TVdags pepp-recappar Game of Thrones: säsong 1

Inför säsong 5: Game of Thrones-peppen börjar… nu!

Inför den 13 april och femte säsongen av Game of Thrones, tänkte jag, som en service till er läsare som glömt av tidigare säsonger en smula, recappa rubbet av Game of Thrones hittills (ni hittar alla recaps här), som jag ser det. Säsongsvis, alltså, men enligt min recapmodell från säsong 4 – jag går igenom de viktigaste händelserna för varje karaktär, och ger på så sätt en överskådlig bild av varje säsongs utveckling.

Att se om det allra första avsnittet nu, efter fyra hela säsonger, är som att besöka gamla vänner. Så otroligt tydligt och snyggt hela upplägget presenteras!

Redo? Som vanligt är dessa recaps helt beroende av er medverkan i kommentarsfälten, så tveka inte att skriva!

Det allra första avsnittet sätter verkligen tonen för hela säsongen. Det förstod jag ju inte när jag såg det första gången. Då var jag mest irriterad och förvirrad (läste inte böckerna förrän efter säsong 1) över att det var så många karaktärer och att det inte gick att läsa ut vem som var huvudperson. Jag var så nära att sluta att titta, men fortsatte på grund av att detta är den enda fantasyserie som finns, och då har man inte råd att vara kräsen! Men att se om avsnittet nu, efter fyra hela säsonger var som att besöka gamla vänner. Så otroligt tydligt och snyggt de presenteras! Hela avsnittet är en enda lång plantering, från det att Eddard hugger huvudet av desertören och deklarerar att en riktig Lord utför sitt smutsiga arbete själv, som kontrast till att Joffrey låter sin bödel Ser Payne hugga huvudet av honom själv i slutet av säsongen. När Tyrion örfilar Joffrey är det också en plantering till att han blir anklagad för mordet på den lille skitungen i säsong 4, liksom Daenerys kokheta badande i första avsnittet är en förespegling om drakarnas födsel i slutet av säsongen. Hittar ni fler? Skriv i kommentarsfältet!

Lärdomar av säsong 1 av Game of Thrones

  • När du försöker göra det rätta så slutar det alltid med att du får huvudet avhugget. Lite moralisk flexibilitet är det som håller dig vid liv i Westeros.
  • Att offra saker för kärleks skull är kanske nobelt, men kommer inte göra att du får det du vill ha. Det gäller både Jamie (ej så nobel dock) och Daenerys.
  • Lita aldrig på Littlefinger. Seriöst. Just don’t. Kom ihåg att det kommer fram i säsong 4 att det är han som mördade Jon Arryn, som är liksom det som drar igång hela kriget.
  • Inbördeskrig kan börja snabbt, tex om du spetsar kungens närmaste rådgivare med ett spjut. Eller anklagar drottningens bror för mord.

Kort handlingsrecap

Kung Robert Baratheon kallar sin gamle vän Eddard Stark till huvudstaden i Westeros för att bli den nya kungens hand, då den gamla mystiskt dött strax innan. Eddard, en karg nordbo, går motvilligt med på det och tar sina döttrar med sig till huvudstaden Kings Landing. Där upptäcker han att kungen inte är så rättrådig som man kan tro, utan snarare en suput som föredrar vin och horor framför att regera. Under sin ämbetstid upptäcker Eddard även att kungens barn antagligen inte är äkta avkommor till honom utan att drottningen avlat dem tillsammans med sin tvillingbror. Denna upptäckt kostar honom huvudet, och inbördeskrig utbryter då norden mobiliserar för att först befria Lord Stark (han är tillfångatagen först) och sedermera hämnas honom.

Samtidigt på andra sidan havet säljer Viserys sin syster Daenerys till ryttarlorden Khal Drogo. Viserys hoppas på att på så sätt kunna få tillgång till Khalens enorma hord av fruktade krigare, ta dem över havet och återta den tron som Robert Baratheon stal från syskonens far, 20 år tidigare. Planen går dock inte riktigt som Viserys tänkt sig, och han blir sedermera mördad av sin systers man. Daenerys blir sen Khaleesi (drottning) över sin Khals folk när Drogo blir skadad och dör. De två berättelserna har egentligen inget med varandra att göra, och så ska det förbli över fem säsonger.

Uppe vid den ismur som skiljer Westeros från de barbariska isvidderna får nattväktarna tecken på att nåt stort närmar sig och att de är alldeles för få bemannade för det hot som kommer. Ingen annan bryr sig om detta och så kommer det förbli i fyra säsonger.

Nåväl, vi tar oss igenom varje rollperson lite kort och koncist:

Lannisters

Jamie
Börjar säsong ett med svikt i stegen, och sätter tonen rätt rejält med att kasta ut en tioåring från ett torn, knulla sin syster och svassa runt som en jävligt nöjd katt. Nånstans på sin rustning har han ristat in orden SWAG, det är jag helt säker på. Självgodheten räcker inte länge dock, då han lite förhastat spöar kungens hand och vän, Eddard Stark och dödar dennes livvakter och tvingas fly. Jamie blir förnedrad av kung Robert, hånad av sin far som vill att han ska gifta sig och ta över Casterly Rock och sluta vara en simpel livvakt och slutligen tillfångatagen av Lady Stark och fastspikad vid en påle för att vara krigsfånge under stor del av säsong 2. Fall from grace känns jävligt passande här.

Cersei
Presenteras som ganska olycklig och iskall. Hennes mer diaboliska sidor kommer växa fram mer och mer under säsongen och vidare i andra säsonger. Fattar inte speciellt mycket beslut, men insinuerar mer. En klassisk spindel i nätet som drar i trådar. Man kan säga att det är hon som bestämmer att Jamie ska kasta ut Bran från tornet, men bara genom att säga: »He saw us.« Hon ber honom aldrig riktigt göra något. Cerseis resa går från passiv och olycklig isdrottning till makten bakom tronen. Dock litar hon lite för mycket på sin förmåga att styra sin son. Joffrey har inga planer på att låta någon bestämma över sig.

Tyrion
Är nog den som har minst karaktärsutveckling genom säsongen. Börjar full och sarkastisk och slutar full och sarkastisk. Fast nu som kungens hand. Mellan första avsnittet hinner han dock göra sig till fiende med sin systerson, besöka muren, bli anklagad för mordförsök på Bran, bli tillfångatagen, klara sig ur knipan med hjälp att åberopa »trial by combat« (vilket han försöker även nästa gång han hamnar i rättsligt trubbel, med katastrofala resultat SNYFT OBERYN SNYFT). Sen får han ett gäng barbariska stamkrigare på halsen och försöker delta i strid, som han missar pga blir nedtrampad av sina egna krigare. Och just ja, han blir kär i mystiska Shae och smugglar in henne i Kings Landing fast pappa Tywin sagt bestämt nej.

Pappa Tywin
Dyker upp i slutet av säsongen när inbördeskriget är igång. Han säger sarkastriska saker och flår en ren. Pappa Tywin är fett cool. Och utser Tyrion till sin ställföreträdande kungens hand när Joffrey blir kung.

Joffrey
Joffrey, först av sitt namn, sedermera kung över Westeros, är en liten snubbnäst psykopat som genom hela säsong 1 har till enda syfte att få alla att hata honom. Han är feg, ogin och grym. Och han gillar alldeles för mycket att bli kung. Något han blir efter sin fars död i slutet av säsongen. Sportar även fantasykungars motsvarighet till kepsen bakofram, med kronan neddragen i pannan och lite på snedden. Tufft.

Starks

Pappa Eddard
Sticker till Kings Landing med rättrådighet i blick. Blir genast insyltad i konspirationen – vems barn är det egentligen? Hittar ett gäng mörkhåriga bastarder som är kungens barn, och dudududuuuuu kungens barn inom äktenskapet är ljushåriga! Som alla Lannisters! När kung Robert dör så gör Eddard det enda rätta och verkar för att Roberts bror Stannis ska ta över. Detta gör att han arresteras för förräderi och sedermera avrättas, efter att förödmjukande tvingats erkänna att han är en förrädare inför hela Kings Landing. Halshuggningen av Eddard Starks är den första chockscenen i Game of Thrones, som sedan följs av en räcka lika chockerande dödsfall i kommande säsonger. En scen som fick hela sociala mediahavet att bäva och gunga.

Arya
Yngsta dottern i Stark-familjen är en pojkflicka som inte vill bli en Dam. Tvingas med till Kings Landing där hon undervisas i fäktning. Lyckas fly när skiten träffar fläkten och reser i slutet av säsongen norrut med en nattväktare.

Jon
Han vet verkligen ingenting. Familjens bastard, som oälskad av modern beger sig till muren för att bli en del av det stolta nattväkteriet. Men tji får han, då det inte är några hjältar han får till stridsbröder, utan snarare fattiga och smutsiga tjuvar som valt muren framför avrättning (eller kastrering!). Jon är en gnällig surkart, men med ett hjärta av guld. Han står vid sitt ord att gå med, trots att han uppenbarligen ångrar sig som fan. När pappan blir tillfångatagen vill han bryta sitt ord (något vi vet straffas med döden sen avsnitt ett), men blir tillbakahämtad av sina kamrater.

Robb
Blir pappas efterträdare när denne förlorar huvudet. Nordborna drabbas av rojalistisk yra och utropar honom till Kung i norden! Han marcherar i slutet av säsongen ned mot Kings Landing. Gör en ödesdiger överenskommelse med Lord Frey för att få komma över Freys viktiga bro med sin armé. Att han sedan bryter den överenskommelsen kommer han bittert ångra i säsong 3.

Sansa
Äldsta dottern i Starkfamiljen. Vill bli en dam. Förälskar sig på småflicksvis med Joffrey, som hon också trolovas med. Får med största tydlighet reda på vad som händer med oskyldiga töser i tronernas spel. Avslutar säsongen som gisslan i Kings Landing.

Bran
Blir nedputtad från ett högt torn av Jamie i avsnitt ett. Är sen genomgående negativ hela serien igenom (vilket jag också skulle bli om jag blev nedknuffad från ett torn). Överlag är Stark-barnen rätt gnälliga hela tiden i säsong 1. Det är ibland svårt att se varför man ska heja på dem. Både Sansa och Arya är jätteotrevliga mot sin rättrådige far tillexempel.

Rickon är med för lite för att nämnas. Han verkar hänga mest i borgens krypta.

Lady Stark
Mobbar ut Jon till murtjänst, men är i övrigt en rättrådig och sammanbiten Lady. Åker inkognito ned till Kings Landing för att varna Eddard om att det antagligen var en Lannister som försökte mörda deras son (hon tror dock att det är Tyrion). På vägen hem tillfångatar hon Tyrion och tar honom till The Eyrie, slottet bland molnen, vilket är början på inbördeskriget då det får Jamie att slå ned Eddard och sen fly till pappans armé, för att sedan bli tillfångatagen av Lady Stark på slutet. Slutsats: Lady Stark kicks ass. Min favoritscen är när hon fått reda på att hennes man är död och flyr ut i skogen för att få gråta. Tyvärr måste hon ta hand om sin unge son som försöker mörda ett träd med sitt svärd. Skiftet mellan sorg och plikt är helt hjärtskärande.

Greyjoys

Theon
Stackars Theon. Han är gisslan (eller skyddsling som de säger i stället) hos Starks efter pappans misslyckade uppror ett tiotal år tillbaka i tiden. Hopplöst förälskad i Robb (kolla bara vilka blickar han ger honom, jag lovar!) och vill så gärna vara en riktig Stark. Faller först på knä och deklarerar sin lojalitet inför Robb när han utropas till Kung i Norden. Det håller ungefär till första avsnittet i säsong 2 som jag minns det. Men mer velig kappvändare än Theon får man leta efter. Mitt hjärta blöder alltid lite för honom, serien igenom.

Baratheons

Robert
Super och ligger. Erkänner villigt att han är en dålig kung. Blir dödad av ett stort vildsvin när han är på jakt.

Renly
Fager yngre bror till Robert. Vill bli kung. Ser sin chans att samla arméer tillsammans med rosornas riddare ser Loras Tyrell, när Robert dör.

Targaryens

Viserys
Är arg och hotar sin syster med att hon inte vill väcka draken (lustigt nog är det vad vi kallade vår dotters kolikanfall när hon var två månader, att väcka draken, har inte sett sambandet förrän nu). Han säljer sin syster till Khal Drogo och försöker sen hävda sin rätt som kung över Westeros. Det lönar sig inte, utan han blir mördad av Drogo när han drar vapen i ryttarfolkets stad där det är förbjudet. Är nog den gnälligaste rollpersonen i hela säsong 1. Inte ens Sansa stark är värre.

Daenerys
Blir bortgift till musklige Khal Drogo. Efter lite tveksamt gråzonssex blir hon ändå förälskad i honom och vinner även hans folks hjärta. När Drogo blir skadad försöker hon köpa hans liv tillbaka med magi, vilket gör att hon förlorar sin ofödde son (som ska bestiga världen, rätt osmakligt när man tänker på det) och sin älskade. Säsongen avslutas med att hon går rakt in i lågorna på sin makes dödsbål, och i den pyrande askan kläcker tre drakar. Man kan säga att draken blev väckt till slut, men det var inte Viserys som vaknade.

Andra lirare i Tronernas Spel

Lord »Spindeln« Varys
Lurkar i maktens korridorer. Sitter i kungens lilla råd och verkar ha spioner överallt. Man tror att han ska hjälpa Eddard i slutet, men gör det inte. Allt för »rikets bästa«. Dvs han tror att han kan undvika inbördeskrig om han stödjer Joffrey. Ha ha. Ändå ganska sympatisk.

Lord Petyr »Lillfinger« (Littlefinger) Baelish
Välsmord bordellägare och den som har hand om statens kassa. Har ett finger med i alla smetar och älskar Lady Stark till vanvettets gräns. Har en långtgående plan. Lita inte på honom. Han börjar som sneaky som fan, och slutar som sneaky som fan. En favoritkaraktär.

Hunden
Lojal, ärrad tjänare till Joffrey. Presenteras som ett känslokallt monster. Har inte så mycket plats i säsong ett, men kommer ha mer i senare säsonger.

Khal Drogo
Musklig ryttarkung med begränsat ordförråd. Hård och karg men med en genuin kärlek för sin silverljusa hustru. Dör pga ovilja att rengöra ett sår han fått i en duell.

Så när säsong ett slutar så är läget detta:

Jamie är tillfångatagen av Lady Stark och Nordangänget med Nordens Kung Robb i spetsen. De har vunnit några stora segrar. Arya är på flykt, och Sansa är fånge i Kings Landing. Joffrey sitter på järntronen. Inbördeskriget är ett faktum…

Vad har jag missat? Vem har jag missat? Vilka är era favoritscener i säsong ett? Favoritcitat? Skriv för tusan! Men undvik bokspoilers för säsong 5. Dock tycker jag att man nu får diskutera första boken och dess likheter och olikheter med säsong 1 om man vill!

Här hittar ni alla recaps av Game Of Thrones.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Bombshell-regissören Jay Roach

20 november, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Pressetik, ö-mystik & en Tjeck republik

19 november, 2019
Recension

Stark dokumentär om monstret Weinstein – men håller bilden av MeToo?

19 november, 2019
Säsongspremiär

Bänka er, drottningdiggare! The Crown är tillbaka på Netflix

17 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Teatertunga Förhöret återuppfinner Nordic Noir

17 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Bäst igen! Titiyo är årets största Så mycket bättre-behållning

16 november, 2019
Tips

Kolla här! Det blev ingen CD – det blev en dokumentär

12 november, 2019
Intresseklubben Antecknar #66

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Poltergeist

12 november, 2019
BBC-premiär

Hårdkokt skotsk hit & run-rysare för rocknördar

11 november, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Fem polare, flygpionjärer & Philip Pullman

11 november, 2019
Recension

Trevande start – men visst har Apple TV+ potential

11 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Richard Lawson om streamingkriget

10 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel