Kommentar

Gatans skådespel: Från The Wire till The Deuce

Minns ni scenen på bordellen i The Wire? Den äger rum någonstans i slutet av säsong 2. Alltså säsongen som utspelar sig i hamnen och som börjar med en grupp döda traffickingoffer som kvävts inuti en container.

Den här texten handlar inte om The Wire, utan om dess skapare, David Simon och hans teams pågående projekt, The Deuce, vars andra säsong snart når sitt slut. Men låt oss ändå börja i The Wire, den extremt kritikerrosade föregångaren till The Deuce, som gång på gång utnämnts till världens bästa tv-serie.

James Francos medverkan har under det senaste året legat serien i fatet, och är sannolikt en av anledningarna till att den inte fått mer positiv uppmärksamhet.

Scenen som jag tänker på skildrar hur strulige men charmige polisen Jimmy McNulty arbetar under cover som torsk. Hans jobb är att bedriva span på den bordell som plockar upp prostituerade kvinnor från Östeuropa, vilka smugglas till seriens skådeplats Baltimore i containrar. När bordellen stormas av polisen är McNulty mitt uppe i att ha sex med två traffickingoffer. Dessa prostituerade kvinnor, menar serien i ett ögonblick av comic relief, kan nämligen inte hejda sig. McNulty som serien igenom har visst kvinnotycke, är själv lite generad över vad som skett, samtidigt som alla hans kollegor, inklusive lesbiska Kima, tycker att det hela är jätteroligt. De skakar på huvudet och säger att han kommer att bli »pervy legend« i kåren.

Detta är ett schizofrent ögonblick i The Wire, för i själva verket vet ju tv-serien att trafficking är exploatering av människor och att sexet som säljs är en vara på en brutal marknad som knappast lämnar utrymme för helt ologiska orgier. Några avsnitt tidigare skildrades hur kvinnorna hålls instängda som djur och mördas efter våldtäkt. Ändå låter The Wire sig för några minuter villigt förvandlas till något mellan en sexistisk sitcom från 1990-talet och en återkommande fantasi om att kvinnor i prostitution jobbar gratis för män som är snälla, attraktiva, bra i sängen, har stor kuk, etc. Jämför exempelvis med när en ung Don Draper blir av med oskulden i Mad Men eller med när Tyrions väpnare Podrick går på bordell i Game of Thrones.

Låt mig förtydliga att detta varken är ett genidrag för att lyfta problemet med poliser som köper eller tvingar sig till tjänster av prostituerade, eller ens ett sätt att visa på McNultys gränslöshet. Det är bara total tondövhet. Oförmågan att förstå och skildra kvinnors drivkrafter och den psykiska påverkan som följer av att vara kvinna i en extremt patriarkal miljö, är tyvärr genomgående i The Wire och har också genererat mycket feministisk kritik.

The Deuce började sändas 2017 och omfattar i nuläget två säsonger. HBO har nyligen även förnyat serien för en tredje och sista säsong. För den som inte är bekant med innehållet så handlar det i bred bemärkelse om relationen mellan den organiserade prostitutionen och porrindustrins framväxt i 1970-talets New York. Vi befinner oss i en period piece med estetik som minner om Taxi Driver, ett slags underland omkring Times Square, befolkat av hallickar och horor, gays och transpersoner, maffiagäng och random halv- eller helkriminella skummisar.

timesquare

Det är inte bara skådisarna från The Wire som återkommer i The Deuce, det är även sättet att med hjälp av omsorgsfullt utmejslade karaktärer berätta om stora samhällsskeenden. The Deuce handlar till exempel om professionaliseringen av sexindustrin som kan ske tack vare tekniska landvinningar i kombination med nya juridiska prejudikat, nöjeskulturens samröre med maffian och den korrupta polisen, gayaktivismen och klubbkulturens formering, och lokalpolitikens pådrivning för gentrifiering av New Yorks centrala områden. Men liksom i The Wire blir David Simon aldrig så intressant som i skildrandet av gatans kultur – the game. Gatans skådespel med spelarnas liv som insats pågår även i The Deuce. 

thunder thighs

Jag tror inte att det går att helt förstå hur bra The Deuce är, om man inte också känner till den feministiska kritiken av The Wire. Därför är det ödets ironi att en av Hollywoods utpekade #MeToo-män, James Franco, spelar inte bara en utan två av de centrala rollerna i The Deuce (enäggstvillingarna Frankie och Vinnie). Francos medverkan har under det senaste året legat serien i fatet, och är sannolikt en av anledningarna till att den inte fått mer positiv uppmärksamhet. Annars handlar det över lag lite ointresserade mottagandet gissningsvis om att serien kan upplevas som svårtillgänglig. Likt The Wire berättas den genom ett brokigt persongalleri i stället för en enskild huvudperson (vars drivkrafter är enkla att förstå och identifiera sig med), den vecklas ut långsamt utan att ge särskilt tydliga dramaturgiska signaler om vart den är på väg, och är dessutom moraliskt mångtydig kring komplicerade ämnen.

Vad som intresserar David Simon är, som han själv ofta framhållit, »inte moraliska aspekter« av kriminalitet, korruption, droger eller prostitution, utan istället hur makt och pengar styr verkligheten enligt förutsägbara mönster, och hur samhället hela tiden tycks strukturera sig självt så att vissa människor blir offer och andra blir förövare.

Om oviljan att moralisera kan man förstås säga mycket – jag har till exempel själv skrivit om att just problematiserande perspektiv på prostitution i bemärkelsen »prostituerade är ›starka kvinnor‹ och inga viljelösa offer«, inte är vad som främst behövs så länge det på varje problematiserande skildring av det faktum att prostitution är dåligt, går hundra Two and a half men och Gossip Girl – serier där prostituerade kvinnor utgör rekvisita i förhållande till en manlig karaktär, och där det är en självklar premiss att dessa »får betalt för att göra något de gillar«, att könssjukdomar och oönskade graviditeter inte existerar och att ingen torsk någonsin är våldsam och farlig.

5-6-chair-propThe Deuce må presentera olika perspektiv på prostitution men blir (möjligen tack vare att bärande avsnitt regisseras av kvinnor, vilket i så fall skulle följa seriens egen tematik) aldrig slarvig på det sätt som The Wire var i sin skildring av inte bara prostituerade utan även av exempelvis strippor, kvinnliga poliser och högstadietjejer. Den svävar heller aldrig på målet om att »jobbet« som sexsäljare är farligare, destruktivare och mer alienerande än alla andra jobb. Serien är också tydlig med att när intimitet säljs som en vara, får det i ett kapitalistiskt system konsekvensen att de som arbetar för att tillhandahålla denna »vara« exploateras. På mikronivå av hallickar och bordellägare (vilka har ett direkt samröre med maffian men också beskyddas av en korrupt polismyndighet), på makronivå av multinationella företag och stater som tjänar pengar på prostitutionen (som till exempel Tysklands statliga bordeller). De som hellre går själva på gatan än låter sig exploateras hamnar likafullt i en mycket utsatt situation. »No one makes money off my pussy but me«, som Maggie Gyllenhaals karaktär »Candy« säger strax innan hon blir rånad och grovt misshandlad av en torsk, och ser en utväg i att göra »fuckfilms« istället.

Gyllenhaals skildring av Candy, en före detta fin flicka ur medelklassen med någon form av oskildrat trauma i bagaget och hennes väg från gatans smartaste hora till porrskådis och sedermera porrfilmsregissör med viss agens och semi-feministiska idéer om erotik (»tänk om kvinnan tog initiativet«), är den berättelsebåge som har fått mest positiv uppmärksamhet i mottagandet av The Deuce. Det beror säkert på Gyllenhaals starka skådespelarprestation, men även på att »feministisk porr« och »glastaket« för kvinnor inom porrindustrin är ungefär där den GAL-progressiva tv-publiken befinner sig i dessa frågor.

candy1

Medan Gyllenhaals sympatiska och något idealiserade Candy under säsong 2 framför allt får belysa hur svårt det är att ta sig fram som kvinnlig regissör, ger koksade porrstjärnan Lori i Emily Meades gestalt en annan, på många sätt mer drabbande bild av hur »jobbet« hanteras genom reifikation, det vill säga att själva jaget separeras från handlingarna som utförs. Lori börjar som ny i stan, vårdslös, kaxig, hungrig. I takt med att hon passerar milstolpe efter milstolpe i porrfilmsvärlden bryts hon metodiskt ner av hallicken CC, som både tjänar på och hotas av hennes framgångar. Loris berättelse är mer stereotyp än Candys, ändå upplevs den som mer utmanande.

lori

Relationen mellan hallicken och horan eller, med gatans språk, a girl and her man, utgör gravitationspunkt i The Deuce och öppnar för verkligt intressanta och ofta oroande och obekväma skildringar av makt. Mörkret är mänskligt, de »street workers« som vi får följa agerar inte ont eller gott utan inom det lilla utrymme som erbjuds: oavsett om de lyckas bryta sig ut och lämna livet på gatan, eller utan samvetsbetänkligheter på »daddys« uppdrag rekryterar en aningslös 16-åring från hembyn med löften om att få bli modell. Men hallickarna själva är också produkter av systemet och kan i ena stunden bete sig som maktfullkomliga psykopater, för att i nästa bli sårbara pojkar som känner sig illa berörda av rasism och får en existentiell kris när deras manlighet hotas.

Utklädningskoden »Pimps 'n' Pornstars« associerar nog många i första hand med svennig studentskiva, men i själva verket anspelar den på en estetik och kultur som är ett ämne i sig.

sweet daddy
Pimpkostymer till salu på random maskeradsajt.

maxresdefault

Pimpkulturens ursprung och senare inflytande på artister inom gangsta rap (via författare som Iceberg Slim) är emellertid inte helt självklar för alla tittare, särskilt inte de svenska. I serien får man ett hum om denna kultur genom kläder, bilar och andra attribut (käppen, till exempel, som är modeattiralj och misshandelsverktyg i ett), men också genom CC:s möte i säsong 1 med en legendarisk pimp, och de återkommande diskussionerna mellan de tre hallickarna, CC, Rodney och Larry. Dessa kan sägas representera olika kända strategier för att uppnå kontroll över kvinnorna vars pengar hallickarna »håller åt dem« . Medan CC är en klassisk manipulerande och våldsam mindfucker och Rodney mest tycks styra genom att söndra med hjälp av droger, använder den mer lynniga och fåfänga Larry Brown likt sina girls ofta sex för att få det han vill ha. Även på andra sätt liknar han dem, och att Larry dras till bekräftelse mer än pimp-yrket i sig är ett skäl till att även han sugs in i porrindustrin.

larry
Darlene och Larry.

Mot slutet av säsong 2 har vi börjat förstå att övriga nyckelfigurer som tvillingarna Frankie och Vince, bögklubbägaren Paul och bartendern Abby som lämnat sin priviligierade uppväxtmiljö för att leva där livet händer, börjar närma sig sina respektive öden (i Abby skymtas till exempel en framtida politiker). Men framför allt befinner vi oss på en plats där porrindustrin genererar positiva möjligheter för en rad gestalter. Den är en mindre farlig arbetsplats än gatan, den erbjuder kvinnor frihet från hallickarna, den kastar om roller så att männen blir sämre betalda porrstjärnor än kvinnorna, den ger kvinnor mer agens och kontroll och möjlighet att påverka de fantasier som kommersialiseras. Men pengarna kommer fortfarande från maffian och drogerna och våldet finansierar och upprätthåller systemet – trots att maffialedare Rudy uppenbarligen ser en trevligare arbetsmiljö framför sig där det går att tjäna pengar utan mord och annat slafs. Än så länge har vi dessutom bara fått en föraning om de psykologiska konsekvenser som industrin skapar hos enskilda individer. Brickorna må ha skyfflats om, men spelet fortsätter.

Både The Deuce och The Wire finns på HBO Nordic.

Just nu på TVdags

Kommentar

Pete Holmes förändring & vändning i Crashing – HBO:s snällaste serie

18 mars, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Good Fight är Trump-erans största motstånds-måste

17 mars, 2019
Klipp

En mycket mörkare Fresh Prince i en fejk-trailer som ger mersmak

15 mars, 2019
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om David Brent, Beta-bröl & papier maché-tigern

15 mars, 2019
Recension

The House that Jack Built: pretentiös, rolig & så in i helvete grotesk!

15 mars, 2019
Trailer

»I like this one« – Här är ännu en Avengers: Endgame-trailer

14 mars, 2019
Recension

Nya Kevin Costner-serien Yellowstone är långt ifrån perfekt – men berör

14 mars, 2019
Tips

Bio-tips för stockholmare: Guldbaggefestivalen 15–17 mars

13 mars, 2019
Kommentar

Ändra texten inför Eurovision, John! Det är inte slang, det är bara fel

13 mars, 2019
Klipp

Dödskraschen med Ethiopian Airlines kan vara Donald Trumps vidrigaste skandal

13 mars, 2019
Kommentar

Vi gratulerar text-tv på 40-årsdagen!

12 mars, 2019
Säsongspremiär

Det viktigaste vårtecknet? Trädgårdstider är tillbaka!

12 mars, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel