Kommentar

Caroline Hainer frågar sig: Varför bryr vi oss inte om godhet?

Jag ligger hemma och kollar på andra säsongen av Mindhunter. Jag är lite eftersvettig och trött efter förkylningen som ändå lättat märkbart. I serien träffar agenterna Tench och Ford Charles Manson i fängelset och Ford är uppenbart starstruck.

Jag har vänner som är helt uppslukade av Palme-mordet och jag förstår dem inte.

Jag har flera i min bekantskapskrets som »alltid varit fascinerade av seriemördare«, och som »ser allt« som metodiskt går igenom mördarnas liv och dåd. Ibland är tv-serierna eller filmerna ett försök att förklara det oförklarliga, ibland är de en ursäkt för att gotta sig i mörker på ett behagligt avstånd.

Mindhunter är både och.

Jag har nu sett tre olika fiktiva skildringar av Charles Manson på kort tid. En rolig detalj är att det är samma skådis (Damon Herriman, reds anm) som spelar honom i både Once upon a time in Hollywood och i Mindhunter. Skickar en bild av honom till en kompis som jag vet då och då kollar på ett speciellt Manson-klipp när han säger »I'm nobody" och skrattar sådär dramatiskt. Han svarar att jag borde träffa en kompis som gör en superbra imitation av Manson.

Jag såg Aquarius när den kom ut, där figurerar en annan Manson, en mer lågmäld. Jag läste The Girls av Emma Cline. Vill tro att det är för att jag gillar film och böcker och inte för att jag är intresserad av brott.

För saken är den att jag är så fruktansvärt ointresserad av seriemördare. Jag är helt icke-fascinerad av ondska eller ens frågan om någon föds ond (alla är väl hyfsat överens om att genetik och miljö spelar roll men att övervikten ligger på miljö?).

Jag kan inte uppbåda ett intresse för mord, hur intrikata de än är. Jag har vänner som är helt uppslukade av Palme-mordet och jag förstår dem inte.

Jag inser medan jag tittar på Mindhunter att jag är mer intresserad av godhet. Hur blir man god? Hur många goda finns det i världen? Det hör väl antagligen till Den Godas natur att inte söka uppmärksamhet för sin godhet, för i så fall är det kanske inte äkta godhet. Så visst, de goda därute lever i skymundan. De godas tystnad, de ondas högljuddhet och så vidare.

HBO-dokumentären Won't you be my neighbor om den amerikanska barnprogramsmakaren Fred Rogers, en av världens goda, hängde med mig långt mycket längre än den om Ted Bundy. Som jag för övrigt inte orkade se klart.

Det krävs så mycket mer att vara god. Det finns så många ursäkter för att vara ond, så många tillfällen och så många känslor och drifter. Det är banne mig helt ointressant att studera, om det inte är i förebyggande och rehabiliterande syfte, vilket man inte kan anklaga Netflix och HBO för, det är knappast därför de gör tv-serier om seriemördare.

Skulle drista mig till att säga att det är rätt så slappt att vara ond. Och det är rätt så slappt att intressera sig för ondska. Det finns redan så mycket av den. Godhet är intressantare. Men tråkigare teve, säger man. Det har sagts många gånger, av skådespelare, författare och allehanda filmmakare. Att det är mer intressant att spela skurk än att spela god, mer nyanserat, mer djup. Mer att gräva i. Hjälten är bara god. Vem vill spela Jesus när man kan spela Judas?

Godhet är svårt eftersom där också finns en idé och en bild av tacksamhet, godheten måste alltid verka.

Så måste det inte vara. Nick Hornbys näst bästa bok, En god människaställer sig frågan om vad det innebär att vara god och det visar sig vara en svår sak.  Det är synnerligen svårt att leva fromt i praktiken. När maken Davids ska testa att vara 100 procent god får det  stora konsekvenser för människorna i hans omgivning, i synnerhet för hans fru Katie. Deras äktenskaps ställs faktiskt på prov.

Superman Returns är en utmärkt film om oket en superhjälte måste dras med, kraven som ställs på den goda, att alltid hjälpa och vara tillhands. Det ställs inga krav på den onda.

Godhet är svårt eftersom där också finns en idé och en bild av tacksamhet, godheten måste alltid verka. Vi ser reality-serier där familjer som behöver ett hem får ett nytt, genomsponsrat hem och payoffen är deras tacksamhetstårar.

Eller ta bilden av den goda, tacksamma invandraren som ska vara tacksam för det hen får. Det är det extremaste men också den mest talande. Att klaga på att det är för kallt på flyktingförläggningen – vad är det för jävla stil?

Vad jag menar är: godhet är mycket mer komplext än ondska. Varför får då inte godhet mer plats? Varför studeras inte godhet mer, varför görs det inte mer film och tv om godhet?

Nu gör man film av Fred Rogers liv där Tom Hanks spelar Fred. En bekymmersfri man som förlitar sig på gud, av trailern att döma. Så kan godhet se ut. Så har vi lärt oss att se den. Men jag är säker på att det finns många, många fler nyanserade bilder av godhet som aldrig får komma fram. Ondskan har ju en tendens att vara högljudd och ta plats. Och vi låter den göra det.

Ursprungligen en text på Jazzhands.

Just nu på TVdags

BBC-premiär

Hårdkokt skotsk hit & run-rysare för rocknördar

11 november, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Fem polare, flygpionjärer & Philip Pullman

11 november, 2019
Recension

Trevande start – men visst har Apple TV+ potential

11 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Richard Lawson om streamingkriget

10 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Belöningen för oss som varit The Affair trogna

10 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Titiyos klubbstänkare bäst i kvällens Så mycket bättre

9 november, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Trakasseritvist, tvillingtrassel & Taiwantrams

5 november, 2019
Streamingtips

Salve, kung Timothée Chalamet! En ny generation tar vid i sevärda The King

4 november, 2019
Premiär

Nu på HBO Nordic: Ett hoppfullt första avsnitt av His Dark Materials

4 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Anna Merediths musik i Netflixhöjdaren Living with Yourself

3 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Petras framförande & Titiyos låt bäst i kvällens Så mycket bättre

2 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Hollywood Godfather-författaren Gianni Russo

2 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel