Recension

Döden visar sin fula nuna i Sam Mendes snygga & brutala krigsskildring 1917

Betyg 4 av 5

Handlingen i 1917 är mycket simpel. Vicekorpralerna Blake (Dean-Charles Chapman) och Schofield (George MacKay) ska pipa till frontlinjen med en order som kan rädda tusentals liv.

I 1917 visar Sam Mendes att döden är ful, plötslig och obarmhärtig. Om vi skulle ha missat det.

Nämen, en krigsfilm, vad trevligt, tänker ni. Eller inte… Men 1917 utstrålar inte krigsromantik, som till exempel Örnnästet gör. Jag har läst att andra tycker att den är det, men i mina ögon visar 1917 att döden är ful, plötslig och obarmhärtig. Om vi skulle ha missat det. Det förstår vem som helst, rent intellektuellt. Men filmen gör sitt bästa för att påminna en »på riktigt«. Jag gillar det.

Det har redan pratats en hel del om de långa obrutna tagningarna i 1917, och de är en rätt stor del av filmens förträfflighet. Framför allt för att de så läskigt bra får oss att känna på alla tänkbara utsatta situationer Blake och Schofield utsätts för. Det är som att vi är med i filmen på ett sätt jag gillar skarpt. Om du har några fobier så är sannolikheten stor att de prickar in dem i 1917. Att Roger Deakins kniper sin andra Oscar för bästa foto i år känns mycket sannolikt. Jag tror att filmen skulle funka även med mer traditionellt foto också, men förstår varför de ville göra filmen så här. Man får verkligen känslan av en riktigt lång jävla brutal skitdag.

Båda huvudrollsinnehavarna är suveräna. Chapman är mest känd för rollen som Tommen i Game of Thrones, medan MacKay redan varit grym i både 11.22.63 (finns just nu på Viaplay) och i Captain Fantastic (finns just nu på Netflix). Några britt-kändisar dyker upp i cameo-roller, men de är med väldigt lite.

Av de Oscars-nominerade filmer jag har sett hittills är 1917 den film jag gillar mest. Jag blev inte så såld på Parasit, The Irishman eller Once Upon a Time in Hollywood. Det är också den Sam Mendes-film jag tycker mest om, efter American Beauty. Manuset är skrivet av Krysty Wilson-Cairns och regissören själv. Wilson-Cairns har tidigare skrivit manus till TVdags-favoriten Penny Dreadful. Filmmusiken är gjord av Thomas Newman och är bra och stämningsfull, men jag tror han blir utan Oscarsstatyett för sexonde gången. Min gissning och förhoppning är att Hildur Guðnadóttir får en Oscar för musiken till Joker.

Om du har tänkt se 1917, se den på så stor duk som möjligt och med så bra ljud som möjligt. Det är den värd.

1917 går på bio nu.

Just nu på TVdags

Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: internationell intermission

3 juni, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix Snowpiercer – perfekt i coronakrisen

31 maj, 2020
Streamingtips

Kolla in Jonas Strandbergs nya doku Somewhere in the Crowd There's You

27 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michelle Dockerys »vad fan är det som händer?«-blick

24 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Chick Flick Fix: Pretty in Pink

18 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penny Dreadful-uppföljaren ett oväntat storverk

17 maj, 2020
Essä

Långläsning: Petra Werner gör en djupdykning i tidig svensk tv

16 maj, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för Greenaway- & The Favourite-doftande The Great

16 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: pausunderhållning

16 maj, 2020
Recension

Digital premiär för ytliga & själlösa filmatiseringen av Per Hagmans Pool

15 maj, 2020
Recension

Eva Green utomjordiskt bra i habila astronaut-rullen Proxima

15 maj, 2020
Recension

Amazons Tales from the Loop smärtar, tröstar & filosoferar

12 maj, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel