TVdags-krönikan, 20 mars

Homeland, Good Wife, Blacklist & The Americans – äktenskapstvivlet som tv-drama

För att det här resonemanget ska fungera måste vi ha en början. Och det började med Dexter.

Det var där vi släppte in ormen i paradiset. Vi tvingades acceptera och omfamna att något dåligt skulle få existera inuti den civilisation vi har ägnat decennier åt att ordna och polera till något rent och fint. Välkommen, anomali. Vi gillar dig med.

Inte bara bröts ett tabu utan det fördes in ett logiskt fel i vår vardag. En upplyst civilisation kan omöjligt acceptera en seriemördare, ändå gjorde vi precis det när vi började identifiera oss med Michael C Halls Dexter.

Sedan har tabugränserna flyttats fram. Tvivlet och motsägelserna kommit närmre. In i vårt helgade hem.

För att överleva måste man hitta lugn i den ständiga rörelsen. Njuta av intimitet och överenskommelser när de kommer. Vara en romantisk realist. Kan det skildras bättre än i The Americans?

Jag skulle gärna säga att The Good Wife var först med att gräva i intima svek. Helt nytt är ju inget, men där skildras för första gången i modern tid tvivel inom det äktenskapliga husets fyra väggar. En oföränderlig komponent i vardagen. Alicia Florrick (Julianna Margulies) måste, utan förebilder, ta sig fram genom ett upprivet känslomässigt landskap efter makens Peters (Chris Noth) offentliga otrohet. Vi lär oss hur man överlever. Går vidare utan vare sig fullständig förlåtelse eller förvissning inför framtiden. Men – tvivlet spelar inte huvudrollen i serien som ju är en procedural.

Sedan kom Homeland och ord som svek och tvivel fick helt ny mening. Brody (Damian Lewis) var inte bara en smitta i USA:s försvar och underrättelseverksamhet utan högst märkbart också i hemmiljön.

»En mans hem är hans borg,« »hemmets lugna vrå« – de här uttrycken har alltid varit självklara: vi kan vara trygga inom de fyra väggar vi kallar hem. Varför började tv-serierna för några år sedan att retsamt picka på just det här tabut? Är det verkligen en rak förlängning inåt av Dexter-etiken, som jag vill ha det till? Som alternativ erbjuder jag detta: här skildras konsekvenserna av vår långt drivna individualisering. Vissa kanske anser att västvärlden efter rekordår och finanskriser är på väg mot en sorts ny upplysning men de flesta ser egoism, rovdrift, vacklande samhällssystem som upprätthåller sig själva – och självupptagen maximering av vars och ens potential. Hobby och karriär som livets mening och de nya goda värdena sedan statusfyllt lyxägande föll ur modet.

Jag började själv inte tänka i de här banorna förrän jag kopplade ihop mainstreamserien The Blacklist med spiondramat The Americans. För det är först i dessa serier som det mest intima tvivlet spelar huvudrollen.

I The Blacklist ser vi FBI-agenten Liz Keen (Megan Boone) få överväldigande bevis för att hennes make Tom (Ryan Eggold) är en spion som bland annat spionerar på just henne. Genom en rad utvikningar och utredningar framstår Tom till slut som oskyldig varvid Liz väljer tillitens väg – men det är tydligt att vi som tittare inte ska vara säkra på att saken är helt utagerad. Tvärtom.

Hur kan man lita på någon som lika gärna kan vara full av svek? Man väljer, det är vad man gör. Liz väljer. Hon bestämmer sig samtidigt för att inte lita på »kollegan« Red (James Spader) som säger att Tom är crooked som en trollgumma. Det antyds dessutom att Red kan vara hennes far eller i alla fall närstående: ännu mer tvivel i familjen.

Sedan har vi The Americans, serien där all osäkerhet, mellan stormakter såväl som mellan låtsasmakar, ställs på sin spets. Särskilt utsatta situationer liknas ibland vid »att ständigt leva på helspänn«. Det stadiet har vi lämnat och vi måste gå vidare till en plats där allt kontrollbehov rinner av oss. För att klara det måste man hitta lugn i den ständiga rörelsen. Njuta av intimitet och överenskommelser när de kommer. Vara en romantisk realist. Genomleva det nödvändiga samlivet med bravado, sekundnärvaro och respekt för andras illojala gärningar.

I en annan ände av genrespektrat finns också Grimm, där Nicks (David Giuntoli) fru Juliette (Bitsie Tulloch) förlorade minnet efter en besvärjelse och han enträget får kämpa för hennes tillit, och hon med främlingen i sitt hem.

Vart leder det här? Enligt teorin utskissad här ovan blir nästa steg att serierna förlänger tvivlet in i oss själva. Tänk Identity med John Cusack, fast i ett realistisk drama. Being John Malkovich, fast med faktiskt demontering av hans moralsystem.

En serie voice-over-monologer, byggda på Claire Danes Homeland-karaktär Carrie Mathison?

The Blacklist sänds på TV3 i kväll kl 21.
Grimm sänds på TV6, lördagar kl 18.
The Americans säsong 1 finns på Viaplay.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel