Klassiskt fall av »Gillar du filmen så kommer du älska serien«?

Fargo smeker härligt men farligt medhårs

Bröderna Coens Fargo från 1996 toppar nog mångas listor över de bästa filmer som någonsin gjorts. Det är en film de flesta gillar och som man likt Nyckeln till frihet kan spotta ur sig bara så där om man känner att man måste vidare i en dialog som låst sig, eller om man inte kan så mycket om film men ändå vill ge ett hyggligt intryck när man får den där frågan »vilken är din bästa film?« – precis som när någon frågar mig om bilar och jag (tänk Homer Simpson) svarar Volvo. Och sedan: »Jag rullar.«

Det finns många filmer av det här slaget. De flesta i ständig kamp med varandra om något slags erkännande på IMDB:s tråkiga rankinglista, sönderglodda och diskuterade till leda av diverse filmskoleelever. Tycka vad man vill om Fargo, men personligen har jag svårt för att betygsätta den. Liksom Gökboet har den blivit mer än bara en film. Den har avancerat till klassikerkategorin.

FX Fargo har det där som får en att kika mellan fingrarna i vissa scener. Om den bara kunde skruva ner den kraftigt ljudande tonen från dess största inspirationskälla: Coens Fargo.

Ovanstående stycke kan tyckas sakna relevans, för nu är det ju inte Coens film Fargo som har premiär i dag på HBO Nordic, utan FX-serien med stjärnor som Martin Freeman, Billy Bob Thornton och begåvade nykomlingar som Allison Tolman. Dessutom en ny story som förvaltas av nya regissörer. Nästan tjugo år senare! Herresatan! (Fast den tar sin början 2006.)

Även om jag alltså inte är något större fan av filmen Fargo så blev jag sugen. Jag har gillat Billy Bob ända sedan han drack Angelina Jolies blod och ser enbart Peter Jacksons sentida sömnpiller för Martin Freemans skull. Det här borde ju bli bra, eller?

Både ja och nej. Vad som först gjorde mig orolig, och som gnagde inom mig när jag började se de två första avsnitten, var en kommentar på IMDB: »Tyckte du om filmen kommer du älska serien.« Brr, jag skyr den typen av folkliga garantier. Liksom: »Tyckte du om boken kommer du inte bli besviken.« Det är aldrig vad jag är ute efter.

Jag vill inte bli serverad en säker och trygg serie som helt och hållet motsvarar mina förväntningar. Jag vill inte ha ännu en »Film för alla«. FX Fargo siktar mot magen, men träffar foten. Men vad gör det, folk kommer att älska det här, de kommer att döpa (eller döpa om) sina barn till Lorne eller Lester. Fargo kommer att bli årets snackis och Billy Bob Thornton har nog till och med en chans på Tarantinos western, som pälsjägare med talfel.

Okej, moving on till det som ändå kommer få mig att fortsätta titta på Fargo. Historien.

Lorne Malvo (Billy Bob) anländer till en småstad någonstans i Minnesota och i hans spår följer ond bråd död. Bortsett från att Billy Bob ser ut som en crazy buspojke knappt fyllda femton (vilket borde vara läskigare än det är) så fungerar han bra som pulskännare med förmågan att trycka på människors »rätta« knappar. Typiskt Coensk företeelse som vi senast såg i No Country for Old Men, förresten.

Inledningsvis är det främst den kuvade Lester Nygaard (Martin Freeman) som drabbas. En riktig tönt. Mobbad och förnedrad av alla, inklusive sin egen fru som inte ens vill titta på honom när de har sex. Jag funderar snabbt över alla dessa filmiska överkörda män som, till publikens jubel, får chansen att ge igen. Är tanken att vi ska förakta dem (alternativt skratta åt dem), för att sedan heja på dem när de tar till hammaren? Antagligen både och.

Vad gäller hammaren så blir det både våldsamt och blodigt, något jag misstänker kommer förvärras successivt. Även spänningen, såklart. För även om jag förhåller mig skeptiskt till mycket i Fargo så går det inte förneka att den har det där som får en att kika mellan fingrarna i vissa scener. Om den bara kunde skruva ner den kraftigt ljudande tonen från dess största inspirationskälla: Coens Fargo. För jag vill verkligen kunna rosa serien även om jag inte älskade filmen.

Fargo går på HBO Nordic varje onsdag med dubbelasvsnittspremiär i kväll.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel