Taxi Driver, Some Came Running & The Royal Tenenbaums

Helgens bästa filmer: Minnelli-doldis, febrig Scorsese & klassisk Wes

1. Taxi Driver (SVT2, fredag kl 22:15)
När Leonardo DiCaprio intervjuades av Simon Mayo i BBC förra veckan, med anledning av Martin Scorseses bioaktuella The Wolf of Wall Street, fick han frågan om han hade några moraliska problem med att gestalta en så vidrig typ som Jordan Belfort, och om han trodde att filmen skulle lida av att ha en så osympatisk protagonist – en fråga som bygger på den tveksamma men populära premissen att en berättelse måste ha en sympatisk huvudperson för att vi som läsare/tittare ska kunna engagera oss i dennes öde och, i förlängningen, berättelsen själv.
»Det är det som är det fina med Marty«, svarade Leo. »Han är inte intresserad av att döma personerna i sina filmer.«
Och sällan har detta varit mer tydligt än i Taxi Driver, själva urtexten för Scorseses långa fascination för problematiska personer som på olika sätt hamnar i konflikt med samhället, samtiden och/eller andra människor (Mean Streets får ursäkta). Historien om en frustrerad krigsveteran, omskolad till taxichaffis, som likt en tickande bomb driver omkring och söker lämplig plats i storstadens degenererade miljöer att detonera på kom från en paranoid, revolverviftande och krisande Paul Schrader och förvaltades med febrig intensitet av Scorsese, som lustfyllt vältrade sig i New Yorks urbana förfall och perversioner.
Ett mästerverk är alltid värt att se om, och i dag är det extra intressant att se Taxi Driver i ljuset av Scorseses senare års relativt sett intensiva produktionstakt, som utöver den tidigare nämnda finansvalpsfarsen omfattar en samling kompetenta men sällan glödheta filmer från en virtuos regissör som på ålderns höst intagit en mer pragmatisk inställning till sina verk: det subversiva tonas ner, tilltalet breddas.

2. Some Came Running (TCM, lördag kl 16:30, även söndag kl 07:30)
En ursnygg CinemaScope-produktion som trots sin stjärnspäckade ensemble – Frank Sinatra, Dean Martin, Shirley MacLaine – har förblivit något av en doldis i samtliga skådespelares kataloger, delvis för att den länge varit svår att få tag på. Cineaster har dock flockats till den i åratal, inte minst för att den regisserades av Vincente Minnelli, en i USA kommersiellt framgångsrik men kritiskt ifrågasatt filmskapare som upphöjdes till auteur av Cahiers du Cinéma-gänget, tvingades in i garderoben av Hollywood, gifte sig med Judy Garland och blev pappa till Liza Minnelli. (Andra Minnelli-höjdare: Meet Me in St. Louis, An American in Paris, The Bad and the Beautiful och dess inofficiella uppföljare Two Weeks in Another Town.) Some Came Running bygger på en bok av James Jones och handlar om en försupen, cynisk soldat (Sinatra) som återvänder till sin sömniga hemstad, försöker få ordning på sitt liv, men dras till gambling och alkohol.

3. The Royal Tenenbaums (Kanal 9, lördag kl 21)
Jag har aldrig hoppat på Wes Anderson-backlash-tåget. Kanske inte förrän nu – jag ska villigt erkänna att trailern för hans senaste film, The Grand Budapest Hotel, inte gör någonting för mig, och Moonrise Kingdom kändes som en bagatell. Men när folk började gnälla på hans filmer för sådär tio år sedan förstod jag ingenting, framför allt inte då den kritik jag tog del av ofta bestod av folk som klagade på att Anderson gjorde »samma film hela tiden«, vilket jag antar var deras sätt att säga att de tyckte filmerna såg likadana ut. För det var alltid estetiken man tycktes hänga upp sig på, med udden riktad åt att Anderson upprepade sig, och det gjorde mig galen. Alltså: det är ju helt okej att ogilla Andersons pillriga dockskåpsscenografi, OCD-aktiga symmetriorgier och hans nostalgi över en förfluten estetik som kanske aldrig funnits, men det är på gott och ont hans stil, det vet vi nu. Om du inte gillar den är det bara att konstatera att hans filmer inte är för dig, och gå vidare. Hursomhelst: The Royal Tenenbaums är Anderson i toppform – en fantastisk familjeskröna full av excentriska figurer, bisarra miljöer, underbar musik och den där väldigt Andersonska precisa registilen. Gene Hackman gör dessutom en av sina stora roller som Royal Tenenbaum, patriarken i exil som försöker vinna tillbaka sin familj.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel