Kommentar

End game: TVdags släpar Game of Thrones till tinget!

Det är alldeles för lätt att hugga halsen av en film eller en serie som inte faller en i smaken. Det är mycket svårare att förklara varför någonting är bra eller värt att se än att peta med pekpinnar i öppna sår. Att låta bli att röra vid kadaver är en bra regel. Det är en sådan sak som flugor och larver och annat knytt lär oss i naturen. Det viktiga är att koncentrera sig på det som ger och undvika det som tar.

Men det finns förstås tilldragelser som kräver undantag från regeln. Som när en bra och nydanande serie plötsligt börjar blöda kring munnen. Då måste pinnen fram och en siare måste peta och konstatera att det ännu blodfyllda köttet faktiskt är dött. Och om ingen vill se att det döda är dött trots att det ser levande ut. Om det rör sig om levande död. Då måste en mörk riddare rida in och göra processen kort. Hugga huvudet av det smittsamma och hålla upp det i sin järnhandske så att vi kan stirra sanningen i ett rödstrimmigt vitöga. Den tiden är kommen nu. Ty det vandrar en död serie ibland oss och sprider sömngrus i våra ögon. Vi måste väckas.

madman

Och många är vi som förtrollats av den titaniska tv-serien Game of Thrones. Många fortsätter också att låta sig förtrollas. Trots det som visades förra måndagen. Det är okej, förstås. Även jag såg på den föregående säsongen och de två nya avsnitten av säsong sju med våta nostalgiska ögon och lät mig villigt luras. Jag stod ut med tomheten, banaliteten och planlösheten eftersom allt var så läckert invirat i färg och form och PR. Det såg ut att vara bra. Jag trodde därför att det var bra. Eller ville tro det. Förnekelse är en mycket mänsklig belägenhet. Förhoppningsvis kan den också vara ett första steg mot insikt. För efter det tredje avsnittet tycker jag mig äntligen kunna se klart igen. Med slagkraften hos en isbergs-metafor illustrerade nämligen denna vederstyggliga episod hur hårt Game of Thrones har havererat. Det var som att se ett lika påkostat som oönskat avsnitt av Sinbad från mitten av 1990-talet.

sentence

Bedrövliga repliker, misslyckad pampighet, undermåligt spel till följd av replikernas uselhet. Dålig redigering, omåttlig övertydlighet och ett melodramatiskt hopkok på gamla meriter. Alla de en gång så levande karaktärerna bara stod där framför oss nu. Blick stilla, med händerna längs sidorna och pratade och refererade som om de förpassats till Days of Our Lives. Och det enda de talade om var saker som vi redan visste. Som om vi vore dumma i huvudet. Som om vi inte varit med i sex hela säsonger. Inte ens den kungliga incesten är spännande längre. Hur lyckas man vattna ur en sådan relation? För att inte tala om den dramaturgiska strukturens sönderfall. Den ligger som ruiner framför oss. Utspridda skärvor av akvedukter som en gång strömmade nya världar till våra pannlober. Det är ett sådant slöseri med resurser och berättelser att det skapar känslor av äckel. Det enda som håller min blick kvar vid tronen ikväll är en brinnande önskan att få se den otäcke Nattkungen slå sin beniga rumpa i järnet och med isande döda ögon ödelägga hela den här degenererade produktionen.

huvud

Det är helt enkelt på sin plats att gripa den senaste säsongen om strupen och släpa den till Tinget. Min mening är att om dagens avsnitt inte levererar måste vi inse att det är över, låta domen falla och gå vidare. Så var god stig fram nu ärade digitala baneman och sköldmö. Er härskare har samlat er för att pröva om det är dags att döma Game of Thrones till döden?

Säg er mening i denna sak. Vid bifall är jag villig att svinga svärdet.

Avsnitt fyra av sjunde säsongen av Game of Thrones släpps på C More och HBO Nordic i dag.

Just nu på TVdags

TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

Halt and Catch Fire-Bos – den enda äldre kränkta mannen värd att älska

10 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel