Recension

Karate Kid-uppföljaren Cobra Kai – en välförtjänt supersuccé!

Betyg 5 av 5

Strike first!
Strike hard!
No mercy!

När jag först läste att Karate Kid skulle få en uppföljare i form av en tv-serie, med Daniel-san och hans onde blonde nemesis Johnny Lawrence som medelålders suckade jag bara. Cobra Kai lät som den mest onödiga idén i världen och ett desperat försöka att mjölka pengar ur en gammal franchise.  Gilmore Girls, Prison Break, 24… ingen var nöjd med dessa.

Med 100 procent »certified fresh« på Rotten Tomatoes kan man slå fast att Cobra Kai är en hejdundrande succé hos både tittare och kritiker.

Som jag fick äta upp dessa förutfattade meningar – jag älskar det här! Så kul som jag hade när jag såg Cobra Kai kan bara mäta sig med Killing Eve, 2018:s andra bästa nya serie. Ralph Maccio har berättat att han fått hundratals förfrågningar om uppföljare, men alla har varit förutsägbara på samma tema och dåligt skrivna. Men här fastnade han direkt för idén!

Cobra Kai är YouTube Red:s egna produktion, YouTube satsar stenhårt på egna produktioner nu (nästa ska bli reboot av Pop-Eye…). Cobra Kai blev direkt en supersuccé, och krossade andra streaminghöjdare som A handmaid´s tale och 13 reasons why. Och med 100 procent »certified fresh« på Rotten Tomatoes kan man slå fast att Cobra Kai är en hejdundrande succé hos både tittare och kritiker. Det blev nyss klart med en andra säsong, och det ska till och med finnas planer för en tredje.

Jag såg om Karate Kid (1984) bara häromåret och se det var en annan glad överraskning! Det jag kom ihåg – wax on; wax off och tran-sparken – var verkligen inte det som fastnade nu. Det jag inte uppfattade som liten var ju att detta är en film som handlar om klassamhället! Inte nog med det, imponerande nog för en film av den här typen väjer den inte heller för att ta upp ämnen som USA:s vidriga internering av japaner under andra världskriget.

Det är en så långt ifrån våldsförhärligande film som det bara går, och så rörande att jag faktiskt fällde en tår. Så jag var ändå nervös när jag började titta på Cobra Kai.

Johnny visar sig tyvärr inte ha lärt sig någonting utan tränar sina lärjungar i att slå först! Slå hårt! Ingen barmhärtighet!

Jag blev helt tokfast efter fem minuter! Den första vi möter är Johnny Lawrence (William Zabka) i 50-årsåldern. Inte längre en överlägsen riking utan en riktigt misslyckad och patetisk man. Ensam, alkad halvrasse med grava ekonomiska problem och havererad relation till ex-tjej och son. Livet har gett honom en riktig tran-spark i fejset och inte blir det bättre när han kör sin rishög till bil på väg till ett otacksamt jobb (som han blir kickad från) och ser en enorm billboardtavla med…en smilande Daniel LaRusso (Ralph Macchio) på. Ja, vår lille rare Daniel-san från det fattiga området Reseda har nämligen blivit både förmögen och framgångsrik! Han äger numera LaRusso Auto Group, en en kedja av affärer som säljer lyxbilar med hjälp av sin gamla karate-cred. Tagline är »We kick the competition!« och varje kund får ett bonsai-träd… (Nedanstående klipp kördes faktiskt okommenterat som smart marknadsföring av serien! Även en viss fejk-vandaliserad billboard sattes upp… ni kommer förstå när ni ser det i serien!)

Aha, är rollerna omvända? Daniel är en douche nu och Johnny den gode? Det är verkligen inte så enkelt. Cobra Kai har lyckats göra två riktigt komplexa personer av de två forna rivalerna. Forna? Nej! Det visar sig att ingen av dem riktigt lyckats frigöra sig från det som hände för så många år sedan, och båda har varsin bild av det som hände under tävlingen All Valley Karate Tournament. Historien upprepar sig (såklart) då den trakasserade tonåringen Miguel (Xolo Maridueña), ber Johnny om karateträning. Den först motvillige Johnny ser till slut en chans till upprättelse och öppnar upp den gamla Cobra Kai-dojon. Snart skockas de små, de klena, de allergiska, de mobbade och de med läppspalts-ärr till dojon. Detta trots att sensei Lawrence inte direkt håller tillbaka på hånet: »You can leave your asthma and your peanut allergies and all that other made-up bullshit outside«.

Johnny visar sig tyvärr inte ha lärt sig någonting utan tränar sina lärjungar i att slå först! Slå hårt! Ingen barmhärtighet!

Samtidigt kämpar Daniel med sina barn, speciellt sin söta tonårsdotter Sam (Mary Mouser) som spanas in av Miguel, och som inte alls vill träna karate med sin pappa (det är ett stående skämt att Daniel inte kan sluta tjata om sina karate-år med mr Miyagi). Men Daniel hittar en karate-intresserad ungdom på annat håll. Robby (Tanner Buchanan) – Johnnys son! Och snart är det dags för All Valley Karate Tournament igen…

Som ni hör är det späckat med sammanträffanden – hur litet område i Kalifornien rör sig alla på egentligen?! Äsch, man köper det. Det här är en serie med en stor glimt i ögat!

Det är dussintals med blinkningar till filmen, den som spelar Karate Kid-bingo kan snabbt kryssa i alla rutor.

Det är dussintals med blinkningar till filmen, den som spelar Karate Kid-bingo kan snabbt kryssa i alla rutor: wax on; wax off, en speciell spark, skelett-halloweendräkt, bonsai-träd (serien har fått mild kritik för orientalism), dejt på nöjesfält inklusive bilder i fotoautomat…ibland känner man »men kom igen« men exakt lika ofta gör man en humoristisk poäng av folks förväntningar. Som när Miguel sätts på allt skit-städgöra i Cobra Kai-dojon och frågar Johnny: »Any particular way you want me to wash these windows?« Han svarar: »Nah, I don’t give a shit.«

Jag är superimponerad av hur man löst balansen mellan fan service och en serie som står på egna ben. Det är 80-talsnostalgi (hårdrocken! Titelns typsnitt!) som ändå inte tar sig själv för mycket på allvar. Upphovsmännen är Josh Heald, medförfattare av Hot Tub Time Machine tillsammans med Jon Hurwitz and Hayden Schlossberg, som skrev Harold and Kumar-filmerna. Humorförfattare alltså (de har även regisserat en del av avsnitten), och det märks! Cobra Kai är inte en helhjärtad komedi, men det saknas verkligen inte fniss. Framför allt i Johnnys repliker.

William Zabka är otroligt bra som en sådan där typisk bakåtsträvande vit man som skyller sitt misslyckande på andra och som inte hänger med i tidens tempo. »What is a facebook?«

William Zabka är otroligt bra som en sådan där typisk bakåtsträvande vit man som skyller sitt misslyckande på andra och som inte hänger med i tidens tempo. »What is a facebook?« Hehe.

Ralph Maccio gör också sin roll väldigt bra, som den lyckade affärsmannen men som inom sig fortfarande är den där lilla pojken som längtar efter en fadersfigur. Samtidigt som han själv försöker vara en bra sådan.»Fadersfigur« är överhuvudtaget ett viktigt tema i serien, alla Cobra Kais viktigaste karaktärer kämpar med sina pappor - eller bristen på dem.

Det finns ett problem med Cobra Kai. Synen på våld. Något jag verkligen uppskattar med den första filmen, och egentligen inte fattade förrän jag såg den som vuxen, är att det är ett väldigt tydligt anti-våldbudskap. Daniel och mr Miyagi diskuterar varför han egentligen ska lära sig att slåss, och Daniel kommer fram till »för att jag inte ska behöva slåss!« och hans läromästare nickar gillande. Det är självförsvar det handlar om. Nya Cobra Kai har samma budskap… ibland! För skolans hackkycklingar blir faktiskt med sensei Lawrence barska metoder och »attack är bästa försvar«-ideologi faktiskt coolare, slipper bli mobbade, får hångla med snyggingar. Det klassiska mobbargänget kan nämligen inte alls slåss (på ett sofistikerat kampsport-sätt i alla fall). Det framstår helt enkelt ofta som att en hård spark i fejset är den absolut bästa lösningen på problem. Jag vill typ sajna upp för den där dojon och ge mig ut för att fajtas!

Det framstår helt enkelt ofta som att en hård spark i fejset är den absolut bästa lösningen på problem.

Jag tillhör verkligen den ideala målgruppen för Cobra Kai. En nostalgisk 1980-talsfilmtittare, samtidigt som jag gillar high school-drama. För det är inte så lite som utspelar sig i den lokala högstadieskolan, med sina obligatoriska mean girls och matsalen som den otryggaste platsen i skolan. Ett försök att ta upp nätmobbing faller rätt platt och tyvärr är high school-dramat den minst originella och mest förutsägbara delen. Finns det några tonåringar, utan förförståelse, som kollar?

Men jag älskar verkligen det här! Det är en heldundrande härlig och lättittad tittarupplevelse i alla fall, som gjord för att sträcktitta på. De första två avsnitten ligger ute gratis. Det ryktas om att YouTube Red ska bli tillgängligt i Sverige snart, och det får vi hoppas!

Cobra Kais första två avsnitt finns på YouTube.

Just nu på TVdags

Tips

Conner O'Malley på djupt vatten – se världens första flodbaserade talkshow

19 september, 2018
Kommentar

Kontrovers på barnens bästa gata – klart Bert & Ernie kan vara homo

19 september, 2018
Pop Culture Confidential

Mer podd: vi pratar Emmy & intervjuar skaparna av Netflix-aktuella Maniac

18 september, 2018
Klipp

Trailerfest! Här är Brie Larson som Captain Marvel

18 september, 2018
Lista

Vann din favorit? Här är alla Emmy-vinnare

18 september, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Skaparna av nya Amazon Prime-serien Forever

18 september, 2018
Trailer

Mary Poppins kommer till jul – med Blunt som värdig arvtagare

17 september, 2018
Trailer

Snart dags för mörka Sabrina-rebooten!

17 september, 2018
Recension

Imponerande verklighetsflykt i Netflix Ultimate Beastmaster

17 september, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: snygga & hypnotiska Keeping Faith

16 september, 2018
Streamingtips

Grattis till guldrosen, Grotesco! Ny chans att se Flyktingkrisen – en musikal

15 september, 2018
Tips

Hurra! Conan O'Brien firar 25 år i etern

14 september, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel