TVdags-kalendern lucka 15

Drabbande kvinnoporträtt & lågmäld melankoli i Certain Women

Jag älskar att befinna mig på Kelly Reichardts våglängd. Efter att ha sett fem av den amerikanska regissörens sex långfilmer – och älskat merparten av dem – har jag lätt för att hamna just där. Det är väl det som innebär att ha förtroende för en regissör. Oavsett vart vi är på väg, och hur, litar jag på hennes berättande. Jag vet att jag är i goda händer. Trots ett ofta lågt tempo, en melankolisk ton och minimalt med framåtdrivande »handling« i den Hollywoodska betydelsen är Reichardts filmer oavbrutet intressanta och engagerande.

En annan regissör, med en mer konventionell syn på konflikt och upplösning, hade låtit dessa skilda historier sluta med en våldsam konfrontation, en klimaktisk krasch. Men inte Kelly Reichardt.

Reichardts senaste film, 2016 års Certain Women, handlar om en handfull väldigt olika kvinnor i Montana som bara ytligt har med varandra att göra – de passerar i perfierin av varandras levnadsöden, som små länkar mellan sina livshistorier. Annars är det mest den vackra men obarmhärtiga miljön som knyter kvinnorna samman, de stora vindpinade vidderna i nordvästra USA präglar det inre livet såväl som det yttre. Berättelserna i filmen är som små anspråkslösa noveller om ett vardagsliv på den ensliga amerikanska landsbygden (och filmen bygger just på ett antal noveller författade av Maile Meloy).

Bland Reichardt-bekanta ansikten som Michelle Williams (makalös i Wendy & Lucy och Meek's Cutoff) ser vi även Laura Dern som ansatt advokat och Kristen Stewart som vikarierande kvällskurslärare. Mest drabbande av historierna är den om rancharbetaren Jamie, oförglömligt gestaltad av relativa nykomlingen Lily Gladstone, som i sin ensamhet knyter an till Stewarts lärare och hoppas på något mer än bara en flyktig vänskap.

Som nästan alltid med Reichardts filmer är Certain Women naturalistisk och lågmäld, inramad av ett finkänsligt 16mm-foto av Christopher Blauvelt. Det bjuds på få stora gester, men är ändå känslosamt. En annan regissör, med en mer konventionell syn på konflikt och upplösning, hade låtit dessa skilda historier sluta med en våldsam konfrontation, en klimaktisk krasch. Men inte Reichardt. Det är jag ytterst tacksam för.

Certain Women finns att strömma.

Just nu på TVdags

Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019
Recap

Så mycket kärlek i veckans Younger – The Debu-taunt

8 augusti, 2019
Podcast

I veckans podd: Mary Ramos, chefen för Tarantinos musikläggning

8 augusti, 2019
Intresseklubben Antecknar #64

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Sommarondska

7 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel