Till minne

Kjell Häglund minns Steven Bochco – bäst i tv-världen för evigt

Min äldsta, största tv-idol Steven Bochco dog i natt och eftersom han gjorde det i cancer gör det mig ont att det sista jag skrev om honom som aktiv tv-serieskapare var detta – en sågning av episoden där hans sista snutserie Murder in the First slutligen, som jag tyckte, brakade samman. I själva verket var det Bochco själv som höll på att bryta samman i leukemi och han skrev in ett hjärtskärande cancermoment i sin serie …

Inte undra på att serieskapare tycker att tv-kritiker är hjärtlösa.

Jag undrar om inte Jed Mercurio, när han i dag tagit ett avbrott i pulandet med nästa Line of Duty-säsong för att sörja sin vän och förebild, funderar på att sjösätta en filmatisering av Death by Hollywood.

Jag vill dock hävda att jag alltid har sett tv med hjärtat. Och att mitt hjärta alltid slagit som allra hårdast för legenden Steven Bochco. Han var min idol under långt över fyra decennier, även om jag som tioåring inte visste namnet på den som skrivit flera av mina favoritepisoder av Columbo och skapat min absoluta favoritserie, The Invisible Man. Däremot präntades hans namn in senare under 1970-talet när det alltid lyste starkast i förtexterna till Hill Street Blues – serien med vilken Bochco skapade det moderna polisserieformatet med djupare personteckningar och längre story-arcs. På 1980-talet svarade han för samma förnyelse av advokatseriegenren i L.A. Law. På 1990-talet moderniserade han polisserien ytterligare med NYPD Blue, varefter han gjorde den första stora kriminalserien som inte hade något proceduralmoment överhuvudtaget i Murder One, vars hela vindlande förstasäsong skildrade ett enda invecklat rättsfall – påminnande en hel del om danska Forbrydelsen 12 år senare.

Så långt stod Steven Bochco på toppen av tv-världen.

Men sedan följde sju svåra år av svek och sviktande självförtroende när Bochco inte fick rätsida alls på sina projekt (typ den bleka floppen Brooklyn South) samtidigt som det Nya Kabel-Dramat – SopranosThe WireThe Shield – svischade förbi den forne innovatören. Jag gillade i och för sig ett flertal av Bochcos nyare projekt – Over There, som var den första dramaserien om Irakkriget, under pågående krig; Blind Justice om en blind New York-polis; och Raising the Bar, en oldschool-advokatserie med stor närvarokänsla och suveräna, politiskt aktuella rättsfall i proceduralhistorierna. Men både tv-publik och kritiker svarade med allmänt ointresse, och under de sista åren fann sig också Steven Bochco förflyttad från ABC-primetime till en deal med TNT, och den där allra sista serien, Murder in the First, som mest av allt kändes retro, en återgång till Hill Street-konceptet med ett rakt och kliniskt berättande, och där de känslomässiga plottarna, huvudpersonernas problem i privatlivet, levererades sakligt och direkt precis som Frank Furillos och Joyce Davenports kärleksrelation i Hill Street Blues, eller Theodore Hoffmans ensamhet i Murder One.

Jag tänkte ofta, under den bistra senhösten av hans karriär, att familjen betydde mer för honom än tv-serierna. Han satte ju så ofta sonen Jesse Bochco i ledande produktionsroller. Nu tänker jag att han nog ville tillbringa så mycket tid som bara möjligt med sina närmaste, efter cancerdiagnosen 2014 – och att de närmaste även var »tv-familjen«, eftersom han uppenbarligen ville fortsätta göra tv in i det sista.

Min sista verkliga Steven Bochco-djupdykning gjorde jag för drygt tio år sedan, när en annan stor tv-auteur-favorit, Jed Mercurio (Bodies, Line of Duty), skrev en lång, spännande text i The Guardian om att originalmanus kontra bearbetningar av bokförlagor. Den byggde på ett flertal intervjuer med prominenta screenplay-skrivarkollegor, varav en av var Steven Bochco.

Ett par år tidigare hade Bochco skrivet en kriminalroman, Death by Hollywood, som jag älskade – en sån där pocketdeckare som trycker pistolen i ryggen på en och inte låter en gå förrän sista raden är läst. Och praktiskt taget konstant under läsningen tänkte jag att »fan, om inte Bochco gör ett screenplay på det här…«. Jag minns än i dag hur intensivt jag önskade få se Bochco-romanens aviga snuthjälte, försupne manusförfattare och skönt kyliga Hollywood Hills-miljöer i tv-form.

Och så visade det sig, i Mercurio-artikeln, att Bochco hade skrivit ett manus på boken. Han citerades i The Guardian:

»The most interesting thing was making the critical choices regarding what stays and what goes … In screenplay form, which is such an objective and external kind of writing, I realised that the digressions of novel writing, which are often what make a novel so personal and idiosyncratic, were anathema to the flow and momentum of the story. I also realised, even before I started, that I’d have to change the ending, which, at least to my mind, was a minor detriment, as it was an ending that only worked when read, as opposed to seen … Over the course of two or three subsequent drafts, I hacked out various elements of the book, a little at a time, until I felt I’d distilled the essence of the story and the characters into a tight, coherent screenplay.«

Jag brukade ibland titta efter Death by Hollywood i någon form av produktionsfas på Imdb, men den dök aldrig upp. Sedan tyckte jag mig ändå få ett relativt lyckligt slut på denna längtan när jag hittade Death by Hollywood som ljudbok – med texten inläst av självaste Dennis Franz! Han inledde lite osäkert men värmde snabbt upp, stundom uppbackad av en perfekt kliché-noir-saxofon.

Men jag undrar om inte Jed Mercurio, när han i dag tar ett break från pulandet med nästa Line of Duty-säsong för att sörja sin vän och förebild, funderar lite på att försöka sjösätta en filmatisering av Death by Hollywood.

Bochco sa ju i sitt samtal med Mercurio att han ändrat det negativa bokslutet i manusversionen. Nu skulle Mercurio kunna ändra det jobbiga slutet på Bochcos verkslista.

Foto: DAN MACMEDAN/USA TODAY

 

Just nu på TVdags

Nyhet

Den nya säsongen av Making A Murderer är bara veckor bort!

25 september, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Detaljrikedomen i Better Call Saul

23 september, 2018
Nyhet

Ryktena var sanna: Veronica Mars återkommer!

20 september, 2018
Podcast

Äntligen tillbaka! TVdags-podden från Malmö filmdagar

20 september, 2018
Tablåtips

Kvällens måste-tv! Mia Skäringers berörande serie Kroppshets

20 september, 2018
Tips

Conner O'Malley på djupt vatten – se världens första flodbaserade talkshow

19 september, 2018
Kommentar

Kontrovers på barnens bästa gata – klart Bert & Ernie kan vara homo

19 september, 2018
Pop Culture Confidential

Mer podd: vi pratar Emmy & intervjuar skaparna av Netflix-aktuella Maniac

18 september, 2018
Klipp

Trailerfest! Här är Brie Larson som Captain Marvel

18 september, 2018
Lista

Vann din favorit? Här är alla Emmy-vinnare

18 september, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Skaparna av nya Amazon Prime-serien Forever

18 september, 2018
Trailer

Mary Poppins kommer till jul – med Blunt som värdig arvtagare

17 september, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel