TVdags listar film- och tv-året 2018

Linus Fremin rankar årets 10 bästa rollprestationer

1. Sandra Oh & Jodie Comer i Killing Eve (HBO Nordic)

Årets bästa serie gav oss också årets bästa skådespelarinsatser. Sandra Oh har varit min favorit sedan jag såg henne i den kanadensiska filmen Last Night 1998. Här får hon karriärens kanske bästa roll som MI6-agenten Eve som upptäcker sin egen styrka i katt och råtta-leken med Villanelle. Och hon matchas av årets genombrott i form av Jodie Comer som Villanelle. Hon var förvisso redan bra i sevärda Thirteen (HBO Nordic), men här går hon all in och lyckas skapa en kallblodig psykopat som jag faktiskt hejar lite på. Men det är framför allt när Sandra Oh och Jodie Comer delar scen som det verkligen sprakar av nerv och intensitet.

2. Regina King i Seven Seconds (Netflix)

Regina King var på 1980- och 1990-talet mest känd som flitig birollsinnehavare i komedier där hon ofta spelade frun till huvudkaraktären. Men något hände när hon fick rollen i polisserien Southland, en av tv-historiens kanske mest underskattade serier. Hon var dess blödande hjärta och hade förtjänat ett antal Emmys. De kom dock för hennes strålande insatser i utmärkta antologiserien American Crime. Och i lysande Seven Seconds, årets kanske mest förbisedda serie, gör hon ytterligare en magisk insats. Som mamman till en svart kille som dödas av en polis visar hon hela känsloregistret i jakten på rättvisa. En tour de force-prestation.

3. Billy Porter i Pose (HBO Nordic)

Pose gav oss en inblick i den fantastiska ballroom-scenen i New York i slutet av 1980-talet. En värld där hbtq-personer skapade sina egna familjer efter att ha blivit utkastade av sina biologiska familjer. Det är fantastiskt att se så många transpersoner framför och bakom kameran i en serie – och nya bekantskaper som MJ Rodriguez, Indya Moore och Dominique Jackson gav alla utmärkta prestationer. Men den som grabbade tag mest var Billy Porter. Denna skådisveteran, som bland annat vunnit en Tony för originaluppsättningen av Kinky Boots, gör sitt livs roll som Pray Tell – ballroomgeneralen som tar hand om sin aidssjuka pojkvän. Tårarna bara rann när han försökte hålla sin älskade vid liv med vetskapen att han kanske var näst på tur. Hjärtekrossande bra.

4. Justina Machado i One Day at a Time (Netflix)

One Day at a Time må vara en traditionell burkskratt-familjekomedi, men ingen görs med mer hjärta. Justina Machado var så hjärtskärande bra under seriens andra säsong. Till exempel när hennes karaktär Penelope i ett avsnitt slutade ta sin medicin för PTSD och sjönk ner i en depression. Men framför allt var det i det sista avsnittet som hon var lysande när hon i en sex minuter lång monolog till sin sjuka mamma fick mig att gråta och skratta okontrollerat. De sex minuterna är bland de bästa som producerats i en tv-serie i år.

5. Christine Baranski i The Good Fight (HBO Nordic)

I sju säsonger av The Good Wife var Christine Baranski alltid strålande, men i The Good Fight har hennes karaktär Diane Lockhart fått ännu mer spelutrymme. Inte minst under årets andra säsong där hon börjar mikrodosera i ett försök att klara av den galna värld Trump har skapat runt henne. Det känns som att hon har gått all in i galenskaperna. Det är befriande att se en 60+ kvinnlig karaktär uppvisa en sån fuck the world-attityd.

6. Keri Russell och Matthew Rhys i The Americans (Netflix)

I The Americans sista säsong fick vi se Keri Russell och Matthew Rhys ge allt de hade för att ge oss det värdiga känslomässiga avslut vi behövde. Och de lyckades med råge.

7. Betty Gilpin i Glow (Netflix)

Som Debbie gav Betty Gilpin allt för att visa all den sorg och smärta som fanns bakom hennes karaktärs Wonderwoman-fasad.

8. Kieran Culkin i Succession (HBO Nordic)

Han spelar med lust och inlevelse det största assholet i vad Julia Skott så träffande beskrev som »Shakespeare-tonad business-dramatik full av assholes«.

9. Hugh Grant och Ben Whishaw i A Very English Scandal (SVT)

Jag har aldrig sett Hugh Grant njuta så mycket som i rollen som politikern Jeremy Thorpe som beställer mord på sin förre älskare spelad av Ben Whishaw. Den sistnämnde, som är bra i allt han gör, ger sin psykiskt labile karaktär en både älskvärd och irriterande nervighet.

10. Julia Roberts i Homecoming (Amazon Prime)

Ibland glömmer jag bort hur jävla bra Julia Roberts kan vara när hon får en riktigt bra roll. Som här som terapeuten Heidi som hamnar mitt i ett Hitchcock-doftande mysterium.
Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått.

Håll koll på senaste artiklarna via taggen Film- och tv-året 2018.

Just nu på TVdags

Recension

Premiär för HBO Nordics klart hyggliga originalserie Beforeigners

21 augusti, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel