Recension

Halsbrytande & brutal politisk fars i The Death of Stalin

Betyg 5 av 5

Den 5 mars 1953 dör Josef Stalin i sviterna av en massiv hjärnblödning. Den till ikon upphöjde sovjetiske diktatorns oväntade död orsakar chock och bestörtning bland såväl hans politiska medarbetare som hos folket. Och innan liket har hunnit kallna utbryter en frenetisk, hänsynslös maktkamp mellan de kommunistiska partitoppar som stod Stalin närmast.

Ur denna historiska händelse har franska Fabien Nury och Thierry Robin skapat serieromanen The Death of Stalin, som nu blivit film regisserad av Armando Iannucci. Jag har inte läst förlagan, men Iannucci sätter otvetydigt sin stämpel på filmen, som är den brittiske satirikerns bästa verk sedan de första säsongerna av The Thick of It; en halsbrytande och brutal politisk fars som lyckas med konststycket att både säga något om livet och paranoian i en auktoritär stat samtidigt som den är hysteriskt rolig från första till sista minut. Att hitta den balansen utan att hänfalla till vare sig predikan eller cynism är ett konststycke. Dysfunktionella regimer är något av Iannuccis sweet spot, men frågan är om han inte överträffat sig själv här. Självklart har filmen blivit förbjuden i Ryssland.

The Death of Stalin är Iannuccis bästa verk sedan de första säsongerna av The Thick of It; en halsbrytande och brutal politisk fars som lyckas med konststycket att både säga något om livet och paranoian i en auktoritär stat samtidigt som den är hysteriskt rolig från första till sista minut

Det kaos som Stalins död leder till är lysande skildrat, och i det oroliga getingbo som utgörs av hans närmaste krets kastas även diktatorns barn – den bortskämda Svetlana och den försupne Vasilij – samt arméchefen Zjukov. Alla drar åt olika håll. Skådespelarensemblen är fantastisk, rollbesättningen klockren ner till minsta biroll, från Jeffrey Tambors oroliga Malenkov och Steve Buscemis pragmatiska Chrusjtjov till Michael Palins fladdriga Molotov och inte minst Simon Russell Beales diaboliska spionmästare Berija. Jag är dessutom ytterst tacksam för beslutet att inte låta någon tala med rysk accent, något som nästan aldrig funkar (se floppen Child 44 för ett hyfsat aktuellt exempel). Här går vi aldrig miste om några syrliga tonfall eller dialektala särarter när någon blir överöst med kreativa förolämpningar – Malcolm Tuckers ande vilar även över Kreml.

Iannuccis känsla för det banala och byråkratiska i det storpolitiska spelet känns också igen från tidigare alster. Å ena sidan genomsyras hela filmen av ränksmideri på högsta nivå, där Sovjetunionens och kanske världens framtid står på spel – å andra sidan tas det storvulna ständigt ner på jorden på grund av praktiska spörsmål som protokollformalia och småaktighet mellan egotrippade politiker. Men det är stor skillnad på insatserna – i The Thick of It och Veep sparkas avsatta ministrar sidledes till något nytt jobb inom det oändliga myndighetskomplexet, i The Death of Stalin får folk nackskott om de råkar se eller säga något olämpligt, oavsett var i hierakin de befinner sig. Utrensningar är godtyckliga och hänsynslösa. Men skildringen av denna brutalitet även i en briljant komedi som The Death of Stalin är nödvändig för att ge en helbild av världen som tecknas – skrattet måste få fastna i halsen då och då.

The Death of Stalin har svensk biopremiär i morgon fredag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: BBC:s The Split är en uppenbarelse – kvinnor gör bättre tv än män

27 maj, 2018
Talkshow

Graham Norton i SVT – upptäck världens gemytligaste talkshow

26 maj, 2018
Kommentar

Vi kanske borde sluta debattera Woody Allen utifrån barnens berättelser?

26 maj, 2018
Klipp

Ramadan-special: Briljant islam-kritik av Orrenius – se tonåringens starka vittnesmål

26 maj, 2018
Klipp

Det var Trump som spionerade på Obama – se chockreportaget om Black Cube

26 maj, 2018
Recension

Schumers romcom I Feel Pretty – småkul men med grumliga budskap

25 maj, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Craig Mazin om skrivande, Weinsteins & HBO:s Chernobyl

24 maj, 2018
Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel