Säsongspremiär

Du var ny, rapp & fräsch – nu gammal skåpmat… Vad hände, Killing Eve?

Första säsongen av Killing Eve hamnade nia på min topp-tio-lista förra året. Sandra Oh var briljant som MI5 tjänsteman/wannabe agent och jag tyckte hennes Eve var betydligt intressantare än Jodie Comers lönnmördande Villanelle, även om de två skapade ett fängslande par i den katt-och-råtta-lek som tog oss runt halva Europa och Ryssland. Jag gillar att se medelålders kvinnor hitta nya intressen och vägar i livet och Oh lyckades med ett rolig, känslosamt och lågmält porträtt av denna ordinära, uttråkade kvinna som plötsligt ser som sitt kall att hitta en kallblodig mördare. 

Psykopater kan vara ett underhållande inslag i en specifik historia, men de är inte så himla intressanta i längden.

Men alla serier kräver inte en fortsättning. I detta fall var jag mätt, den spännande och intrikata historien hade nått ett slut även om slutgiltiga upplägget öppnande för säsong 2. Känslan efteråt påminde om den efter psykologiska thrillern You, också den om en slags katt-och-råtta-lek mellan psykopat och kvinna. You var beroendeframkallande och riktigt intressant, men även där hade historien gärna fått ta slut. Psykopater kan vara ett underhållande inslag i en specifik historia, men de är inte så himla intressanta i längden. Psykopati är en personlighetsstörning, inget övergående sjukdomstillstånd, det är inte så att de kommer friskna till. Efter 8–10 avsnitt förstår man hur de funkar och kanske just därför, inte hur historien ska kunna fortsätta och utvecklas?

Efter tre avsnitt av Killing Eves andra säsong, så har jag inte fått svar på den frågan. Villanelle är precis som tidigare, en iskall mördarpsykopat med ett frustrerande barns karaktärsdrag, »attention-seeking, spoiled, easily bored« som Eve sammanfattar det. Eve är fortfarande oförmögen att prata med sin make eller att ge sin honom någon slags uppmärksamhet eller omtanke. Det är tjatigt och tråkigt att se hans besvikna min. Kanske är det tänkt som ett svar på den meningslösa fru-rollen som vi fått se många gånger förr, men att det nu är en man som fått den rollen gör det inte bättre. 

Där första säsongen kändes ny, rapp och fräsch så presenterar den andra mest trögflytande gammal skåpmat.

Det begås nya mord, Eve blir en del av ett nytt team (söta Kenny är kvar dock som tur är) och Villanelle är svartsjuk och kärlekskrank, men berättelsen famlar efter en röd tråd. Dialogen, historien och de situationer som Villanelle hamnar i – det hela känns väldigt krystat. Där första säsongen kändes ny, rapp och fräsch så presenterar den andra mest trögflytande gammal skåpmat. Den har inget vi inte fått smaka på förut och jag har svårt att tänka mig att seriens skapare Phoebe Waller-Bridge har haft några som helst slevar i kastrullerna. Sandra Oh är fortfarande fantastisk dock. Jag gillar det vardagliga hos henne, det subtilt nedtonade. Hon söker inte uppmärksamhet, fast något söker hon fortfarande och det är väl just det som gör att jag kanske ändå kommer fortsätta titta. Jag vill veta var hennes åktur tar slut.

Andra säsongens första avsnitt av Killing Eve finns redan på HBO Nordic. Officiell premiär på måndag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kate Mara som sexförbrytare i »A Teacher«

22 november, 2020
Recension

Saint Maud borde helgonförklaras – eller åtminstone kultförklaras

20 november, 2020
Säsongspremiär

Dags för 1980-talet när The Crown är tillbaka på Netflix

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Kjellman & Brynolfsson i »Kärlek & anarki«

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: hockey-hatkärleken i »Björnstad«

8 november, 2020
Recension

Beck – undercover: en medioker krimstory men med nya pusselbitar i Beck-universumet

6 november, 2020
Streamingtips

Äntligen! Nu finns Cityakuten på C More

2 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Ministern« på SVT är ett unikum

1 november, 2020
Recension

Nu på Viaplay! Josephine Bornebusch jobbiga & välspelade social distansering-drama Orca

30 oktober, 2020
Intresseklubben Antecknar #75

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Lifeforce

29 oktober, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för The Undoing – Kidman & Grant i välgjord men grund whodunnit

26 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Genial svensk tv-humor i »Premiärdatum oklart«

25 oktober, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel