har aldrig sett Hugh Grant njuta så mycket som i rollen som politikern Jeremy Thorpe som beställer mord på sin förre älskare spelad av Ben Whishaw. Den sistnämnde, som är bra i allt han gör, ger sin psykiskt labile karaktär en både älskvärd och irriterande nervighet.

10. Julia Roberts i Homecoming (Amazon Prime)

Ibland glömmer jag bort hur jävla bra Julia Roberts kan vara när hon får en riktigt bra roll. Som här som terapeuten Heidi som hamnar mitt i ett Hitchcock-doftande mysterium.
Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått.

Håll koll på senaste artiklarna via taggen Film- och tv-året 2018.

Just nu på TVdags

Kommentar

Pete Holmes förändring & vändning i Crashing – HBO:s snällaste serie

18 mars, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Good Fight är Trump-erans största motstånds-måste

17 mars, 2019
Klipp

En mycket mörkare Fresh Prince i en fejk-trailer som ger mersmak

15 mars, 2019
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om David Brent, Beta-bröl & papier maché-tigern

15 mars, 2019
Recension

The House that Jack Built: pretentiös, rolig & så in i helvete grotesk!

15 mars, 2019
Trailer

»I like this one« – Här är ännu en Avengers: Endgame-trailer

14 mars, 2019
Recension

Nya Kevin Costner-serien Yellowstone är långt ifrån perfekt – men berör

14 mars, 2019
Tips

Bio-tips för stockholmare: Guldbaggefestivalen 15–17 mars

13 mars, 2019
Kommentar

Ändra texten inför Eurovision, John! Det är inte slang, det är bara fel

13 mars, 2019
Klipp

Dödskraschen med Ethiopian Airlines kan vara Donald Trumps vidrigaste skandal

13 mars, 2019
Kommentar

Vi gratulerar text-tv på 40-årsdagen!

12 mars, 2019
Säsongspremiär

Det viktigaste vårtecknet? Trädgårdstider är tillbaka!

12 mars, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel