Netflix-kalendern lucka 18: Miss Representation

Dokumentären din sexistiska släkting borde se

Det är julmys på jobb/med nya partnerns familj/din egen släkt. Det har druckits vinglögg. Stämningen är god. Så säger någon plötsligt högt: »Nu har väl feministerna gått för långt ändå. Säg ett enda exempel på där det är ojämställt mellan män och kvinnor?«

Ni vet hur man till sin egen fasa glömmer allt det där man vet att man ju kan på sina fem fingrar och i stället bluddrar man ur sig något om »patriarkat« och hur »kvinnor tjänar 83… nej, 93 procent av männens löner…« och »liksom det är inga kvinnor i The Hobbit..«.

Klipp efter klipp, bild efter bild, siffra efter siffra: kvinnor är objektifierade, förlöjligade, sexualiserade eller bara osynliga.

Det är då man i Clockwork Orange-style borde kunna tvinga släktingen/kollegan att titta på dokumentären Miss Representation. Filmen skildrar både kvinnors underrepresentation inom politik- och maktpositioner i USA samt hur media porträtterar kvinnor och flickor. Poängen är att visa hur dessa två hänger ihop.

Med hjälp av imponerande arkivmaterial från tidningar, teve, radio och film samt ett bombardemang av statistik är det svårt att säga emot. Klipp efter klipp, bild efter bild, siffra efter siffra: kvinnor är objektifierade, förlöjligade, sexualiserade eller bara osynliga. Man får också en hemsk inblick i hur det är att vara kvinnlig politiker i USA: radiopratare som kallar Madeleine Albright »moron«, »bitch« och »ugly hag«. Hilary Clinton som håller tal och brölande män som sitter i publiken med stora skyltar som det står »Iron my shirt!« på.

Det är tunga medverkande i Miss Representation. Skådisar som Geena Davis och Rosario Dawson, Condoleezza Rice, nyhetsankaret Katie Couric, Gloria Steinem samt en massa forskare som pratar så där amerikanskt rappt, retoriskt och övertygande.

Visst är det så att man kan kritisera den här dokumentären för att vara av privilegierade kvinnor för privilegierade kvinnor. Det är många präktiga elevrådsordföranden – »man är i skolan för att lära sig, inte för att sminka sig!« – och ibland verkar det som att Miss Representation menar att man bara kan vara stark och icke-objektifierad om man är iklädd kavaj och prydlig page. Diskussionen om videovåld lämnar mig också kall.

Men för dig som vill ge en nybörjarlektion i jämställdhet och mediekritik till någon – dig själv, en ung person eller en glöggfryntlig sexist – fungerar Miss Representation fint.

Se Miss Representation här: http://nflx.it/19sIZVh

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Vardagen med Tunna blå linjen

28 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Eric Saade gör en perfekt comeback

27 februari, 2021
Dokumentär

Så många magiska melodislingor i Bee Gees-dokun How Can You Mend a Broken Heart

27 februari, 2021
Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel