Kommentar

Leder skämskudden verkligen till bättre tv? TVdags Caroline Hainer tvivlar

Som kritiker hamnar man inte sällan i en »men gör bättre själv då«-situation. Det är många gånger en förståelig spontan reaktion. Vem är jag att komma och klaga på en film som någon annan tycker är strålande och så vidare. Men min roll som kritiker är inte att klaga, utan att recensera. Man vill sätta ett verk i ett sammanhang, fråga vad som vill berättas och sedan hur väl det utförs. En annan viktig fråga är den om relevans: hur relevant är denna historia?

När jag nu släppt två romaner har jag också själv blivit ett föremål för kritiker. Nja, eller i alla fall mina verk. Jag har kunnat läsa texter om mina litterära intentioner, tolkade av en för mig helt obekant människa. Ja, det är klart att det känns underligt ibland. Men litteraturkritikerna företräder ju min tilltänkta målgrupp läsarna liksom jag företräder den tilltänkta målgruppen biobesökare och tv-tittare.

Men vem företräder de lustigkurrar som utsett sig själva till bedömare av hur pinsam en individs insats i en film- eller tv-produktion är?

Jag tänker till exempel på Razzies, jumbopriset som en löst sammanhållen jury (vem som helst kan gå med bara man betalar minst 40 dollar och besitter en mobbarmentalitet) delar ut till sämsta (engelsktalande) film och skådespeleri varje år under en tafflig och medvetet sjaskig ceremoni dagen innan Oscarsgalan. Den typen av onyanserat utnämnande är för mig helt främmande och har ytterst lite med filmkritik att göra. Det enda de två har gemensamt är ett intresse av att se film. Eller, kanske inte ens det eftersom juryn inte alls har som krav att se de filmer som nomineras.

Vill man verkligen uppmärksamma felsatsningar i en lidande filmbransch eller är man i själva verket ute efter lite egen uppmärksamhet? Precis som mobbare ofta är.

Man kan säga mycket om kritiker, som att musikkritiker är misslyckade musiker och så vida. Jag kan inte relatera, jag har inte haft några ambitioner på att regissera film. Men vad kritiker inte ska vara är simpla mobbare som klankar ned på prestationer för att de känner för det. I Razzie-fallen ursäktar man sig ibland med att kändisarna är svinrika och har en massa fans, de får ta det. Det kan de fan kosta på sig, de som bor i ett så stort hus i Hollywood Hills.

Men varför då? Det handlar fortfarande om att isolerat peka ut en individ och inför åskådare säga »Du är sämst!«. Eller ett inlägg på Twitter med en enkel hatförklaring, det känns som samma sak. Att ironiskt placera en krona på en persons huvud för att sedan säga »Trodde du det eller?«, som i filmen Carrie. Det är med andra ord mobbing. Det är som den odrägliga konsertbesökaren som måste skrika »Du suger!« så fort ett tyst litet tillfälle uppenbarar sig. I brist på att bli älskad blir man hatad eller hur citatet nu lyder. Vill man verkligen uppmärksamma felsatsningar i en lidande filmbransch eller är man i själva verket ute efter lite egen uppmärksamhet? Precis som mobbare ofta är.

I äkta mobbaranda är juryn i Skämskudden också hemlig men består av »namnkunniga tv-skribenter och journalister från hela landet«. Ingen jag känner är med i denna jury.

I Sverige försöker ståuppkomikerna Martin Soneby och Fritte Fritzson ivrigt att instifta en egen version av utpekarpris. »Vi kommer alltid att finnas där och peta på, irritera och hänga ut svensk tv«, står det hotfullt på hemsidan till priset Skämskudden. I äkta mobbaranda är juryn också hemlig men består av »namnkunniga tv-skribenter och journalister från hela landet«. Ingen jag känner är med i denna jury.

Nominerade är både hela program och ned på individnivå. Bland finalisterna finns »Fel pris ropades upp på Kristallen«. Ja, det är ju den typ av missar som ibland händer vid direktsändning. Det kan i bästa fall bara addera lite till spänningen tycker jag men inte Skämskudde-juryn som tycker att detta mänskliga misstag ska ironi-belönas med förnedringspris.

Man nominerar också icke-proffs i branschen vilket är ännu mer upprörande. Som Gift vid första ögonkastet, där folk som varken är professionella aktörer eller har tv-vana låter sig filmas när de, precis som alla andra människor på jorden, letar efter kärlek. Självklart uppstår obekväma situationer, detta är ett program där premissen är att kärlek ska konstrueras framför våra ögon. Något som inte är särskilt lätt, kanske inte ens möjligt. Men att peka ut individer och ge dem pris för en pinsam insats – när de inte ens gestaltar en rollfigur utan är sig själva – är varken snyggt, kreativt eller givande på något sätt. Tvärtom, det är poänglöst och elakt. Vad ska det leda till? Vad man gör är att klaga på dem som personer, säga att de är pinsamma. Och att en hel stab med anonyma mobbare är eniga om den saken.

Även om man nu delar ut priset till produktionen i sig, eller kanske uppdragsgivaren SVT så är det ändå individerna i programmet – privatpersonerna – som står för pinsamheterna.

Mobbing och utpekande har aldrig hjälpt någon. Inget gott kommer ur det. Ingen gläds ett jumbopris.

I pressmeddelandet står att man genom detta initiativ vill »uppmuntra kreativitet och nytänkande inom tv-sfären«. Ja, nu var det väl nytänkande av SVT att ha ett vegetariskt matlagningsprogram, till exempel. Förvisso blev Vegorätt hårt kritiserat för sin framtoning, och finns med bland de nominerade till Skämskudden. Men kommer ett pris till programmet signalera till SVT att man behöver göra ett nytt, bättre vegetariskt program tro, eller kommer det ses som att ett vegetariskt program är ett misslyckande och aldrig borde synas i rutan mer?

Mobbing och utpekande har aldrig hjälpt någon. Inget gott kommer ur det. Ingen gläds ett jumbopris och ingen tänker »Ja, nä, det kanske inte var så bra det där jag gjorde i rutan. Nu känner jag mig svinpeppad på att göra något härligare, kreativare och mer nytänkande. Tack grabbar för ögonöppnaren!«.

Nej, allt man tänker är att det är jobbigt att leva, att bli ständigt granskad och dömd. Att »belöna« någon på negativa premisser – utan sammanhang, relevans eller genomtänkta förslag på alternativ – är mobbing.

Just nu på TVdags

Säsongspremiär

Snart dags för Gift vid första ögonkastet – med ny expert

19 februari, 2019
Säsongspremiär

Bonusfamiljen tillbaka! Men vad hände sist? Här är en påminnelse

18 februari, 2019
Streamingtips

HBO Nordic-serien Crashing – en sitcom om att stå upp

18 februari, 2019
Podcast

I veckans podd: Oscar-förutsägelser med Kyle Buchanan

17 februari, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Är The Passage årets bästa guilty pleasure?

17 februari, 2019
Teasertrailer

Det är romantik i den blodstänkta luften när Santa Clarita Diet sätter datum

16 februari, 2019
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2019: Norrskens-Kygo, dockpop & en Modern Talking-flashback

16 februari, 2019
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om förnumstiga Judith & Emmerdale i zombiemiljö

15 februari, 2019
Netflixtips

Umbrella Academy är härligt mörk superkrafts-ångest-action

15 februari, 2019
Nyhet

Good Omens har blivit med toksnygg vinjett

14 februari, 2019
Trailer

Äntligen en första tjuvtitt på Killing Eve säsong 2

14 februari, 2019
Trailer-nyhet

Killfesten tillfälligt över – äntligen trailer till Frost 2

13 februari, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel