Skratt, gråt och olidligt pinsamma middagsbjudningar

Chock efter säsongspremiären: Downton Abbey riktigt bra igen?!

Innehåller spoilers om Downton Abbey säsong 5, avsnitt 1.

Downton Abbey har börjat igen!
Hallå?
Ingen?
Ingen som bryr sig?
Ni visste inte ens att det börjat igen?

Då kan jag avslöja en sak – inte ens jag, ett (en gång så) hängivet fan, visste att Downton Abbey säsong fem har premiär. Efter en katastrofal fjärde säsong där jag knappt kommer ihåg något (mer än att det var synd om Edith och att Bates var trist och mrs Patmore barsk och att det var alldeles för mycket förvirrande snack om grisskötsel) var förväntan lagom bottenlåg på den femte.

Som en liten långfilm där historier hinner börja och sluta, men där man också bäddar för riktigt intressanta långa storylinjer under säsongen.

Men vilket premiäravsnitt ni kommer att få se på SVT i kväll!

Jag skrattade. Jag blev blank i ögonen. Jag var tvungen att titta bort – under den där fantastiska middagsbjudningen där lärarinnan miss Bunting nu hade Toms roll att vräka ur sig politiska sanningar under den artiga middagen.

Det var ett finfint första avsnitt, som en liten långfilm där historier hann börja och sluta, men där man också bäddade för riktigt intressant långa linjer under säsongen.

Tanter gör sig så bra på tv, och Violet Crawley (Maggie Smith) och Isobel Crawley (Penelope Wilton) hade några av avsnittets bästa scener.

Violet :»He just wants what all men want.«
Isobel: »Don’t be ridiculous.«
Violet: »I was referring to companionship. As I hope you were.«

Tack för Stolthet och fördom-blinkningen i och med »Du låter som mrs Bennet«. Jag fick känna mig lärd.

Skärmavbild 2014-09-29 kl. 15.42.26Mer Austen! Det var strålande inhopp av två före detta Austenfilmatiserings-skådisar: Harriet Walter (elak svägerska i Förnuft och Känsla) och  min favorit Anna Chancellor (elak syster I Stolthet och fördom) som pilska Lady Anstruther. Hoppas båda får komma tillbaka.

Annat jag gillade:

  • Comic relief:en med Molesleys blåfärgade hår. Jag blir rörd av honom.
  • Marys stroppiga »Lady Edith chose to set fire to her room.« var härlig. Vill gärna ha mer krig mellan Mary och Edith.
  • Tycker faktiskt synd om lord Grantham. Han är så tydligt onödig i det här nya samhället (med labour-regering, flämt!, och känner plågsamt mycket av det själv. Carson som måste dadda honom för att han inte ska få dåligt självförtroende.

Bryr mig inte:

  • Hela storyn med Ediths barn och den försvunne mannen i Tyskland är konstig. Varför är den där bonden så snäll? Varför så mycket snack om en upphittad bok som Edith gråter över? Och hur försvann journalistmannen i Tyskland?! Suger man på en riktigt god han-blev-nazist-karamell här, eller vad?! Ut med det snart tycker jag.
  • Marys friare. Heter han Tony? Eller var det den andre? Han har ju ingen personlighet alls. Men kul att de ska åka på sex-resa ihop innan de bestämmer sig för att gifta sig. Marys små antydningar till Anna att hon inte ville gifta sig med någon som inte var bra på sex var roliga (som man längtar tillbaka till första säsongen med Mr Pamuk nu…)
    Den där personlighetslöse Tony (eller var det som sagt var den andre?) verkar dock mycket säker på att han är bra i sängen som så segervisst föreslår denna lilla ligg-tripp.
  • Åh nej inte dra upp tråk-Bates och hans eventuella mord igen…

Bonus:

Downton-abbey-the-complete-scripts-season-oneJag vill passa på att rekommendera den här boken med första säsongens manus. Dels är manusen härligt välskrivna, dels är den späckad med intressant trivia i form av fotnoter på snudd på varje sida av skaparen Julian Fellows själv. Allt från att Mary har på sig sina ridkläder fel i första scenen hon möter Matthew, till butler-fakta från det tidiga 1900-talet.

Och så en riktig bomb! Ni vet Mr Pamuk, den vackre turken, som föreslog att det fanns sätt att komma undan oskuldsavslöjandet på Marys bröllopsnatt? Well, det där har ju folk tolkat på lite olika sätt… framför allt har det menats att mr Pamuk föreslog en viss sorts sex som skulle låta mödomshinnan vara intakt. Fasa för prudentlige britten Fellows, som i boken berättar att det var en värdelös klippare som tog bort den för sammanhanget extremt viktiga repliken där mr Pamuk nämner för Mary att hon kan förvara en liten behållare med blod gömd under kudden under bröllopsnatten.

Slutsats:

»I feel a shaking of the ground I stand on« sager Carson och jag kan hålla med – efter att helt skrivit ut Downton Abbey – kan det här vara början på en för en gångs skull intressant säsong?

Downton Abbey säsong 5 hade svensk premiär på SVT1 i kväll.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel