Recension

Captain Marvel är en mysmacka av Marvel när det är som bäst

Betyg 4 av 5

Leendet sätter sig redan när filmen börjar och det klassiska Marvel-introt fylls av en sista hälsning till Stan Lee. Sen vill jag sitta och klappa upphetsat nästan hela filmen igenom. Det är inte ofta som jag helt tappar bort tiden i en biograf, men här går dryga två timmar undan i en enda stor lyckoexplosion. En liten del av mig vill ge den en femma och sen en extra Captain Marvel-stjärna ovanpå det, men ni får föreställa er en sansad fyra och en halva. (Den är inte alls sansad.)

Delar av Captain Marvel kanske slår lite hårdare om man ser den som kvinna. Eller kanske om man hör till någon annan marginaliserad grupp mer generellt.

Det är som en mysmacka av allt som är Marvel när det är som bäst. Glatt fånig humor, tunga konflikter, balla slagsmålsscener, nerviga jakter, och en lite osäker känsla av att inte riktigt veta vem man ska heja på och vem man kan lita på. Och kepsutklädnad.

Och, i det här fallet, ett soundtrack som gör att Guardians of the Galaxy kan gå och dra nåt gammalt över sig. Nä, okej, det är fortfarande ett bra soundtrack. Men det här är min musik. Mitt uppvaknande till en lite egen musiksmak, till en liten babyfeminist. Och det spelar över maffiga bilder och scener. Gåshud. Det är dessutom en mer eller mindre oironisk musikläggning, som en fin kontrast till den ofta lite skämtsamma nostalgitrippen som genomsyrar stora delar av 1990-talsbitarna av filmen.

Storyn är också i mycket en klassisk superhjältehistoria, om än lite ihoppusslad av flera olika berättelser ur Marvel-korgen. Vers är en del av ett elit-team Kree-soldater och när ett uppdrag går fel hamnar hon ensam på jorden, där hon raskt möter Nick Fury (en förvånande bra digitalt föryngrad Samuel L Jackson; tyvärr la de mycket mindre budget på Clark Gregg som unge Coulson) och de måste försöka skydda Viktiga Hemligheter från de onda utomjordingarna som följt henne dit och kan förvandla sig till vem som helst.

Hon är osäker på vem hon är och var hennes konstiga drömmar-kanske-minnen kommer ifrån. Hon är frustrerad för att ingen tror henne och för att folk försöker motarbeta henne. Hon är sjukt bra på sitt jobb, och hon har fantastiska krafter. Det känns igen, och det går att känna sig in i oavsett vem man är.

Men delar av den kanske slår lite hårdare om man ser den som kvinna. Eller kanske om man hör till någon annan marginaliserad grupp mer generellt. Om att hålla ihop i ett sammanhang där många ifrågasätter ens kompetens och existens; om systerskap som något ytterligare utöver bara att vara ett team. Om att stå på sig och vara stolt över den man är, att hitta styrkan i att vara ärlig och sann och kanske lite svag, och väldigt snäll när man är väldigt stark. Eller nåt.

Vi får se en sjukt ball kvinna sparka röv hårdare än typ någon annan i universum – och det helt utan ens en perifer kärlekshistoria.

Kanske blir det noll trovärdighet på en kvinnlig recensent som älskar Captain Marvel. Eller så är min kärlek för superhjältefilmer ren och uppriktig och nu får jag ovanpå det se en sjukt ball kvinna sparka röv hårdare än typ någon annan i universum – och det helt utan ens en perifer kärlekshistoria, och helt utan fokus på hennes kropp annat än som ett hypereffektivt vapen. Det är tråkigt att det är så lätt att tänka sig flera ställen i filmen där en annan regissör kanske hade bjudit på en kittlande omklädningsscen, eller låtit den praktiska rymddräkten gå sönder och ramla av i lägliga bitar, och det är ännu tråkigare att bli så tacksam för att man slipper det.

Ibland när man ska tycka att en kvinnlig roll är välgjord och medveten används någon formulering om att det lika gärna kunde ha varit en man. (Och parallellen att en man i ett actionmanus lika gärna kan spelas av en kvinna.) Den idén går att göra rätt, och det går att göra fel. Om man inte låtsas om en persons bakgrund eller deras erfarenheter, och hur det påverkar deras berättelse och deras agerande, blir de lätt bara en pappdocka som slåss. En stor del av den här filmen hade utspelat sig i princip likadant om Carol Danvers varit Carl – men att hon är kvinna är en väsentlig del av vem hon är och hur hon blivit den hon är. Det hade inte varit samma film.

Men, som sagt, även utöver allt det där är det helt enkelt en härlig filmupplevelse. Den lyckas ge en lagom visuell känsla av sin tid utan att kännas som en parodi, den bjuder på massa bra action och rymden och blinkningar till det som komma skall i den del av tidslinjen som vi redan sett, och tillfredsställande hämnd respektive belöning till de som förtjänar det. Och en katt.

Jag vill tro att alla kan uppskatta den. Men precis som Black Panther var en skitbra film som var lite extra till för en svart publik, kommer det att sitta vissa i biografen nu som får lite extra gåshud.

Captain Marvel har biopremiär i morgon.

Just nu på TVdags

Global premiär i höst

Apple ger sig in i streamingkriget med Apple TV+

25 mars, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Pier på HBO – sorglig, sensuell & spansk

24 mars, 2019
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om knivungar, censur & par i Tara

23 mars, 2019
Streamingtips

Nytt & kommande på Netflix i april – Sabrina, Ultraman & Our Planet

22 mars, 2019
Recension

Get Out-regissörens nya film Us kritiserar, skrämmer & underhåller

22 mars, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Christina i samtal med en favoritförfattare – David Sedaris

22 mars, 2019
Kommentar

Såssuccé för systrarna Jones tack vare Queer Eye-effekten

21 mars, 2019
Intresseklubben Antecknar #60

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: M. Night Shyamalan

20 mars, 2019
Trailer

Spana in första trailern för säsong 3 av Stranger Things

20 mars, 2019
Kommentar

Pete Holmes förändring & vändning i Crashing – HBO:s snällaste serie

18 mars, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Good Fight är Trump-erans största motstånds-måste

17 mars, 2019
Klipp

En mycket mörkare Fresh Prince i en fejk-trailer som ger mersmak

15 mars, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel