Säsongssummering

Genuint & träffsäkert när Pamela Adlon briljerar i Better Things

Betyg 4 av 5

I början av september recenserade jag Better Things här på TVdags. Nu, nio veckor senare, har jag och förhoppningsvis många andra avnjutit säsongsfinalen. Det sista avsnittet blev det jag tyckte alla mest om och aldrig har titelsången, John Lennons Mother, känts mer fulländat passande. Pamela Adlon lyckas så väl med gestaltningen av denna kloka, rättframma mamma Sam och allt vad kärlek, vedermödor och tvivel som hör rollen till. Det känns genuint och träffsäkert – i varje avsnitt sticker det till i hjärtat – »Precis så är det!«, utan att det blir klyschigt eller överdrivet på något sätt.

Better Things lyckas välja den mest typiska stress-situationen som finns för föräldrar och göra den både egen, autentisk och vansinnigt relaterbar.

Det handlar inte heller bara om att vara mamma utan också om att vara (vuxen) dotter och jag älskar hur serien i ett avsnitt låter mor och döttrar turas om att vara den »vuxna«. Avsnittet börjar med den något sargade relationen mellan Sam och hennes mamma Phyllis och ett försök från bådas sida att vårda den. Det har varit lite ledsamt om än realistiskt att se hur Sam behandlat sin mamma en aning nedlåtande och otrevligt under seriens gång. Phyllis kan utan tvekan verka påfrestande och aningslös och det blir uppenbart att de här två har bott grannar med varandra för länge. Kanske är det en praktisk fråga då att ha en mamma på andra sidan gatan när man själv är ensamstående med tre barn är nog så behändigt.

Intressant är det hur Sam blir lik en revolterande tonårsdotter med snarstuckna kommentarer, inte alldeles olikt sin egen tonårsdotter. Riktigt sorgligt känns det dock när Sam inte orkar vara vuxen och göra sin mamma glad med en weekendresa, att följa Phyllis sturska men sårade gestalt kliva ut ur bilen, öppna bagageluckan (nu utan brysk hjälp av Sam) och promenera tillbaka till sitt. Visst kan det också ses som en ansvarig handling att våga avbryta något som man vet kommer bli en katastrof, men inte förvånansvärt ändå blir Phyllis sårad och Sam känner sig misslyckad.

Med de egna döttrarna funkar relationerna betydligt bättre även om självtvivlet finns där. Jag gillar hur Better Things lyckas välja den mest typiska stress-situationen som finns för föräldrar och göra den både egen, autentisk och vansinnigt relaterbar. För vad symboliserar föräldrafrustrationen bättre än vardagmorgonen? Speciellt då det plötsligt ska hittas en klänning i 1940-talsstil, syskonen börjar bråka, ett av barnen inte vill gå till skolan, folk ringer på dörren en efter annan, och allt man tänkt göra är att ha lite facetime-sex med sin snubbe. Sam låter inte kaoset ta över morgonen utan chillar underbart och lite lätt resignerat istället.

Och vem har inte låtit sitt barn, som man vet är friska, vara hemma för att man inte orkar ta fajten just då och för att man en gång gjort misstaget att skicka iväg sitt »friska« barn, som sedan kräkts i klassrummet… Nej? Andra scener som skriker igenkänning är den där Sam blir anklagad för dåligt föräldraskap av ett av barnen för hur man behandlar ett annat och det här att få ens handlande ifrågasatt fast det inte har något med barnen att göra. Jag skulle aldrig vara lika tålmodig som Sam.

Max Better Things
Sista delen av avsnittet handlar om mellanbarnet Frankie som upptäckts på kill-toan. Om man ignorerar denna fixering vid tjej- och kill-toaletter som verkar finnas i USA, så ges igen en uppriktig bild av mammarollen och hur man ibland bara inte låtsas om att se, som när Sam i oändlighet tjatar om fräckheten att tro att hon inte har bättre saker för sig hela dagen än att vara tillhands för sina barn, istället för att på allvar ta tag i frågan varför Frankie helst går på kill-toan. Och plötsligt är det först Frankie som åtminstone försöker vara den vuxna och ta upp ämnet som mamma uppenbarligen inte riktigt vågar prata om. Vuxenheten räcker inte till för någon av dem och Sam nöjer sig med det svar hon får höra och det blir äldsta dottern Max, den annars ofta så gnälliga och upproriska, som sätter på sig vuxenhatten och berättar för Sam hur det ligger till.

I hela serien har jag nog tyckt allra mest om scenerna med just Max även om det så bara är när dottern ignorerar Sams önskan om hjälp med att bära en groteskt stor och tung väska nerför en trappa. Max är den urtypiska tonårsdottern – allt som andra göra blir alltid fel – och som man som mamma bara inte längre har rätt verktygslåda för, som Sam säger. Och på en tonårings vis kan hon vända på en femöring och plötsligt vara den som är mest vuxen i en situation, i det här fallet den som förstår och faktiskt ser Frankie precis som hen är, och också vågar säga det till sin förnekande mamma. Det är så fint! Skildringen av allt det snåriga som skapar en familj.

Jag lär mig 1970-talets musikhistoria av att titta på höstens serier, tidigare Divorce, och nu Better Things som avslutas med Alice Coopers fantastiska Only Women Bleed (om våld mot kvinnor inom familjen). Avsnittet, som är tillägnat Adlons döttrar, avslutas symboliskt med en annan bilresa, en med Sam och döttrarna (med gäst), och den här gången finns ingen ångest, frustration eller känsla av misslyckande. Sjungandes Alice Cooper och på väg tillsammans finns det bara samhörighet. Igen, Sam är tveklöst tillräckligt bra och Pamela Adlon är fantastisk precis som hon är.

Jag har gillat hela säsongen, men säsongsfinalen var den som knockade mig mentalt. Separat är det avsnittet en solklar femma. FX Network som visar Better Things har som tur är redan gett klartecken för en säsong 2 nästa år. Jippi!

Better Things finns på HBO Nordic.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Den stukade storheten i Succession

25 augusti, 2019
Recension

Premiär för HBO Nordics klart hyggliga originalserie Beforeigners

21 augusti, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel