Recension

Familj vinner över platta skurkar & ologisk mytologi i Shazam!

Betyg 3 av 5

Efter sitt misslyckade försök att kopiera Marvels framgång – som resulterade i en medioker Justice League-film, verkar det som att DC har lagt över fokus på att skapa fristående filmer med mer lättsam ton. Aquaman bjöd på ett imponerande äventyr (trots sin fruktansvärt dåliga dialog) och deras nya film Shazam! är en familjekomedi med betoning på familj.

Komedi är verkligen den enda logiska genren att göra den här filmen i, för seriefigurens premiss är så enastående barnslig att den inte går att uppdatera med fullt allvar. Det var nämligen 1939 som förlaget Fawcett Comics ville göra egna superhjältar efter att ha sett hur populär Stålmannen blivit. De bestämde sig för att skapa en Stålmannen-kopia, fast i stället för en Clark Kent-typ som hjältens alter ego, så var det en liten pojke. Så idén var alltså att 12-åriga Billy Batson fick magiska krafter av en trollkarl, och när Billy sa ordet »Shazam!« så förvandlades han till den vuxna superhjälten Captain Marvel.

shazam6

Tidningen blev jättepopulär och Fawcett Comics blev stämda – inte på grund av Captain Marvels namn (Marvel Comics etablerades inte förrän på 60-talet), utan för att skaparna av Superman med all rätt tyckte att karaktären var för lik deras skapelse. Det här ledde till slut att Fawcett Comics gav upp rätten att publicera Captain Marvel-serier, och när superhjältetidningar än en gång blev populära så köpte DC rättigheterna till den här figuren som de alltså tidigare stämt ett annat förlag för att det var en kopia av deras egna mest populära publikation. Ja, det är lite komplicerat, men även ganska fascinerande. Vid det här laget hade Marvel Comics skapats och lagt beslag på Captain Marvel-namnet, så DC kunde fortfarande kalla sin hjälte Captain Marvel, men tidningen var tvungen att byta namn till Shazam! På senare år har de dock helt övergivit namnet Marvel, och nu kallas figuren i serietidningarna såväl som i filmen för Shazam.

marvel family

Precis som med de flesta figurer som skapades för så länge sen så finns det många aspekter som är komiskt fåniga. Captain Marvel hade en medhjälpare som hette Captain Marvel Jr. De var inte släkt, Billy Batson bestämde sig bara för att dela med sig av sin magi, och den handikappade pojken Freddy Freeman blev också till superhjälte, men av någon anledning så var han fortfarande ett barn när han förvandlade sig. Billys nyupptäckta tvillingsyster Mary blev till Mary Marvel, och hon förvandlades inte heller till vuxen när hon var superhjälte. Det gjorde dock de tre Lieutenant Marvels, som var tre pojkar som alla också råkade heta Billy Batson och som kom från olika ställen i USA. För att skilja på dessa tre pojkar-som-kunde-förvandlas-till-supermän så kallades de »Tall Billy,« »Fat Billy,« och »Hill Billy.« Det fanns till och med en Uncle Marvel som inte hade några superkrafter – han bara låtsades att han förvandlades när han sa »Shazam!«, men egentligen tog han bara av sig sina kläder och hade en hemmagjord röd dräkt under…

Captain Marvel blev till film redan 1941, på den tiden när man var tvungen att gå på bio för att se avsnitt av en serie. Filmserien Adventures of Captain Marvel finns att se på YouTube, men jag kan inte påstå att den har något direkt underhållningsvärde förutom hur fascinerande det är att folk 79 år senare igen går på bio för att se en pojke bli till man genom att ropa »Shazam!« Under titeln Shazam! gjordes även en otecknad tv-serie 1974 där Billy Batson åkte runt i en husbil tillsammans med en äldre man, letandes efter folk att hjälpa. Lite småkul att se om man kan få tag på den, men en bra serie är det ju inte – väldigt typisk för sin tid. Det enda man behöver är egentligen att se den spektakulära introsekvensen:

Den nya Shazam!-filmen är en modern tolkning där vi träffar en föräldralös, 14-årig Billy Batson som efter en svår uppväxt placeras hos en idyllisk fosterfamilj där Jerry från The Walking Dead är pappan, och två av syskonen är de två bästa barnen på tv – Evan från Fresh Off the Boat, och yngsta dottern Annie från This Is Us. Billy blir slumpmässigt (?) utvald att få Shazam-magin, vilket hans superhjälteälskande fosterbror Freddy tycker är det häftigaste som någonsin hänt, och tillsammans utnyttjar de Billys nya krafter för att  ha skoj, innan en superskurk börjar härja i staden.

shazam2
Bäst i filmen är Faithe Herman som Darla Dudley och Ian Chen som Eugene Choi, familjens två yngsta barn.

Filmen är kul, trevlig och lagom underhållande, och jag skulle nog påstå att jag gillar den bättre än de andra filmerna i DCEU-världen. Den bjuder inte på en lika imponerande äventyrs- eller actionupplevelse som Aquaman eller Wonder Woman, men Shazam! har lite mer hjärta, och även om jag inte tycker att humorn är lika träffsäker som i Marvels filmer så tar den i alla fall ett steg i den riktningen. Zachary Levi, som hade huvudrollen i actionkomediserien Chuck, och som senast sågs i andra säsongen av HBO:s fantastiska serie The Marvelous Mrs. Maisel, spelar Billy Batsons vuxna Shazam-personlighet. Levi passar utan tvekan utmärkt i rollen som komisk superhjälte, men det är mycket i utförandet som trots en moderniserad berättelse fortfarande inte funkar för mig. Den barnsliga idén om en pojke som kan bli vuxen när han vill var ju perfekt för simpla berättelser riktade åt barn på 1940-talet, men i sina försök att uppdatera det hela för dagens publik har filmen helt och hållet missat att ge oss en anledning till varför Billy Batson måste förvandlas till en annan person för att kunna vara superhjälte.

I filmen är Billy en gatusmart fjortonåring som är cool och typiskt filmsnygg. Han är redan den killen som de flesta önskar att de kunde vara när de är i den åldern! Den enda anledningen att skolans taskiga mobbare ens ger sig på Billy är för att han försvarar Freddy, som är den stereotypiska nörden. Om Freddy varit huvudpersonen så hade det känts logiskt att han blev den här magiska övermänniskan Shazam och därigenom kunde leva ut alla sina drömmar och fantasier, men i filmen känns det som att den enda anledningen till att just Billy förvandlas till Zachary Levi (i stället för att precis som exempelvis Peter Parker vara vanlig tonåring med superkrafter) är för att det är så det är i den 80 år gamla förlagan. Mycket av filmens humor är byggd runt att Billy blir till en vuxen man och fortfarande beter sig som en tonåring, à la Tom Hanks i Big, men i den aspekten tycker jag inte att Zachary Levi är helt övertygande. Jag älskar att se karaktärer som byter kroppar om skådespelarna är bra på att gestalta varandras gestaltning av rollfigurerna, men jag tycker inte att Levi gör det här. Asher Angel spelar Billy Batson, och i stället för att Zachary Levi spelar Asher Angel som Billy Batson, så spelar han bara sig själv med mer barnslig humor, vilket gör att Billy och Shazam inte känns som samma karaktär. Hade filmen egentligen förlorat någonting på att med datoreffekter gjort Asher Angel se mer vuxen ut i stället för att ha en äldre skådespelare som varken låter eller ser ut som honom?

shazam1
Filmen börjar med en mysigt kuslig flashback som för mina tankar till magiska 80-talsäventyr som Den oändliga historien.

Konstigt nog valde de att inte använda Shazams största skurk från serietidningarna, Black Adam, i filmen. Figuren, som är som en ond version av Shazam, har på senare år gått från att vara skurk till antihjälte i serietidningarna, så Warner Bros planerar att ge honom sin egen film med Dwayne »The Rock« Johnson i huvudrollen. I stället är Shazams skurk Doctor Sivana, en riktig Lex Luthor-kopia, vars fascination med den här Shazam-magin fastställs redan i den spännande flashback-sekvensen som inleder filmen. Men efter att han fått sina onda superkrafter känns hans mål och drivkraft väldigt otydliga. Något annat i filmen som också känns omotiverat är Shazam-trollkarlens fiender – sju demoner som ser ut som monster från en skräckfilm, och de är de sju dödssynderna. Hur, varför och på vilket sätt det här är de sju dödssynderna specificeras aldrig, och även om de alla ser olika ut så får man ingen uppfattning om vem som är vem eller vad de kan åstadkomma som personifikationer av dödssynderna, förutom att hoppa runt och bita huvudet av folk. Det finns inte heller så vitt jag kan se någon tematisk koppling mellan dödssynderna och Shazam eller resten av filmens handling. Det är ännu en sån sak som uppenbarligen bara är här för att det varit så i serietidningarna, men medan sånt görs i alla superhjältefilmer så brukar det bakas in på ett sätt så att det känns logiskt.

shazam4
Ja, här är ju dödssynderna i den allra första Captain Marvel-tidningen, vilket förklarar … ingenting.

Jag hade inte förväntat mig att Shazam! skulle ha några direkta kopplingar till DC:s andra filmer eftersom det inte verkar finnas några omedelbara planer för en Justice League-uppföljare och Ben Affleck sagt att han är färdig som Batman, men filmens skapare har överraskande nog proppat filmen full av referenser till Batman och Superman. Som superhjältefantast har Freddy deras loggor på alla sina t-shirts, han äger massor av samlarobjekt, nämner dem titt som tätt, och filmen tar varje chans att visa leksaker med de två hjältarna. I eftertexterna får en tecknad Shazam träffa alla Justice League-medlemmar, och den andra extrascenen efter alla eftertexter är ett skämt på bekostnad av en av dem.

shazam5
Shazam plockar upp en stor Batman-figur för att kasta på skurken.

Även om jag inte blev jätteimponerad av Shazam! så finns det absolut tillräckligt där för att jag ska vilja se om de kan utveckla och ta berättelsen till nästa nivå i en uppföljare. Det är lite kul att Marvels Captain Marvel just kommit ut och nu kommer DC:s original-Captain Marvel gå på bio samtidigt. För mig råder det ingen tvekan om att Captain Marvel är den bättre filmen av de två – mer påhittig action, finurligare berättelse, roligare humor, mer spännande visuellt – men Shazams styrka är kanske att den är simpel och lättsam eskapism utan någon invecklad mytologi eller dödliga konsekvenser.

Shazam! har biopremiär i dag!

Just nu på TVdags

Tips

Den stora älgvandringen – det mest rogivande du kan se nu

18 april, 2019
Gruppdiskussion

Premiär för Game of Thrones-cirkeln! Vi pratar om drakjagis, Smirk-Bran & klimathotet

17 april, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: dokumentärfilmaren Erin Lee Carr, dotter till David Carr

15 april, 2019
Game of Thrones

Inför sista säsongen av Game of Thrones – minns ni hur det slutade?

14 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kvävande instängd spänning i The Act

14 april, 2019
Teaser

Wow! Första titten på Star Wars: The Rise Of Skywalker

12 april, 2019
Recension

Serietidningsaktigt våld i charmiga Hellboy – Gore det så gore det!

12 april, 2019
Kommentar

»För många kockar«-känsla i HBO:s överambitiösa miniserie Fosse/Verdon

11 april, 2019
Tips

Nu tillgänglig i Sverige! Skönhetsideal krossas i hyllad romcom

8 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: smarta, sanningssägande krigsflykting-komedin Home

7 april, 2019
Säsongspremiär

Du var ny, rapp & fräsch – nu gammal skåpmat… Vad hände, Killing Eve?

7 april, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: »Us«-aktuelle filmklipparen Nicholas Monsour

6 april, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel