TVdags recappar Penny Dreadful

I veckans Penny Dreadful: Vanessa låter sig sweet-talkas in i mörkret

Jag blir tokig vid tanken på att det snart är slut! Jag googlar mig blå efter »Penny Dreadful season 4« men det enda jag får upp är andra Dreadheads som frågar runt om någon hört rykten om det blir en till säsong. Vi tänker inte mer på det nu utan carpar det senaste avsnittet istället.

Innehåller spoilers för Penny Dreadful, säsong 3, avsnitt 7, Ebb Tide.

Gråkall kyrkogård. Lily iakttar en sörjande mor och säger kryptiskt att hennes döda barn vilar här i gott sällskap. Huh? Kameran zoomar in på en gravsten – Brona hade en liten dotter, som också ligger död i förtid här på kyrkogården. Jaha, det var väl bara grädden på misärmoset i Bronas hemska liv, att hon hade en dotter som dog. Att den här scenen får inleda avsnittet berättar att vi kommer få följa Lily lite extra mycket. Mycket riktigt, lite senare vid en flådig middag i orgiesalen håller Lily ett tal för att elda upp trupperna.

Vill ni veta en HAIR-lig film?
Hör alla mig bra härifrån?

Ehm. Det här är kanske enda gången jag känt skämskudde när jag tittat på Penny. Over the top och extra-allt drama brukar de vara så bra på, alltid på rätt sida av teatraliskt och pinsamt men den här gången kändes det faktiskt snudd på skrattretande när Lily skulle gå upp på bordet och hålla sitt tal, och sedan krypa på alla fyra över långbordet?! Skulle det vara läskigt? Skulle det vara gåshudsframkallande? Näe!

Summan av kardemumman är »deeds not words« som suffragetterna sa och Lily beordrar slakt av Londons snuskhumrar.

Jaha summan av kardemumman är »deeds not words« som suffragetterna sa och Lily beordrar slakt av Londons snuskhumrar och som bevis: ta med deras högerhänder. Sagt och gjort, partyt fortsätter men som bordsdekoration har vi nu en hög händer mitt på bordet. Dorian är mindre nöjd. Han trodde nog att han skulle få leva i sus och dus och trekanter. Mycket riktigt. När han tjatat sig till en promenad på tu man hand är det en set up, och med hjälp av kloroform kidnappar Dorian henne tillsammans med Victor. Era jävlar!

Aww.
Aww.

Vanessa sover sött märkligt snyggt arrangerad på golvet i »House of the Night Creatures«, med ett leende på läpparna efter att en natt av sweet Sweet lovin’.

Bleurgh! Där kommer äcklige Renfield krypande och Jabba the Hutt-slickar Vanessa på halsen. Det gillar inte Sweet-Dracula. Christian Camargo är verkligen jäkligt bra! Han kan se så fin och snäll och nördig ut – för att i nästa sekund verkligen göra en riktigt läbbig Dracula. Det här avsnittet livetwittrade Camargo förövrigt, med hashtaggen #TeamDracula! Hihi!

"Personalen" dvs mina blodsugande minions.
»Personalen« dvs mina blodsugande minions.

Vi får alldeles för lite Patti LuPone i det här avsnittet. Hon sitter på kontoret och snicketisnackar dumt till Renfield om Vanessas multipla personligheter när hon borde skämmas för att dagen innan gett ett så dåligt kärleksråd till Vanessa!

Vanessa skyndar hemåt, glad. Men se där! Det kära Monstret. Han behöver en vän. »Kom med hem till mig så fikar vi«, tycker den lyckliga Vanessa.


Slåss mot Dracula, har ändå tid för relationsråd.

Sedan kommer en så fin scen. Det är därför jag älskar Vanessa så mycket. Hon är så snäll! Det spelar ingen roll vad som händer henne, hon har alltid tid att muntra upp och småprata med sina vänner. »You were very kind to me once, and I loved you for it. The man I knew deserves to be loved.« Fina, fina Vanessa! Man förstår varför hennes vänner gör vad som helst för henne. Det skulle jag också göra. Hon ler sitt rara, vemodiga och lite konstiga leende och säger åt Monstret att han borde ge sig till känna för sin familj, för människor kan överraska!

"Brun utan sol säger du kan hjälpa..?"
»Brun utan sol säger du kan hjälpa..?«

Sagt och gjort. Monstret söker upp sin fru och hon är världens bästa! De är så fattiga att det skär i bröstet, hon och hennes son som hoppfullt meddelar att dagen varit så bra att han »orkat äta en halv apelsin«. Men de återförenas som en lycklig familj. Vågar jag påstå att intet öga var torrt? Heja Monstret! Men i gammal god Penny-anda tror jag du får vara lycklig ca fem minuter till. Jag spår: lilla sonen dör. Monstret försöker tvinga Victor att väcka honom till liv igen. Något går snett…Minns var ni läste det först.

I Vilda Västern har Ethan helt glömt att han typ dagen innan satt och läste Satan Vår-bordbön vid matbordet, låg med häxa och joined the dark side. Nej nu är han plötsligt helt tillbaka som han var innan, och vi frågar oss ännu en gång: är alltså hela det här hallabaloot med att vara i Vilda Västern och sona sina brott och kanske gå över till mörkret så raskt överstökat? Det känns som att vi har missat ett avsnitt! Eller kommer Hecate tillbaka i säsongsfinalen igen?!

»Jag skulle aldrig lämnat henne…« Nej, det skulle du inte din idiot, vad tusan ledde det till?!

Ethan pratar om kvinnan han älskar, pirr pirr, det är ju Vanessa! Ååhhh som jag längtar efter min VanChan eller kanske Ethanessa. »Jag skulle aldrig lämnat henne…« Nej, det skulle du inte din idiot, vad tusan ledde det till?!

Kaetenay får en syn. Åh nej, det är den scenen i trailern jag längtat efter så är det bara i en dröm! Ethan springer mot Vanessa och sluter henne i sina armar. »Jag skulle aldrig ha lämnat dig…«, säger han, men Vanessa svarar, med tårarna strömmande: »Det är för sent…« och booom där klöser vampyrerna sig genom fönsterrutorna!


Bara en dröm…

Kaetenay gör research genom att greja med sina magiska benknotor, han färdas och möter så Vanessa han fått höra så mycket om. Han levererar en riktigt maffig replik till henne:

»You are a great fertile bitch of evil … You are the woman of all our dreams and all our night terrors.«

Du, din <em>mamma</em> var en…
Du, din mamma kan vara en…

A great fertile bitch of evil! Vad svarar man på det?! »Tack.«? Sen får snälla Vanessa läskiga ond-ögon och Kaetenay anar oråd.

Min nya favorit Catriona bankar på hemma hos Vanessa. Min favoritscen i hela världen är ett stort bord med mängder av uppslagna böcker (speciellt så gamla att de har träsnittsbilder), så jag förväntar mig mumma här! Men när Van försöker skryta om all research hon gjort på egen hand suckar Catriona. Nej nej, Det där är bara hörsägen, med dagsljus, pålar i hjärtat och…speglar. Där fick vi äntligen svaret på varför det inte var problem med Sweet i spegelsalen!

Catriona berättar vad som är sant och då…då förstår äntligen Vanessa. Söte Sweet är hennes dödsfiende, han som dräpte hennes vän Mina, Lucifers bror, Dracula! Genast beger hon sig till museet, beväpnad, då Catriona berättat att i sin mänskliga gestalt är det inte alls svårt att ta kol på denne fallne ängel.

En Sweet-talker.
En Sweet-talker.

Men ack! Ack ack ack! Sweet/Dracula håller ett så underbart tal att Vanessa direkt (faktiskt väldigt konstigt att det gick så snabbt och lätt) faller till föga. Han smickrar henne och säger att han vill ha henne precis som hon är (som Darcy sa till Bridget Jones!) Det, alla herrar, är det vi damer vill höra. Att ni älskar oss precis som vi är. Det vill säga motsatsen till jäkla Victor som vill ha ett gulligt husdjur som gör paj åt honom, eller Dorian som bara vill ha en farlig sexy lady att dansa monokromklädd dans med i orgiesalen.

Vanessa kan inte stå emot Dracula och med tårarna rinnande blottar hon sin strupe…

Neeeeeeeeeeeeeeeej!
Neeeeeeeeeeeeeeeej!

Som vi vet finns det nu endast en enda utväg för att Vanessa inte ska bli vampyr själv – att döda den som bet henne. Med andra ord: kan fartyget på väg hem gå lite fortare?!

Fråga 1: Varför berättar dr Seward om sina Vanessa-teorier till Renfield? Verkar den slemme och ryckige flugätaren så pålitlig att hon är beredd att strunta i patient/läkareförtroendet?!

Fråga 2: Som vanligt är tiden lite hejkonbejkon i Penny. I London verkar bara någon dag ha gått, medan sir Malcolm et al tar sig från en håla i New Mexico till ett fartyg på god väg hem?

Replik: Victor till Lily: »We’re going to make you into a proper woman.« Victor, du din…din…

Jag tänker inte skräda orden om vad jag tycker om det här vilda västern-äventyret som Ethan och sir Malcolm varit ute på: meningslöst. Det är det enda som förstört en annars fenomenal säsong. Men, Penny Dreadful är aldrig sämre än »mindre superbra« och trots Lilys pinsamma Madonna-video-tal var det mycket annat guld.

Betyg: Fyra fertila ondske-bitchar.

Penny Dreadful kan ses på HBO Nordic.

Just nu på TVdags

Recension

Beck – Utom rimligt tvivel är en klassisk Beck-story med schysst twist

4 december, 2020
Recension

Årets julkalender i SVT – Ett härligt litet julmirakel

1 december, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Bo Widerberg-nivåer i »Jakten på en mördare«

29 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kate Mara som sexförbrytare i »A Teacher«

22 november, 2020
Recension

Saint Maud borde helgonförklaras – eller åtminstone kultförklaras

20 november, 2020
Säsongspremiär

Dags för 1980-talet när The Crown är tillbaka på Netflix

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Kjellman & Brynolfsson i »Kärlek & anarki«

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: hockey-hatkärleken i »Björnstad«

8 november, 2020
Recension

Beck – undercover: en medioker krimstory men med nya pusselbitar i Beck-universumet

6 november, 2020
Streamingtips

Äntligen! Nu finns Cityakuten på C More

2 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Ministern« på SVT är ett unikum

1 november, 2020
Recension

Nu på Viaplay! Josephine Bornebusch jobbiga & välspelade social distansering-drama Orca

30 oktober, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel