Existentialistisk sci-fi-komedi väl värd dina 50 minuter

Humor & spänning när väntande föräldrar lider ombytta roller i Birthday

Brittiska tv-filmen Birthday utspelas i en värld där konstgjorda livmödrar för homosexuella män utvecklats. Ed och Lisa (Stephen Mangan och Anna Maxwell Martin) har redan ett barn – fött av Lisa – och när de skulle skaffa sitt andra bestämdes det att Ed skulle bära detta. I filmens början har de nio månaderna gått och Ed är på sjukhuset för att föda och Lisa är där för att stötta honom. Det som följer är 50 minuter gripande, rolig mänsklighet.

Efter barnet är fött och föräldrarna får veta att det finns ett smärre hälsoproblem så skiftar filmen till gripande drama, men behåller samma jordnära, mänskliga ton som förut.

Filmen har många roliga repliker när Ed klagar på sjukhuspersonalen (»I've been fingered more times than an unripe avocado.«), men tyvärr kunde man inte helt låta bli att dra förutsägbara »höhö, han säger stereotypa saker som en kvinna skulle säga«-skämt (»Do I look fat?«). Den andra komiska stjärnan är Llewella Gideon som den frustrerande lugna, pragmatiska och alltid upptagna barnmorskan. Även Anna Maxwell Martin är förstås förstklassig som straight-woman till Mangans och Gideons mer komiskt lagda karaktärer.

Efter barnet är fött och föräldrarna får veta att det finns ett smärre hälsoproblem (som Ed och Lisa förstås reagerar på med oproportionerligt stor oro), så skiftar filmen till gripande drama, men behåller samma jordnära, mänskliga ton som förut. Nu börjar även tittarna tycka att barnmorskan är frustrerande, och även vår oro blir kanske lite oproportionerlig.

Filmens manus är skrivet av Joe Penhall efter en pjäs av honom själv. Jag har inte sett pjäsen, men vad jag förstått så har adaptionen förlorat 40 minuter speltid (vilket är helt okej!) och tyvärr några av de största könspolitiska poängerna (mindre okej). När jag såg filmen fick jag också just känslan att den inte var så politisk som den kunde varit utan att gå över gränsen och bli predikande. Regisserar gör Roger Michell som skapar en nära intimitet mellan Ed och Lisa i den annars kalla sjukhussalen.

Sammanfattningsvis en väldigt sevärd film med några mindre problem. Och om det finns någon som inte vill se filmen utan bara undrar hur män hypotetiskt skulle föda barn, så är det genom rumpan. Varsågoda!

Birthday har visats på Sky Arts i Storbritannien. Oklart om svensk visning.

Just nu på TVdags

Recension

Netflix Living with Yourself är lättviktig & mångbottnad på samma gång

18 oktober, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Joker, Succession & mycket mer

17 oktober, 2019
Säsongspremiär

Keeping Faith tillbaka på C More! »Varje bildruta utsökt komponerad«

16 oktober, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Korrupta snutar, korrumperade samurajsjälar & Kanda-skotrar

15 oktober, 2019
Streamingtips

Dplay-måstetittning: Spielbergs & Gibneys hat-dokumentär Why We Hate

14 oktober, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Unbelievable – en feministisk triumf när vi behöver den

13 oktober, 2019
Premiär

Älska mig: Josephine + Sverrir = bäst

12 oktober, 2019
Intresseklubben Antecknar #65

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Death to Smoochy & Funny Bones

9 oktober, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Basket, bokmalar & blodsband

8 oktober, 2019
Recension

Tv-comeback för svinig Richard Gere i politiska dramat MotherFatherSon

8 oktober, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Fortsatt stjärnfest i allt sjukare Goliath

6 oktober, 2019
Musiktips

Se Ane Bruns cover-spelning Leave Me Breathless »live« på bio

5 oktober, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel