Se dokumentären om henne på Netflix

Humorgigant i koma efter operation – Kom igen Joan Rivers, du har mer att ge!

I could stop and live carefully but that’s ridiculous. I don’t want to live carefully.

Joan Rivers

Det är ingen slump att det första man får se är en extrem närbild på ett osminkat öga. Kameran zoomar burdust in först det vänstra, sedan det högra, sedan kinden och halva munnen. Den rödfnasiga huden målas jämn och felfri med täckande kräm medan bilder från förr avlöser varandra. En ung Johnny Carson säger »you're gonna be a star«, där är hon på röda mattan, där är hon i ett tv-program, där är hon på scenen. Tillbaka till ansiktet, nu sedvanligt glamoursminkat och prytt av ett leende.

Det är svårt att se dokumentären Joan Rivers: A Piece of Work från 2010 utan att uppfyllas av den djupaste beundran. Inte bara för att det, som inledningen antyder, är ett relativt nära och naket porträtt av en lång och framgångsrik karriär. Nej, hennes body of work från dåtiden är måhända imponerande, men än mer fascinerande ter sig nutiden. Vi ser en slitvarg som, trots att hon närmar sig de 80, vägrar kliva ner ett trappsteg. Hon kuskar runt i ett standupliv som många tröttnar på innan de fyller 40, säger ja till allt, tjatar in sig till de som aldrig frågar. Stundtals kan hon i betraktarens öga ta form av en ömklig figur. En föredetting, någon som inte vet vem hon är utanför rampljuset och därför klöser sig kvar med en dåres envishet. Vem har råd med integritet när risken finns att telefonen slutar ringa?

Ändå är »ömklig« det sista ord jag skulle använda om Joan Rivers. En kort resumé för den som inte känner henne så väl:

Joan Rivers föddes som Joan Alexandra Molinsky 1933 i Brooklyn, New York, dotter till ryska judiska invandrare. Hon pluggade antropologi och engelsk litteratur på college och hade några olika ströjobb innan hon sökte sig till show business. Ett av hennes första jobb var att spela en lesbisk kvinna förälskad i en då helt okänd Barbra Streisand i en kortlivad pjäs under sent 1950-tal. Under 1960-talet byggde hon upp sin karriär som komiker genom bland annat ett antal besök i The Tonight Show, och på den vägen är det. 1987 ledde hon The Late Show Starring Joan Rivers, men Fox-cheferna ville inte ha kvar hennes man, Edgar Rosenberg, som programmets producent. När hon opponerade sig sparkades de båda två. Tre månader senare tog Edgar livet av sig. Joan arbetade vidare. Hon har haft flera egna talkshows, skrivit 12 böcker och naturligtvis startat en egen reality show med dottern Melissa: Joan & Melissa: Joan Knows Best? Karriären fick sig ett uppsving 2009 när hon vann Celebrity Apprentice.

Personligen älskar jag Joan Rivers bitska stil även om jag finner hennes ovana att rikta elakheterna om sina kvinnliga kolleger mot deras utseende tröttsam. Oavsett har hon banat väg för otalet kvinnliga komiker under sitt liv och kan inte annat än räknas till de största. Jag minns henne hos Graham Norton en gång tillsammans med Johnny Knoxville – hon gick loss i en så vass och halsbrytande monolog att Knoxville efter att han skrattat sig halvt fördärvad gick ner på knä framför henne och bugade underdånigt.

De senaste dagarna har hon hållits vid liv med hjälp av respirator, och även om utsikterna för tillfrisknande hos en 81-åring i koma inte är alltför goda är det något som säger mig att hoppet inte är ute. Kan någon komma tillbaka från detta så är det Joan Rivers.

Det har varit rörande att följa kärleksförklaringarna till henne, särskilt från komikerkollegerna. I stället för de enkla »krya på dig«-hälsningarna finns där en ömmande hårdhet, respektfulla gliringar, vanvördiga utrop. För att hon skulle vilja ha det så.


My mother would be so touched by the tributes and prayers that we have received from around the world. Her condition remains serious but she is receiving the best treatment and care possible. We ask that you continue to keep her in your thoughts as we pray for her recovery.

Melissa Rivers

Joan Rivers: A Piece of Work finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel