Recension

Imponerande verklighetsflykt i Netflix Ultimate Beastmaster

Det är något med en riktigt svår hinderbana. Höga höjder, rörliga delar, oresonliga avstånd. Människa mot vägg, mot avgrund, mot hängande rep. Det finns något ursprungligt inneboende i det, något naturligt och liksom rent. Varsågod, här är din utmaning: du måste svinga dig i lianerna, hoppa över stupen, klättra uppför klipporna. Som när man var liten och byggde vallgravar, lekte inte-nudda-marken eller tävlade om vem som kan nå högsta grenen i trädet. Men hinderbanan i Ultimate Beastmaster är ingen barnlek. Netflix-programmet som just släppt en ny säsong, seriens tredje, ställer sina deltagare inför ett monster. Få, om ens någon av de extremt vältränade och hyperfokuserade utmanarna klarar sig igenom alla banans delmoment, vilket är helt rätt svårighetsgrad. Det ska vara nästan omöjligt, det blir så mycket bättre underhållning då.

Och bra underhållning är det. I Ultimate Beastmaster försöker tävlande från flera länder besegra »The Beast«, en monstruös hinderbana i flera delar. Alla länder har egna kommentatorer på plats, vilket skapar en härligt olympisk sportsmannakänsla. Det är en amerikansk produktion, (Sylvester Stallone är exekutiv producent och gör några sparsmakade gästspel) så USA medverkar i alla säsongerna. I första säsongen utmanas de av Mexiko, Sydkorea, Brasilien, Japan och Tyskland, i andra säsongen av Spanien, Frankrike, Italien, Indien och Kina, i den nya säsongen återser vi några tidigare länder och tillkommer gör också Storbritannien och Australien.

Atleterna som ställer sig på startlinjen är bland annat kampsportare, parkour-utövare, militärer, crossfit-entusiaster, några kroppsbyggare (som oftast visar sig för tunga), akrobater, gymnaster, ett fåtal bollsportare och friidrottare och en och annan allmänt äventyrslysten motionär. En liten svaghet är att banans konstruktion ofta ger klar fördel till klättrare, som därför blir extremt svårslagna. Svårighetsgraden på hindren är som sagt vansinnig, och det tweakas och byts ut lite delmoment mellan programmen. Ibland är det lite högre där, snabbare rotation där, längre avstånd där, men lika för alla. De kvinnor som ställer upp kommer sällan långt, oftast på grund av bristande räckvidd. Trist förstås, men det finns också något uppfriskande i den där oresonligheten. Är du en sydkoreansk tyngdlyftare på 1.60 eller en tysk poledancer på två meter? The Beast bryr sig inte. När undantagen väl kommer och de där som inte borde ha en chans ändå slingrar sig vidare blir man så mycket mer imponerad.

Den nya säsongen har ett något ändrat upplägg med semifinaler och final. Det är smart, då ett av problemen med program som dessa är att de blir väldigt repetitiva. Även om det också är en styrka – det här är trygghets-tv på hög nivå. Alla avsnitt är likadana, man vet exakt vad man får. Jag rekommenderar att sprida ut tittandet en smula, plöjer man för många avsnitt i rad går kommentatorerna en lätt på nerverna. Det finns bara ett visst antal sätt att kommentera en människa som hoppar från en plattform till en annan plattform på. Jag föredrar första säsongens kommentatorspar Terry Crews (från Brooklyn Nine-Nine) och Charissa Thompson bäst, de hittar en bra balans mellan torrt sportrefererande och att vara peppiga lekledare. I de senare säsongerna är kommentatorerna lite väl varma i kläderna och lägger mer tid på att fåna sig med stereotyp rekvisita än att fokusera på hinderbanan.

Som helgnöje och verklighetsflykt är Ultimate Beastmaster perfekt. Ett familjeprogram med tv-spelskänsla där man en stor del av tiden imponeras av vad människan är kapabel till, för att då och då också skratta förlösande när någon hoppar med ansiktet före in i en vägg.

Ultimate Beastmaster säsong 1-3 finns på Netflix

Just nu på TVdags

Kommentar

Här är alla anledningar till att På spåret spårat ur – går det att rädda?

9 december, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Beat, Dogs of Berlin & det nya tyska tv-undret

9 december, 2018
Streamingtips

Kan Andrev få en vän? Intressant om manlig ensamhet… och vänskap

8 december, 2018
Kommentar

På SVT i kväll: Morran och Tobias-biofilmen som blev orättvist sågad

8 december, 2018
Trailer

Äntligen! Avengers: Endgame har fått både titel & trailer

7 december, 2018
Nyhet

Nyårsmys eller nyårsrys? Mikael Persbrandt läser Ring, klocka ring

7 december, 2018
Recension

Roma – ett mästerverk om ett Mexiko i förändring

7 december, 2018
Recension

Netflix-premiär för Serkis Mowgli – klart godkänd men ingen klassiker

7 december, 2018
Premiär

Pappslöjd, spritsenap & After Eight – Jul med Ernst är tillbaka

6 december, 2018
Recension

HBO Nordics Min fantastiska väninna är handlingsförlamande fantastisk

6 december, 2018
Kommentar

Värst i tv-världen just nu: Julia Davis gränslösa Sally4Ever

5 december, 2018
Fråga

Vår tid är nu-mysteriet med arvet efter Helga – hur går det ihop?

5 december, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel