Jubileumshyllning

Grattis Pretty in Pink, 30 år! Men så här skulle legendariska filmen egentligen slutat…

Jag såg Pretty in Pink första gången när jag var 13, jag tror vi snodde VHS:en från en kompis brorsa. Så fort som vi sett klart den tryckte vi på REW (ni som vet, vet) och såg genast om. Det var något av det bästa jag sett. Jag hade ingen aning om vem John Hughes var, eller Molly Ringwald, eller hur ikonisk den här filmen var och skulle förbli.
Idag, 28 februari är det 30 år sedan den hade premiär på bio!

För den som mot förmodan inte sett Pretty in Pink är det en film om klass, sorg och kärlek, med ikoniska outfits och ett fantastiskt soundtrack, som faktiskt för ett par år sedan kom ut igen, nu i limiterad rosa vinyl!

När jag ser om den nu märker jag att jag bryr mig mindre om kärlekshistorien och mer om resten av Andies liv – de helt otroligt vidriga mobbarna och hennes tappra försök att ta över sin mammas plats i hemmet.

Andie (Molly Ringwald) bor med sin pappa i den fattiga delen av stan. Hon gör sina egna kläder och drygar ut pengarna genom extrajobb i skivaffären TRAX, som ägs av postpunkiga Iona. Andies barndomsvän, knasbollen Duckie, skämtar om hur mycket han älskar Andie, men mest för att dölja sina riktiga känslor för henne. Andie möter dock Blane, en av de rika unga männen som går i hennes skola. Heta känslor och världar som kolliderar! När jag ser om den nu märker jag att jag bryr mig mindre om kärlekshistorien och mer om resten av Andies liv – de helt otroligt vidriga mobbarna och hennes tappra försök att ta över sin försvunna mammas plats i hemmet.

Harry Dean Stanton gör ett så väldigt fint och sorgligt porträtt av en pappa som bara inte orkar ta itu med livet efter att hans fru lämnat honom. Det här är en av få ungdomsfilmer jag kan komma på där en vuxen har fått en så nyanserad och viktig roll. Hans lilla prat om kärlek med Duckie är så ledsamt och vackert, och hans uppgörelse med Andie känns egentligen viktigare för hennes liv än vilka killar som kan komma och gå.

Molly Ringwald som Andie är förstås självlysande (Andies klädstil skapades efter Ringwalds privata!), men Pretty in Pink har en rad minst lika kända biroller, alla legendariska på sitt sätt!

Jag kan fortfarande knappt se James Spader utan att rysa, han kommer alltid vara den där vidrigt elaka, blasé överklasskillen Steff som med uppknäppt skjorta går barfota i sina loafers och pratar överlägset och släpigt med halvtslutna ögonlock som om allt tråkar ut honom. Ingen har tagit en cigg ut paketet på ett så ondskefullt sätt! (Hur du klär dig som Steff, läs här!)

steffAnnie Potts som Iona förstås, Andies vän och ägare av skivaffären TRAX (annars kanske mest känd som sekreterare Janine i Ghostbusters!).

iona   Andrew McCarthy som den veke men ack så vackre Blane.

blaneJon Cryer gör förstås sitt livs roll som Duckie!

duckieEn av de mest kända scenerna i Pretty in Pink är när Duckie dansar till Show a little tenderness – det var nyligen som han i The late late show gjorde om den scenen, perfekt!

Filmens budskap är på många sätt motsatsen till de på 80- och 90-talet så populära Gör om mig-filmer, som Can’t Buy me love och She’s all that. Enda sättet att vinna är att Andie förstärker det som är hon, istället för att förminska eller göra om sig.

they didnt break meSå har vi slutet…från början skulle filmen faktiskt slutat med att Duckie och Andie får varandra – eller, inte direkt får varandra, men de väljer i alla fall varandra framför alla andra. Nu i efterhand när man vet om det kan man nästan se det – tänk scenen där de möter varandra i skolkorridoren efter att Andie valt att ensam gå på skolbalen.

hand ihandDet finns en fin, och en trist förklaring till att man ändrade slutet. Den fina är att John Hughes inte ville att det skulle verka som om filmen inte trodde på kärlek över klassklyftorna. Den tråkiga förklaringen är att testpubliken hellre ville se Andie och Blane på slutet.

Ringwald har sagt i efterhand att valet av Jon Cryer också bidrog till att Duckie inte fick tjejen på slutet: »I think he seemed gay. I mean, if they remade the movie now, he would be, like, the gay friend who comes out at the end. He wouldn’t be winking at a blonde [Kristy Swanson], he would be winking at a cute guy.«

I vilket fall filmades slutet om, långt efter att produktionen var avslutad. Man kan se att Andrew McCarthy plötsligt blir fruktansvärt mager, och den skarpsynte anar en peruk – han hade gått ner i vikt och rakat av sig håret inför en roll i en pjäs om Vietnam-soldater. Musiken fick också göras om. OMD kläckte ur sig den nya låten If you leave på mindre än 24 timmar.

Manusförfattaren (Hughes) hade för en gångs skull hade mer makt än regissören, ovanligt i filmsammanhang. Regissören Howard Deutch har sagt att han var »hjärtekrossad« över det nya slutet. Intressant är att manus/regi-paret Hughes och Deutch sedan gjorde Some kind of Wonderful tillsammans. På många sätt en ny Pretty in Pink, med genusbytta huvudroller, och där den knäppa, fattiga kompisen faktiskt får huvudpersonen på slutet.

Men hur skulle Pretty in Pink ha slutat, exakt? Så här ser det ut i det ursprungliga manuset:

"Andie takes Duckie's hand and walks him on the dance floor. The crowd separates and opens a large circle. Andie and Duckie stand at the center of the floor. Andie takes Duckie in her arms. She looks at the band leader.

BAND LEADER: He turns his back to his band and they begin to play again.

DUCKIE:
»He's terrified.«

DUCKIE:
»I can't dance.«

ANDIE:
»Either can I.«

DUCKIE:
»Are we crazy?«

ANDIE:
»Completely.«

Andie takes a few steps and starts dancing. Dukie follows clumsily. A few steps and they get in step. They dance without shame or concert for what anybody thinks.

BLANE: He turns back to watch Andie and Duckie.

STEFF AND BENNY: They glare at the new couple. Steff can't hide the anger he feels at being undone by Duckie.

KATE: She glowers at Blane for his gesture to Duckie and Andie. He could care less.

ANDIE AND DUCKIE: The look at each other and smile. Duckie laughs. Andie squeezes him tight and lifts him off his feet.

FREEZE. MUSIC AND TITLES."

Låten de dansar till i den här versionen skulle varit David Bowies Heroes och musiken som spelades till eftertexterna skulle varit OMD:s Goddess of Love.

Vann rätt slut?  Mitt trettionåriga jag (med en crush på Andrew McCarthy) hade svarat ett rungade JA. Nu är jag inte så säker…
Vi avslutar med Duckies visdomsord om kärlek:

»Love’s a bitch Duck, love’s a bitch!«

Pretty in Pink går att köpa på DVD.

 

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel