Film

Feminism, folktro och zombies – koreanska guldkorn på Stockholms filmfestival

I dag startar årets upplaga av Stockholms filmfestival, och av filmerna i programmet har jag redan sett tre. Här är en genomgång av dessa tre.

The Handmaiden

Den senaste filmen från Park Chan-wook, regissör till den grymma Oldboy, och den grymt underskattade Joint Security Area (den senare baserad på en roman av Park Sang-yeon som även var medförfattare till TV-dramat Roots of the Throne från tidigare i år.)

The Handmaiden är även den baserad på en roman – Sarah Waters Fingersmith från 2002. Eller inspirerad av, som Waters själv insisterade på att det ska stå – första halvan av filmen följer boken slaviskt, om man med slaviskt menar att den flyttar handlingen från brittiskt 1800-tal till koreanskt 1930-tal, för att sedan bygga upp en delvis egen historia efter det.

Handlingen, ja. Korea, 1930-tal, japansk ockupation. En bedragare som utger sig för att vara en greve Fujiwara (Ha Jung-woo) anlitar en ficktjuv vid namn Sook-hee (underbara nykomlingen Kim Tae-ri) för att bli ny tjänarinna åt den förmögna, men psykiskt svaga grevinnan Hideko Kim Min-hee), för att på så sätt få Sook-hee att göra grevinnan attraherad av honom själv, så att han kan stjäla hennes rikedomar. Sedan går det snett när grevinnan i stället blir förälskad i Sook-hee.

Få regissörer har samma känsla för visuellt berättande som Park, och filmen är en fröjd för ögat. I hans filmografi är det dock ibland desto svajigare på manusfronten, fast den här gången har Park och hans medförfattare Chung Seo-kyung överträffat sig själva. Det är en hisnande romans-heist-drama-komedi, som förstår var och en av sina genrer till fullo. Den är också årets kanske mest oväntade feministfilm. Jag kan inte gå in för mycket på hur den är feministisk utan att spoila viktiga delar av handlingen, men jag kan ju ta som exempel att Hidekos perversa morbror (Cho Jin-woong från Signal, och kommande koreanska remaken av Entourage) är besatt av att kränga porromaner till sina polare, och använder Hideko och en docka i människostorlek för att agera ut böckerna. Kontrastera det med de erotiska scenerna mellan Sook-hee och Hideko – lika sexuellt vågade, men mer finstämda och mindre vulgära.

Train to Busan

Zombies på ett tåg! En vansinnesfärd genom Sydkorea från Seoul i norr till Busan på sydkusten. Frånskilda pappan Seok-woo (Gong Yoo) och hans dotter Su-an (Kim Su-an) ska på dotterns begäran åka och hälsa på mamma. Precis när tåget lämnar stationen utbryter en zombiesmitta av typen »Zombies som inte har några problem med att springa eller hoppa«. Nyheterna rapporterar det först som att arbetarklassen gör uppror, vilket också är mer eller mindre allegorin här – Seok-woo är banktjänsteman och en självisk jävel som borde spendera mer tid med dottern, medan filmens andra huvudkaraktärer är ett arbetarklasspar (Ma Dong-seok och Jung Yu-mi) där han är den vänligaste själ man kan tänka sig, och hon förstås är höggravid eftersom det är en monsterfilm. Ombord på tåget finns även andra monsterfilmsarketyper som det äldre systerparet, gymnasieklassen och antagonisten som är ännu mer av en självisk jävel än protagonisten, men som inte har vett nog att lära av sina misstag.

Så karaktärsgalleriet är inget nyskapande. Tur då att filmen är så fullkomligt non-stop sinnessjuk, så som bara koreanska action-thrillers kan vara – ja, filmen är nog mer action-thriller än skräckfilm. Manusförfattarna Park Ju-seok och Yeon Sang-ho, varav den senare även är regissör, har på ett fantasifullt sätt utnyttjat alla tänkbara situationer som kan uppstå om zombies invaderar ett tåg. Visst, det finns ett tillfälle då en karaktärs handling lutar alltför mycket åt det melodramatiska, men när resten av filmen är så renodlat underhållande, så kan man leva med det och lite till.

Regissören Yeon Sang-ho har tidigare bara gjort tecknat, så det här är hans första spelfilm. Det finns dock en tecknad prequel, Seoul Station, som också visas på filmfestivalen. Det ryktas hejvilt om en Train to Busan 2, och den kommer nästan garanterat bli av, men då blir det dock utan Yeon som är ointresserad av att fortsätta berättelsen.

The Wailing

Skräckfilm som liknar inget annat. Utspelas i en liten by på landsbygden. Byn drabbas av mystiska mord och sjukdomar, och den lokala polisen Jong-goo (Kwak Doo-won) försöker ta reda på vad som egentligen händer. Har alla blivit infekterade av någon skum svamp? Vem är den mystiska, excentriska vitklädda kvinnan (Chun Woo-hee)? Vad har den japanska främlingen (Kunimura Jun) som bor i ett litet hus utanför byn med saken att göra?

Filmen baseras stentungt på förkristen, förbuddhistisk, koreansk folktro, där varje by har en skyddsgud, och ondskan kan ta många former. Även om man inte förstår alla referenser till denna folktro, så är filmen fortfarande ett väldigt underhållande unikum som är nästan olagligt bra trots sin över två och en halv timmars speltid. Regissören och manusförfattaren Na Hong-jin har jobbat med filmen i hela sex år, ända sedan hans senaste film, thrillern The Yellow Sea släpptes, och ansträngningen märks. Det kan inte ha varit en enkel film att få ihop, men han har lyckats med bravur.

Just nu på TVdags

Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Bästa buddy cop-duon sen Turner & Hooch

24 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Miss Lis starka Ljungström-tolkning regerar i kvällens Så mycket bättre

23 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel