Biopremiär

Länge leve Austen! Love & Friendship är Whit Stillman i absolut högform

Hungriga zombies i all ära men ska man göra en riktigt härlig Jane Austen-hyllning funkar det bättre att tona ned snarare än att skruva upp. Det bevisar Whit Stillman med Love & Friendship som med återhållsamhet, stram estetik och tyngd på dialog påminner världen om Austens superstyrka: humor.

Det är roligt att se Stillmans tolkning av de Austenska arketyperna och ännu roligare att se hur han sätter sin egen prägel på det.

Mången högskoleuppsats har ägnats åt Austen, i synnerhet hennes syn på kärlek och äktenskap. Typexemplet är Stolthet och fördom där alla äktenskap i filmen ingås av olika skäl: lust, ekonomisk överlevnad, bekvämlighet och – faktiskt också – kärlek.

Love & Friendship (vars titel är lånad av ett tidigt verk Austen skrev i en liten anteckningsbok som tonåring) utforskar egentligen bara äktenskapet som överlevnad och som ekonomisk trygghet. Det vill säga, här finns varken »love« eller »friendship«. Lady Susan, filmens huvudperson, är en så pass krass och manipulerande figur helt utan självinsikt att hon inte verkar tro att de två ens existerar. Och däri ligger humorn. En scen där Lady Susan förskräckt viftar bort en bekant som har mage att hälsa på henne på gatan är oerhört rolig, likaså hennes behandling av en stackars ogift menlös kvinna som hon kallar väninna men behandlar som kammarjungfru eftersom det vore »genant för dem båda« att ge henne pengar för hennes arbete.

I sann Austen-anda finns här ett rikt persongalleri av de vanliga komponenterna men i annan kostym: den rika fånen Sir James Martin som alla måste anstränga sig att stå ut med men som tyvärr är ett bra giftasföremål. En fantastisk Tom Bennett för övrigt, som har en påfrestande förmåga att göra sina karaktärer precis på gränsen till outhärdliga men samtidigt bygga upp en liten barriär av älskvärdhet i allt sitt töntiga ovetande. Här finns den sensibla rösten i form av Mr. Johnson (Stephen Fry), den extremartiga Lady Catherine (Emma Greenwell), Susans svägerska, och hennes stiliga bror Reginald (Xavier Samuel) som lever i en värd där tron på romantisk kärlek är lika stor som hans bundenhet till regler och konventioner.

Den manipulerande huvudpersonen lyckas i Kate Beckinsales tolkning att vara både älskvärd och osympatisk. Mest för att hon anser sig själv dygdig, omtänksam och alltigenom underbar. Vilket såklart är mumma för publiken.

Om alla namn och personer är förvirrande så är det ingenting att oroa sig för. På ett hundraprocentigt Wes Anderson-manéer presenteras de alla en efter en med namn, egenskaper och relation till Lady Susan så att alla ska kunna hänga med. Och turerna är många. Lady Susan är änka och därför i behov av make och pengar. Dessutom har hon en dotter också, som borde kunna giftas bort med någon knös även om denne är helt tappad bakom en vagn. Det vill säga Sir James Martin.

Den manipulerande huvudpersonen lyckas i Kate Beckinsales tolkning att vara både älskvärd och osympatisk. Mest för att hon anser sig själv dygdig, omtänksam och alltigenom underbar. Vilket såklart är mumma för publiken. Till skillnad från till exempel Emma, en annan av Austens mest kända hjältinnor, som också manipulerar och har sig men utav altruism, inte egoism.

Det är roligt att se Stillmans tolkning av de Austenska arketyperna och ännu roligare att se hur han sätter sin egen prägel på det. I Last Days of Disco (även den med Kate Beckinsale och Chloë Sevigny som också är med i Love & Friendship) undersökte han också olika typer av uppvaktande och flirtande. Metropolitan är också den en kostymfilm och så vidare. Han kan det här, han har rört sig i liknande miljöer och tankar förut.

Så uppfriskande då att se att han, till skillnad från vad man kan vänta sig, låter den enda sant härliga personen, den enda sanna romantikern, i fin Austen-anda vara brodern Reginald som man lätt annars hade kunnat avfärda som »den snygga« eller »den naiva«.

Love & Friendship har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Bästa buddy cop-duon sen Turner & Hooch

24 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Miss Lis starka Ljungström-tolkning regerar i kvällens Så mycket bättre

23 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel