Säsongspremiär

Jen & Judy är tillbaka i Netflix snärjigt skruvade Dead To Me

Betyg 4 av 5

Första säsongen av Dead To Me var brutalt underhållande och samtidigt en fantastisk berättelse om sorg, svek och medmänsklighet. Ganska ofta nu för tiden tänker jag lite nedlåtande att serieskapare borde nöja sig med det, en fantastisk säsong, och inte nödvändigtvis fortsätta något som omöjligtvis kan nå upp till samma höjder. I det här fallet är jag ändå glad att Liz Feldman fick fortsätta historien om Jen (Christina Applegate) och Judy (Linda Cardellini). Säsong 2 av Netflix-serien är även den fängslande, även om det inte blir lika omvälvande.

Rollfigurerna är kanske den största anledningen till att titta på denna säsong även om också storyn i sig är skojig, spännande och alldeles snurrig naturligtvis.

Om du inte har sett säsong 1 än så rekommenderar jag att du genast slutar läsa här och i stället planerar in en fem och en halv timmes glädjefest. Annars kanske du kommer ihåg att säsong 1 slutade med att Judy erkände att det var hon som kört på Jens make, men att hennes sambo/make Steve hade varit med i bilen och propsat på att de skulle dra utan att göra något. Judy avslöjar också för polisen att Steve sysslar med pengatvätt och detta ledde till att Steve tar sig till Jens hus för att hitta henne. Där tar det inte så vackert slut för honom, utan att vi får veta exakt vad som hände innan han hamnade med ansiktet nedåt i poolen.

Dead to Me
Sam McCarthy som Charlie. Foto: Saeed Adyani / Netflix

Till sorg, smärta och svek som ingredienser kan vi nu lägga till skräck och mer skuld. Jen är konstant skräckslagen över att bli avslöjad och tvingas lämna sina två barn. Fast Judy insåg att Steve inte var den bästa av män så känner hon både sorg efter honom och skuld över det avslöjande som på sätt och vis dödade honom. Nya säsongen börjar ok och blir sen bara bättre och bättre, speciellt Jens story, det är på något vis hennes säsong det här. Det hela utvecklas till ett psykologiskt relationsdrama och som de olika personer Judy och Jen är så hanterar de sina känslor olika. Jen är den kallhamrat kontrollerande, Judy är den empatiskt omtänksamma och fokus ligger mycket på de tvås vänskap och stressen den utsätts för.

Det saknas absolut inte sina komiska inslag. Jag kommer ihåg att jag var mest impad av Cardellini förra året, hon balanserade Judy perfekt. Nu kanske jag diggar Jen allra mest. Applegates komiska timing för alla sarkastiska kommentarer är utsökt och de två är supercharmiga med sitt nervösa käbblande. Aldrig är de i fas med sina känslor. När den ena är hysterisk är den andra pragmatisk, den ena blir lugnad medan den andra går mot gränsen till nervsammanbrott. Balansen har skiftat nu, Jen är den som har en hemlighet. Eller så kan man säga att det jämnat ut sig, båda har gjort oerhört dumma saker som påverkar den andra.

Jag gillar verkligen dessa kvinnor, Jen och Judy. De är snyggt utmejslade, och inte bara psykologiskt. Jag kan inte låta bli att känna igen mig i rationella jeans och kavaj-Jen medan jag avundsjukt sneglar på känslosamma Judys coola klänningar och boots. Man bryr sig verkligen om dem och Jens relation med äldste sonen Charlie (Sam McCarthy) är också fint berättad. Rollfigurerna är kanske den största anledningen till att titta på denna säsong även om också storyn i sig är skojig, spännande och skruvad naturligtvis.

Säsong 2 av Dead to Me har premiär på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Streamingtips

Kolla in Jonas Strandbergs nya doku Somewhere in the Crowd There's You

27 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michelle Dockerys »vad fan är det som händer?«-blick

24 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Chick Flick Fix: Pretty in Pink

18 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penny Dreadful-uppföljaren ett oväntat storverk

17 maj, 2020
Essä

Långläsning: Petra Werner gör en djupdykning i tidig svensk tv

16 maj, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för Greenaway- & The Favourite-doftande The Great

16 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: pausunderhållning

16 maj, 2020
Recension

Digital premiär för ytliga & själlösa filmatiseringen av Per Hagmans Pool

15 maj, 2020
Recension

Eva Green utomjordiskt bra i habila astronaut-rullen Proxima

15 maj, 2020
Recension

Amazons Tales from the Loop smärtar, tröstar & filosoferar

12 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penelope Wilton & Ricky Gervais på parkbänken i After Life

10 maj, 2020
Recension

Netflix-komedin Never Have I Ever – en uppfriskande tonårskomedi

10 maj, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel