Jubileum

Grattis Fox 30 år – här är TVdags 15 favoritserier genom åren

9 oktober 1986 startade tv-bolaget Fox sina sändningar i USA. På 30-årsdagen firar TVdags-redaktionen genom att lyfta fram sina Fox-favoriter – både de breda succéerna och de bortglömda pärlorna. Utan inbördes rangordning, här är 15 serier vi vill tacka Fox för:

House

housemdKjell Häglund: Såg man House sporadiskt kunde den tyckas repetitiv och trist, med samma slags hysteriskt udda diagnosfall varje vecka, och samma mall där en apart parallell-plot alltid gav Dr House en snilleblixtassociation med tio minuter kvar så att han kunde knäcka nöten. Men ingen dramaserie lyckades som House både äta kakan och ha den kvar. Här fanns alla kommersiella tricks i primetimeboken, från avslutade episodsgåtor till spekulativt överraskande dödsfall och en massa comic relief. Men vad casual-tittare inte förstod var vidden av den stora story-arcen, att alla »tricks« även spelade en roll i detta stora, hur djupt vi lärde känna rollgestalterna och deras psyken, och vilka extrema risker serien tog.

Ally McBeal

allySara Ödmark: Trots ett misslyckat slut (jag kommer aldrig att förlåta Robert Downey Jr. för att han hamnade i trubbel med rättvisan, var tvungen och skrivas ut ur serien och förstörde serieskaparnas finalplan) är de första säsongerna av denna David E Kelley-pärla ett av mina varmaste tv-minnen. Det brokiga persongalleriet, de absurda rättsfallen och de kreativa berättargreppen gör historien om den neurotiska advokaten Ally McBeal till en lekfullt explosiv tv-upplevelse. Visst finns det bekymmer med de närmast sjukligt relationsfixerade huvudpersonerna och seriens ständiga hobbyteorier om manligt och kvinnligt, men genom nostalgins skimmer kan man förlåta det mesta. Musiken, quirksen och det alltid närvarande bultande hjärtat kan värma vilken cynisk tv-kritiker som helst.

24

24_live_another_day_poster_cropCaroline Hainer: Varför älskar jag 24 så mycket? Jag har skrivit många spaltmeter om mina känslor för Jack Bauer och hans fruktansvärt långa dagar. Mitt kapitel i boken Nollnoll-tal handlar nästan uteslutande om min kärlek till en av 00-talets mest definierande hjältar. För att bakom alla klassiska 24-ingredienser som enorma explosioner, Jacks fantasifulla användning av alldagliga objekt som tortyrredskap (en handduk, en telefonlur…), otaliga »Dammit!« och den tidiga viskningen om en mullvad på insidan finns Jack. Den plågade, kännande, ständigt i motvind arbetande Jack Bauer. En typ av hjälte som karvades fram i samma tidsera som den gråtande James Bond och den kännande Jason Bourne. Ingen slump, tänker jag, att de delar initialer. De delar ju personlighetsdrag och liknande öden också. Alla tre mister de sina kärlekar, mitt framför ögonen på dem, och sorgen förföljer dem länge. De jobbar alla för en organisation som vänder dem ryggen och uppdragen blir därför personliga i stället. De säker inte hämnd så mycket som de söker svar.

The Simpsons
lisasimpson1

Sara Ödmark: Kommentar överflödig. 28 säsonger, 31 Emmys och en egen stjärna på Hollywood Walk of Fame talar sitt tydliga språk.

Titus

titusPatrik Andersson: Komediserien Titus är löst baserad på komikern Christopher Titus verkliga liv: Han växte upp med sin depraverade pappa som hade närmast alla laster man kan ha, och den enda anledningen till att han trots allt inte växte upp med sin mamma var för att hon var svårt schizofren. Ur denna bakgrund föddes en serie som är extremt fjantigt rolig (Titus halvbror Dave är tappad bakom mer än en vagn), men som inte är rädd för att visa en allvarlig sida - som när Titus går på sitt ex begravning, men det är bara det att hon brukade misshandla honom, och han vet inte hur han ska hantera begravningen känslomässigt (baserat på en verklig flickvän han hade), eller alla de gånger han får upp hoppet om att hans mamma kanske faktiskt får sin medicin att fungera den här gången. Ena stunden gapskrattar man åt att kompisen Tommy som alla tror är homosexuell försöker hantera att hans pappa kommit ut, nästa sätter man skrattet i halsen när pappan misshandlats av homofob-macho-idioter. Manusförfattarna brottades med censuren på Fox mer än en gång, men när en vän till mig som själv växte upp under svåra förhållanden kan använda serien till att terapeutiskt skratta åt vansinnet, så får man väl säga att det var värt det.

The O.C.

UNSPECIFIED - NOVEMBER 22: Medium shot of Rachel Bilson as Summer sitting in booth at table with Adam Brody as Seth. (Photo by Saeed Adyani/Warner Bros./Getty Images)Ida Kjellin: Det sägs att Josh Schwartz, 26-årigt underbarn utan egentlig erfarenhet (ett par piloter som aldrig blev av) sålde in The O.C. som »Beverly Hills 90210 fast på stranden«, fast han hela tiden hade planen att göra något helt annat – nämligen en serie som baserades på hans egna upplevelser att som judisk kille med helt annorlunda bakgrund än de andra studenterna plugga på University of Southern California. The O.C. handlar om att känna sig utanför. Det spelar ingen roll om det är det rikaste, mest exklusiva området – alla känner sig som en bluff. Man kommer från att ha bott i husvagn, har en supande partner, förlorat alla pengar, har en förälder som är homosexuell, döljer ett drogberoende… Så handlar det förstås om fram-och-tillbaka-paren Ryan/Marissa och Seth/Summer. Och Sandy och Kirsten förstås – för de vuxna är lika viktiga som ungdomarna, så en egentlig highschoolserie är det inte.
Läs mer om The O.C.

The Late Show Starring Joan Rivers

Linus Fremin: Joan Rivers, som gick bort här om året, var en riktig trailblazer för kvinnliga komiker. Hon slog igenom som gäst hos pratshowlegenden Johnny Carson i hans Tonight Show på 1970-talet där hon snart blev gästprogramledare. Många, inklusive henne själv, trodde att hon var en kandidat att ta över efter honom när han slutade. Så när Joan insåg att så inte var fallet, och att hon inte hade någon framtid på NBC, så hoppade hon på ett erbjudande från Fox om en egen pratshow. Tydligen förlät Johnny Carson henne aldrig för det, och vägrade prata med henne fram till sin död 2005. Med The Late Show blev Joan Rivers den första kvinnan att leda en late night talk show. Hon gick all in med sin drastiska humor, men showen fick inga bra tittarsiffror och efter ett bråk med producenterna fick Joan sparken bara ett år senare. Så även om själva showen inte var någon hit så öppnade hon i alla fall late night talk show-dörren för andra kvinnliga komiker - även om få tyvärr har fått chansen sedan dess. Briljanta komiker som Whoopi Goldberg och Wanda Sykes har försökt genom åren, men fortfarande är late night talk shows en manlig domän.

Firefly

firefly_03_1280x1024Martin Genberg: När underbarnet Joss Whedon försökte sig på science fiction med cowboytematik gick det till slut snett. Förtroendet han åtnjöt hos Fox (och en hel underhållningsbransch) efter Buffy the Vampire Slayer och Angel var monumentalt. Men tittarsiffrorna räckte inte för att ge Firefly (2002) en säsong till. Med Firefly försökte Whedon skapa ännu en ny, bred genre. Men den här gången var han bara före sin tid. Hösten 2002 var science fiction-genren i och för sig vid god hälsa, med exempelvis Stargate SG-1. Men man levde kvar i en gammal traditionell världbyggaranda. Joss Whedon ville skapa ett mer karaktärsdrivet drama utifrån ett gäng cowboys på drift i den kalla rymden, en överbliven grupp soldater från förlorarsidan som samlades runt den karismatiske kaptenen Mal (Nathan Fillion). Det låter enkelt, men bara det faktum att vi i Firefly för första gången fick se »handhållna«, skakiga, cgi-bilder på rymdskepp kändes helt banbrytande. Och därmed klev genren också in i vår moderna begreppsvärld. Om det inte var för att dramat och karaktärerna var av världsklass hade man kunnat se projektet som början av en Whedonsk negativ trend. Jag ser det i stället som själva höjden av hans gärning. Hans nästa stora tv-projekt, Än i dag är serien, som dåtidens kritiker fann lite udda, förvånansvärt fräsch.

Arrested Development
o-ARRESTED-DEVELOPMENT-facebook

Sara Ödmark: Den ljuvligt skruvade och blink-and-you'll-miss-it-skämttäta historien om familjen Bluth var banbrytande i sin genre. Det faktum att den på svenska fick namnet Firma Ruffel & bygg kanske bidrog till att den till en början inte blev överdrivet populär, men serien har skaffat sig kultstatus och lyckades skramla ihop tillräckligt mycket fans och uppmärksamhet för att få en fjärde säsong på Netflix. En säsong som möjligen var något överambitiös i manusbygget och hade lite för många schemautmaningar med den numera mycket framgångsrika ensemblen för att nå samma kvalitet som i starten, men vi snackar fortfarande om en av de mest halsbrytande roliga komedierna i modern tid. Den som har tråkigt kan roa sig med att leta gömda skämt.

Fringe

fringe_s1_promoJimmy Svensson: Fringe är skapad av J.J. Abrams, gurun bakom Alias och Lost, och handlar om FBI-agenten Olivia Dunham (Anna Torv), som tvingas samarbeta med den udda, men underbara forskaren Walter Bishop (en av mina favoritrollgestalter genom alla tv-tider) och hans son Peter (Joshua Jackson) för att utreda så kallade »Fringe Events«, en massa oförklarliga fenomen som dyker upp över hela världen. Till en början ter sig Fringe som en helt vanlig procedural, med ett nytt fall varje vecka, något som fick många att hoppa av serien ganska tidigt. Jag gjorde det, men efter tips från vänner om att något nytt och unikt höll på att hända med serien så bestämde jag mig för att ge den en ny chans. Och när ni sitter där och tittar på första säsongen och är lite uttråkade – häng kvar! För jag lovar, den blir så mycket bättre i den andra säsongen där den utvecklas till en av de bästa och smartaste sci-fi-serier som gjorts med spännande, komplexa och mystiska storybågar som hela tiden får en att vilja se och veta mer om den inneboende mytologin.

Cracking Up

crackingupKjell Häglund: En klassiker i min tv-värld är Mike Whites och Jason Schwartzmanns Fox-sitcom Cracking Up (tydligen rena mainstream-katharsis för White… men jag bara satt och jäste av stormys i soffan). Den fick bara sex avsnitt, som sedermera aldrig släppts på dvd eller, mig veterligen, streaming men jag minns den fortfarande tydligt efter 12 år – och kanske allra mest för Christopher McDonalds totala hängivenhet i en spritt språngande galen papparoll.

American Idol

kelly-clarkson-american-idol-ftrSara Ödmark: Det känns möjligen avlägset nu, men det är omöjligt att ignorera den genomslagskraft de tidiga säsongerna av American Idol hade i populärkulturen i allmänhet och i tv-landskapet i synnerhet. Under de sista säsongerna såg talangshowen sig utkonkurrerad av nyare och piggare format, men storhetstiden i början av 2000-talet kan ingen ta ifrån dem. Den första amerikanska idolen, Kelly Clarkson, äger fortfarande folkets hjärtan och fick alla att ta till lipen när hon höggravid uppträdde i finalsäsongen med en känslosam ballad. Mest grät Keith Urban och Clarkson själv. 15 säsonger blev det och ett oförglömligt tv-fenomen.

Arkiv X

X-filesStefan Wesley: Fem minuter in i pilotavsnittet går Dana Scully genom källararkivet och knackar på hos Fox Mulder som svarar »Sorry, nobody down here but the FBI’s most unwanted«. Kärlek vid första ögonkastet! Givetvis inte mellan Mulder och Scully, men mellan mig (samt många, många andra) och en tv-serie som påstod att the truth is out there. Vilken sanning det var som fanns där ute hann aldrig riktigt avslöjas, men vi fick i stället träffa alla möjliga utomjordiska monster, inavlade hillbillys och kedjerökande konspiratörer som höll oss trollbundna i nio säsonger och drygt 200 avsnitt under 90- och början av 00-talet. Samtliga säsonger inklusive den tionde som kom i år finns på Viaplay och har ni inte sett dem tidigare är ni bara att gratulera!

Beverly Hills, 90210

BrandonBrendaDylan 

Tora Liliedahl: Beverly Hills, 90210, det var väl ändå den första riktiga tonårssåpan, totalt uppslukande, som man bara inte kunde missa. Och faktumet att tonåringarna var så snygga och glamorösa med de mest dramatiska liv räcker inte helt som förklaring. Jag kommer så väl ihåg ett reportage om serien i nån brittisk nöjestidskrift med svart-vita bilder på Luke Perry, Shannen Doherty och Jason Priestley, och de var bara så j-la coola! Brenda i mitten och sen de vansinnigt attraktiva, 50-tals inspirerade killarna med sina smala polisonger på var sin sida. O-e-mot-ståndliga! De var it, helt enkelt, i alla fall just då. Tidiga 90-talets tv-stjärnor fick ju sällan nåt mer än tillfällig mega-status, tyvärr. Serien ville ju vara lite korrekt och relaterbar, och alla de rika barnen hade massa problem precis som alla andra, ganska vuxna problem var det dock ibland (bl a bröstcancer-oro kommer jag ihåg). Och Brandon var alltid så förnuftig och rättrådig, även om han de första säsongerna bytte flickvänner så som vi andra byter åtminstone lakan. Brenda var också den förståndiga, medan Kelly ficka vara den perfekta blonda bitchen, som dock visade sig ha ett hjärta under all is. Och som de lyckades med triangeldramerna - Brenda, Dylan, Kelly och sedan, när Doherty fått sparken, Brandon, Kelly, Dylan. Och så söta oskuldsfulla Donna och David förstås. Alltid fanns det något par att shippa, även om vi inte visste då att det hette så.

Undeclared

cast-of-undeclared-5Ida Kjellin: Undeclared är precis som ett komedisyskon till Freaks and Geeks. Ett lite mindre rart, mer skämtsamt syskon. Även den serien skapad av Judd Apatow och Paul Feig (Bridesmaids, The Heat). Med Seth Rogen i en av huvudrollerna, Jay Barouchel i en annan (ni kommer känna igen honom, han är med i flera Apatow-filmer) med gästande Freaks and Geeks-kompisar som Busy Philips, Martin Starr och Jason Segel. Undeclared handlar om Steven Karp som börjar på college. Han är liten och spinkig och snäll, och tänker att allt kommer bli så fantastiskt. Enda smolket i bägaren är att hans mamma lämnar hans pappa Hal (Loudon Wainwright III), och hans traumatiserade ensamma pappa börjar tyvärr hänga lite för mycket på campus med Stevens nya polare. I likhet med Freaks and Geeks är dialogen ofta framimproviserad av skådisarna och det känns som att alla haft väldigt roligt när de gjorde serien. Det har man själv också, Undeclared platsar lätt på min Topp Tre Serier Som Lades Ned I Förtid!

Bubblare: Party of Five, Futurama, 21 Jump Street, The Grinder, That 70's Show, New Girl, The Mindy Project, Models Inc., The Tracey Ullman Show, King of the Hill, Prison Break, Family Guy, The Ben Stiller Show, So you think you can dance, Brooklyn Nine-Nine, Glee och självklart Melrose Place.

Just nu på TVdags

TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

Halt and Catch Fire-Bos – den enda äldre kränkta mannen värd att älska

10 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel