Recension

Helvetiskt övervåld & svavelosande humor – äntligen premiär för Preacher!

När jag först hörde att Preacher skulle bli tv-serie blev jag (mycket försiktigt) exalterad. De få gånger jag försökt mig på topplistor över favoritböcker, så har jag nämligen även kuppat in Preacher på en plats. När det senare stod klart att Seth Rogen och Evan Goldberg var inblandade som producenter blev jag kanske aningen mer försiktig i mina förhoppningar.

Missförstå mig rätt; jag gillar Knocked up, Superbad. Ja, till och med Pineapple Express och This is the End. Dessa titlar ligger dock ganska långt från den litterära förlagan till Preacher. Herrarnas tidigare försök i serietidningssammanhang, Green Hornet, ligger nog ännu längre bort när jag tänker efter. Både vad gäller innehåll och sevärdhet.

Estetiskt sett hamnar Preacher i sällskap med kusinen Kick-Ass. Stilistiskt övervåld, men en touch av humor. Inget för de minsta med andra ord.

Förhoppningen kvarstod dock, och det faktum att Seth Rogen inte skulle spela titelrollen själv denna gång hjälpte till. Tack för det.

Tidigare har det varit på gång både film och tv-serie av Preacher, och ett tag verkade det som att den skulle hitta sitt hem på HBO, med hjälp av bland andra Mark Steven Johnson. Ni vet han som ligger bakom filmversionerna av Daredevil, Elektra och Ghost Rider. Även kända som bottenskrapet av serietidningsfilmer.

Efter några turer till hamnar vi i Herrens år 2013. AMC ska producera en pilot, och det verkar vara på riktigt den här gången. Visst, vi kommer kanske inte få lika mycket naket och kukskämt som med HBO (har du läst serieförlagan förstår du lättare  denna oro), men det är ändå bolaget bakom The Walking Dead vi snackar om nu, så våldskvoten bör vara utom farozonen. Är det något som kännetecknar grundmaterialet så är det nämligen våld och kön (typ).

I serieförlagan följer vi predikanten Jesse Custer, besatt av avkomman från en ängel och en demon, som bestämmer sig för att bokstavligen finna Gud och ställa honom till svars för att ha övergett sin plats i Himlen. En standardplot med andra ord… Beväpnad med kompetenta knytnävar och »the word of God« – förmågan att, likt en mindre ondsint Kilgrave (från Jessica Jones), få folk att lyda hans minsta ord (väldigt bokstavligt ibland) – och i sällskap med ex-flickvännen Tulip och vampyren Cassidy ger han sig iväg på en bisarr road trip, vilken inkluderar hemliga, religiösa sällskap; änglar; Ku Klux Klan; en slakterichef med makabra köttsliga begär och Arseface, killen med ett ansikte som ser ut som ett… ja, ni hajar.

Ian Colletti som Arseface.
Ian Colletti som Arseface.

Det var sedan tidigare klargjort att tv-serien skulle komma att följa grundstoryn, men i övrigt frångå förlagan på flera sätt, vilket blev tydligt redan i introt. När det någon minut in blir dags att stifta bekantskap med vår huvudrollsfigur till tonerna av Willie Nelsons Time of the Preacher känns det ändå som att vi är på rätt väg. Samma låt används i första numret av serietidningen, om än i skriftlig form.

Vi presenteras för Jesse Custer, den uppgivna pastorn med svagt grepp om sin församling och ett tvivelaktigt förslutet. Dominic Cooper (Iron Mans farsa i första Captain America-filmen samt Agent Carter) är inte den jag hade föreställt mig i rollen, men han är en klart duglig skådespelare och det känns som att han kommer bära kragen väl, även om frisyren är fel.  Jesses gamla flamma/kumpan Tulip gör en explosiv entre, medan den ljusskygga irländaren Cassidy (briljant gestaltad av Joseph Gilgun) gör ett lika explosivt nedslag.

Joseph Gilgun som Cassidy.
Joseph Gilgun som Cassidy.

Etiopenfödda Ruth Negga (Marvel-tv-kompis till Dominic Cooper, då hon bland annat tidigare synts i Agents of S.H.I.E.L.D.) är inte den ljushyllta blondin vi känner som Tulip i serietidningen. Detta stör mig inte på något sätt, men det medför så klart en hel del underhållande, trångsynt gnäll bland trollen på internet. Jämför med när Idris Elba castades som Roland i Stephen Kings The Dark Tower. Karaktärsmässigt känns hon inte heller helt igen i relation till sin litterära förlaga, men i sammanhanget fungerar hon bra.


Ruth Negga som Tulip.

Som pilotavsnitt fyller det sitt syfte med att presentera huvudrollsfigurerna och samtidigt göra klart att det finns mycket mer att lära om dem. Av huvudstoryn märks dock mycket lite än så länge.

När pilotavsnittet är slut kan jag konstatera att de har valt att möblera om i storyn och hur i stort sett alla rollfigurer presenteras. Grundkänslan finns dock där och huvudrollsfigurerna fyller sina roller väl. Ändringar måste naturligtvis göras för att passa tv-formatet, men även om vi snackar betydligt större ändringar än hos kanalkompisen The Walking Dead, så känner jag mig nöjd när eftertexterna rullar. Som tv-serie, utifrån ett avsnitt, håller det definitivt, och jag vill se mer! Som adaption betraktad avvaktar jag omdöme tills vi har fått se mer (ge mig Saint of Killers!). Estetiskt sett hamnar Preacher i sällskap med kusinen Kick-Ass. Stilistiskt övervåld, men en touch av humor. Inget för de minsta med andra ord.

Serien hade premiär i veckan, avsnitt 2 kommer 6 juni. Förhoppningsvis kan vi se fram emot en ny måndagstradition jämte Game of Thrones.

Preacher visas på Viaplay dagen efter USA-visning. Avsnitt 2 visas 6 juni.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel